Armstark sydstatsrock med humanism à la Bob Dylan
Trots att basisten missade flyget till Finland bjöd Drive-By Truckers på en sympatisk och högljudd spelning på Tavastia.
❞
Det allmänt kända konservativa samhällsklimatet i djupa södern liksom övriga samhälleliga olägenheter är ett återkommande ämne på DriveBy Truckers skivor.
Drive-By Truckers, Jerry Joseph Tavastiaklubi 24.5.
Drive-By Truckers skippade under sin måndagsspelning finesserna och öste igenom setet med rå muskelstyrka.
Bandet som kommer från staden Athens i delstaten Georgia låter på sina skivor som ett rätt ordinärt countryinfluerat, rockband som spelar med ett gott sydstatssväng. Musiken är således starkt gitarrdriven.
Det allmänt kända konservativa samhällsklimatet i djupa södern liksom övriga samhälleliga olägenheter är ett återkommande ämne på Drive-By Truckers skivor.
På ett genomtänkt sätt uttrycker gruppen sina kritiska ställningstagande och representerar liknande humanism som Bob Dylan, Bruce Springsteen, Pete Seger, Arlo Guthrie och diverse andra stjärnor som propagerar för rättvisa.
Högljutt och rivigt
Att spela högljutt och rivigt är givetvis effektivt och biter synnerligen bra i intim klubbmiljö.
Men orsaken till att bandet den här gången valde att ösa på för fullt genom hela spelningen berodde högst sannolikt på att basisten missat Finlandsflyget och bandets baskunniga monitormixare blev tvungen att ställa upp som ersättare.
Att nu satsa på ett enklare rakt ös än på mer nyanserat spelande var klart ett klokt val med tanke på den plötsliga omställningen.
Till råga på allt gick spelningen hem i den rejält packade salen som till största delen såg ut att bestå av bandets entusiastiska beundrare. Gruppens förgrundsfigurer, Patterson Hood (sång, gitarr), och Matt Cooley (sång, gitarr) var rätt sparsamma i mellansnacket och låtarna levererades i övrigt i ett raskt tempo.
Musiken talade verkligen för sig i en timme och fyrtiofem minuter.
Furstligt givmilt av ett på alla sätt sympatiskt och skickligt band.
Intensiv trubadur
Drive-By-Truckers goda kompis, trubaduren Jerry Joseph inledde kvällen med ett kort intensivt set.
Utrustad med en stålsträngad akustiskt gitarr sjöng han fräna sånger och berättade mellan verserna intressanta anekdoter om lite allt mellan himmel och jord.
Gärna hade man lyssnat till ett längre set av den uttrycksfulla trubaduren som rest runt om i världen med ett skarpt iakttagande öga och till och med ett tag fungerat som gitarrlärare i Irak för unga syriska krigsflyktingar.
Några av Josephs låtar fick ett extra lyft med uppbackning av Patterson Hood och Drive-By-Truckers Jay Gonzales på elorgel.