Lejonen vet inte hur man förlorar – nu talar mycket för ett nytt VM-guld
Finland har blivit vad Sverige var tidigare, medan Tre Kronor tagit den otacksamma rollen som lejonen brukade ha.
Den 21 maj 2019 förlorade Finland med 2–4 mot Tyskland i VM i Slovakien. Förlusten var inte på något sätt dramatisk, den ledde inte till någon katastrof och turneringen slutade som bekant med att lejonen blev världsmästare.
Varför nämner jag ens den förlusten då Finland nu förbereder sig för att spela hem ett nytt guld i ishockey-VM?
Svaret är enkelt: För att det är senaste gången det finländska herrlandslaget förlorat en match under ordinarie speltid i en mästerskapsturnering.
Jo, du läste rätt.
Det är över tre år sedan lejonen förlorat en match i VM eller OS under ordinarie speltid.
I VM 2019 tog lejonen tre raka segrar efter förlusten mot Tyskland. Följande år ställdes VM in och i VM i fjol förlorade Finland inte en enda match under ordinarie speltid. Det har laget inte heller gjort i år – varken i OS eller i hemma-VM.
I och med segern över Slovakien i torsdagens kvartsfinal har lejonen spelat 27 matcher utan att förlora under ordinarie speltid. Det berättar något om den lagmaskin Jukka Jalonen skapat och finslipat till perfektion.
Trots att det såg dystert ut i inledningen av kvartsfinalen mot Slovakien och lejonen låg under med 0–2 fanns det egentligen aldrig någon större orsak till oro. Det här lejonlaget hittar alltid sätt att vinna.
Och av någon märklig anledning känns det som om det alltid är samma spelare som kliver fram då det behövs som mest. Efter att ha famlat i mörkret i hela VM-turneringen visade hela nationens Mörkö – Marko Anttila – att han är guld värd då det behövs.
Anttila satte både 1–2 och 2–2 och plötsligt var det Finland som hade kontroll över matchen.
Då det för tio, kanske till och med fem år sedan varit minst sagt darrigt att ha 2–2 inför tredje perioden har Jalonens landslag en så enorm trygghet och säkerhet i sitt spel att varje spelare vet att det kan besegra vem som helst då de spelar på topp. Och till och med då de inte spelar på sin högsta nivå.
Det är nästan något svenskt över det hela. Ni kanske minns hur vi i Finland förr envisades med att tala om Sverige som Alexander Lukas medan Finland var Kalle Anka. Men sanningen var att de svenska framgångarna och den svenska förmågan att vända matcher till sin fördel inte handlade om tur utan om en framgångskultur och en förmåga att prestera på topp då det krävs.
"Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag" sade den svenska alpina legenden Ingemar Stenmark. Och det är precis det det handlar om. Både tidigare för Sveriges del och nu för Finlands del.
De finländska spelarna har anammat Jalonens filosofi och kan, vet och känner varje minsta detalj i spelet. Därför finns det en enorm trygghet i laget och ett 0–2underläge betyder ingenting annat än att det är ett lite högre berg att bestiga än om det stått 0–0.
Att det var förstakedjan och Sakari Manninen som satte 3–2 kändes bara naturligt.
Efter det gjorde lejonen det man blivit världsbäst på – att kontrollera matchen och säkra segern. Det var rätt talande att Slovakien inte klarade av att skapa en enda farlig situation då laget jagade kvittering utan målvakt på slutet.
Just så bra är lejonen på att vinna för tillfället.
Därför är det också svårt att se att Finland inte skulle avsluta turneringen som världsmästare på söndag.
Medan Finland blivit något av det nya Sverige i hockeysammanhang har Sverige blivit det gamla Finland.
Där Tre Kronor för några decennier sedan alltid hittade sätt att vinna medan det ofta kändes som om Finland hittade sätt att låta bli att vinna har det varit ombytta roller den senaste tiden.
I OS-gruppspelet i Peking hade Tre Kronor en 3–0-ledning över lejonen inför den tredje perioden. Då vände Finland ett nästan hopplöst underläge till förlängningsseger 4–3 efter två sena mål under ordinarie speltid.
I torsdagens kvartsfinal upprepade historien sig för Sverige då laget hade 3–0 mot Kanada inför den tredje perioden i kvartsfinalen. Med två minuter kvar på klockan stod det 3–1. Matchen slutade i kanadensisk seger med 4–3 efter förlängning.
Vad som hänt i Tre Kronor och hur laget kan vika ner sig så totalt är svårt att förstå. De beskyllande fingrarna pekar förstås lika mycket på förbundskaptenen Johan Garpenlöv som hyllningarna i Finland riktas mot landslagstränaren Jukka Jalonen.
Vi minns gångerna Mats Sundin (1991) och Anders "Masken" Carls
❞ Jo, du läste rätt. Det är över tre år sedan lejonen förlorat en match i VM eller OS under ordinarie speltid.
son (1986) straffade lejonen med två mål i slutminuterna i VM då lejonen två gånger tappade 4–2 till 4–4. Vi minns hur lejonen tappade 5–1 till 5–6 i hemma-VM 2003.
Nu är det plötsligt Sverige som fått "Finlandssjukan" och tappar matcher på ofattbara sätt på slutet.
Garpenlövs tid som förbundskapten var en katastrof från början till slut. Hans första VM-ställdes in på grund av coronapandemin, i den andra turneringen missade Tre Kronor kvartsfinal, i OS slutade laget fyra och i VM i Tammerfors blev det respass i kvarten.
Jalonen har däremot chansen att fullborda en sällan skådad framgångssaga under sin tid som lejonlots. VM-guld 2019, VM-silver 2021, OS-guld 2022 och chans att spela hem guldet i hemma-VM 2022.