En ask praliner och bombastiskt blåvitt då Nationalbaletten firar hundra år
Tidigare, nuvarande och kommande repertoar samsades i storstilad galaform då Nationalbaletten firade hundra år av verksamhet. Stjärngardet imponerade och ur den kommande repertoaren väckte speciellt Fei Bos Earthborn intresse. Om galan bör smaka så till den grad blåvitt är recensenten däremot inte helt övertygad om.
Finlands Nationalbaletts 100årsgala.
Dirigent: Benjamin Pope. Programledare: Madeleine Onne och Jorma Uotinen. Nationaloperan 28.5.
höjdpunkt i firandet av Nationalbalettens hundra år ordnas en maffig gala på nästan fyra timmar med hela 18 programnummer samt presentationer och hyllningstal inför en fullsatt publikläktare. För idén och iscensättningen står avgående balettchefen Madeleine Onne, som tillsammans med Jorma Uotinen (balettchef 1992–2001) även fungerar som konferencier. I programbladet kallar hon galan ”en ask praliner” och hoppas att den skall väcka intresse för kommande spelår.
Idén bakom galan har varit att fira Nationalbalettens tio decennier med valda utdrag ur tidigare, nuvarande och kommande repertoar och därmed visa upp den stora bredd och variation ensemblen i dag företräder.
Avsked och framtidsnamn
Kvällen inleds med en komprimestalten rad och på arkivmaterial baserad videosvit sammanställd av tidigare dansaren Jouka Valkama. Den lyfter fram både viktiga skeden, enskilda dansare och balettmästare, senare konstnärliga ledare.
Utdragen ur repertoaren är som sig bör valda på basen av effektfullhet, dramatik eller lekfullhet och utan att ta större hänsyn till hur de förhåller sig till varandra. En speciell eloge tillägnas de premiärdansare som går i pension, men det visar sig att det inte är ett definitivt slut: Salla
Eerola har engagemang för nästa spelår, Nicholas Ziegler kommer att leda ungdomsgruppen och Jani
Talo blir verksam vid Balettläroanstalten, som likaledes firar hundra verksamhetsår i år.
Vid galan har man valt att med emfas lyfta fram den kommande generationen. Nationalbalettens ungdomsgrupp ger ett energiskt, stringent och intresseväckande prov på hur klassisk vokabulär och effekter kan ställas i dialog med gatudans, i Reija Wäres och Akim Bakhtaouis Clique. I Défilé med koreografi av Jani Talo passerar olika årsgrupper ur BalettläroanSom revy så att kunnande och kravnivå tydligt presenteras.
Gästande stjärnglans
Som gästande stjärna deltar Maria
Baranova, premiärdansare 2011–2015 och numera knuten till statsbaletten i München. Tillsammans med Vadim Muntagirov från Royal Ballet i London, framför hon ett pas de deux ur Le Corsaire (Piraten). De är ett utsökt elegant och stringent par i adagiot, variationerna och codan med sina bravurnummer. Mera stjärnglans serveras när
Atte Kilpinen, nu utlånad till baletten i Hamburg, tillsammans med
Abigail Sheppard tolkar ett pas de deux ur Sylvia av John Neumeier.
De bjuder på såväl dramatiskt djup som dansmässig finess i sin samspelta tolkning.
Hanako Matsune och Michal Krčmář lyser i sitt pas de deux ur Svanjön med en lika besjälad som formmässigt fulländad tolkning. Formfulländning och dramatiskt djup bjuder även Salla Eerola och Krčmář på i det ytterst laddade parnumret ur sista akten i John Crankos Onegin.
Ur den kommande repertoaren väcker Earthborn med koreografi av Fei Bo och musik av Vildá definitivt intresse. Ett organiskt flödande men till formen tydligt dansspråk kombineras här med suggestivt stark musik.
Blåvitt betonas
Jorma Elos Sibelius tilldelas två platser i programmet. Den neoklassiska, energiska och formmässigt flödande tolkningen av violinkonserten framförs fint av åtta dansare ur ensemblen. Hela galan avslutas med ett stort scengarde, operans kör på läktarens flanker och Finlandia-hymnen i ett bombastiskt crescendo som understryks av blåvita ljus, girlander och ballonger samt stående ovationer. Nationen Finland är förvisso bara fem år äldre än baletten men jag är själv inte fullt övertygad om att just det blåvita i prologen och epilogen är det som är eller borde vara poängen här.