Ingen ville ta ansvar för trakasserihärvan
Ordförande Jan Vapaavuori vill inte att förtroendeomröstningarna blir någon vana inom Olympiska kommittén.
– Pinsamt, medgav ordförande Jan Vapaavuori – men till slut var det ingen som ville ta ansvar för den trassliga trakasserifarsen inom Finlands Olympiska kommitté.
Avgående vd Mikko Salonen presenterade årsberättelsen, fick blommor och belönades med applåder. Vapaavuori drog fram samma bortförklaringar som vi har hört under hela våren. Vice ordförande Susanna Rahkamo kom med sina ursäkter. ”Det är mänskligt att begå misstag”, inflikade någon. En pappfigur av Iivo Niskanen bredvid auditoriets talarstol påminde om att Finland också nått idrottsliga framgångar och inte bara slösat miljoner på värdelösa toppidrottsrapporter.
Ledningen i Finlands Olympiska kommitté hade givetvis inte bara begått ett eller två misstag. Toppidrottschefen Mika Lehtimäki – en av de absolut mest inflytelserika männen inom Finlands idrottskretsar – hade fått en skriftlig varning för osakligt beteende mot två kvinnliga anställda, men av någon orsak valde ordförandetrion Vapaavuori, Rahkamo och Sari Multala i samråd med Salonen att inte informera styrelsen som skulle besluta om Lehtimäki får ett förlängt kontrakt. De hade konsulterat jurister, som i det här fallet uppenbarligen hade fel. Lehtimäkis oerhört eftertraktade tjänst blev inte ens lediganslagen, utan hans kontrakt klubbades igenom ”utan att principerna för öppenhet, transparens och kontinuerlig dialog följdes”, skriver konsultbyrån BDO i en oberoende utredning. Det är beskrivande för bristerna i Olympiska kommitténs förvaltningskultur att beslutet om Lehtimäkis kontrakt inte ens bokfördes i styrelsens mötesprotokoll i februari.
– Det känns för jävligt, sade styrelseledamoten Katja Mjøsund till HBL i april.
– Då jag ställde upp för Olympiska kommitténs styrelse ville jag få fram fältets röst. Jag ville representera dem som jobbar inom idrotten. Etiska frågor, jämställdhet och jämlikhet var också bland de viktigaste frågorna för mig. Jag ville få slut på allt politiskt mygel, där gubbarna fattar beslut i bastun, och skyddar varandra.
Det var inte enda gången som Olympiska kommitténs ledning fört styrelsen bakom ljuset. I febordinarie anställdes två nya direktörer, fast topprekryteringarna borde gå via styrelsen. I praktiken kunde styrelseledamöterna läsa om de nya rekryteringarna i tidningen, vilket är i strid med Olympiska kommitténs egna regler.
Sexton grenförbund, med Badmintonförbundets Tytti Salonen i spetsen, hade krävt ett extraordinarie möte för att behandla förtroendekrisen. Det ordnades, men först i samband med Olympiska kommitténs vårmöte under tisdagen.
Det blev dock ingen omröstning om styrelsens förtroende, vilket många hade väntat sig. Styrelsen hade inte inkluderat ett förtroendevotum på mötets föredragningslista, så det var inte möjligt. Däremot föreslog Sami Itani en riktgivande omröstning om ordförandetrions förtroende, som säkerligen har blivit ifrågasatt mest.
En klar majoritet av medlemsförbunden som var representerade gav ordförandetrion sitt förtroende. Medlemsförbunden representerar sina medlemmar, sammanlagt cirka en miljon finländare, men under Olympiska kommitténs möte var de representerade av sina ordförande, vice ordförande och verksamhetsledare. Det räckte med att snegla över auditoriet för att inse att det finns en klyfta mellan de olika generationerna av beslutsfattare inom idrottsvärlden. Det finns såna som Tytti Saarinen, Sami Itani och Finlands Svenska Idrott FSI:s generalsekreterare Henrika Backlund som representerar förändring, jämställdhet, demokrati och transparens. Det finns också det reaktionära gardet, som vill hålla fast vid sina traditioner, klamra sig fast vid bastuklubbarna, och hålla idrottskretsarna utanför de samhälleliga trenderna.
Direkt efter att omröstningens resultat var klart gick friidrottsförbundets (SUL) ordförande, professor Sami Itani fram till ordförande Jan Vapaavuori. Han ville tacka Vapaavuori för den uttömmande diskussionen – och samtidigt understryka behovet av en transparent förvaltningskultur.
Vapaavuori kunde dra en lättnadens suck. Trakasserihärvan har säkert ventilerat förvaltningskulturen inom Olympiska kommittén – och har redan lett till förändringar i styrelsens arbetssätt. Diskussionen har förgrenat sig till arbetsklimatet inom Olympiska kommittén, Vapaavuoris ledningssätt och en något bisarr utredning om den före detta styrelseledamoten Anni Vuohijokis påstådda sexuella trakasserier under OS i Peking. Även om det förekommit sidospår har det säkert tvingat Olympiska kommitténs högsta ledning att ta en titt i spegeln.
Vapaavuori anser att det extraruari mötet, diskussionen och omröstningen "rensat luften". Han tycker att den rådgivande omröstningen gav ordförandetrion ett klart mandat att fortsätta. Särskilt ångerfull är han inte, men många förväntar sig nog att han också lärt sig av processen.
– Vi har begått fel, det är mänskligt, men felen har inte varit så stora att vi behöver dra längre gående slutsatser av det. Förhoppningsvis blir det inte en hemskt vanlig praxis, om det genomförs hemskt ofta omröstningar om förtroende i medborgarorganisationer, minskar det säkert människors vilja att söka sig till förtroendeuppdrag, säger Vapaavuori.