Politiskt våld

För ett drygt sekel sedan präglades livet på södra Manhattan av mer eller mindre organiserad brottslighet. Ändå var det i första hand skandalösa våldsbrott inom societeten som i den gula pressen blåstes upp som århundradets brott och som engagerade makthavarna. Sommaren 1910 sköts New Yorks borgmästare mitt på ljusan dag och följande år mördades författaren David Graham Phillips på öppen gata. Växande missnöje med vapenvåldet i staden bäddade för politisk handling. Den mäktige delstatssenatorn Timothy Sullivan drev igenom och gav namn åt Sullivan Act som begränsade tillgången till handeldvapen. Tanken bakom var enkel. Åklagaren i Manhattan förklarade principen om att man genom att begränsa mängden vapen även begränsar vapenvåldet. Därmed förbjöd lagen befolkningen att öppet bära handeldvapen samt förutsatte licens för att äga dylika vapen.

Ett drygt halvsekel senare präglades amerikansk politik av våld och lönnmord. Medborgarrättsledaren Medgar Evers sköts ihjäl utanför sitt hem i Jackson, Mississippi, sommaren 1963. I november samma år mördades president John F. Kennedy i Dallas, Texas. Ett drygt år senare mördades medborgarrättsledaren Malik el-Shabazz (även känd som Malcolm X) i New York. Inom loppet av dryga två månader mellan april och juni 1968 sköts både medborgarrättsledaren Martin Luther King och presidentkandidaten Robert F. Kennedy ihjäl. Tragedierna möttes med lagstiftning som strävade efter att begränsa tillgången till vapen. Tanken bakom var enkel. President Lyndon B. Johnson konstaterade att nyckeln till brottsbekämpning var effektiv vapenkontroll. Lagstiftningen, Gun Control Act of 1968, förbjöd postorderförsäljningen av gevär och begränsade möjligheten för brottslingar, missbrukare och mentalt störda personer att köpa vapen.

I dag rivs livet i Förenta staterna regelbundet sönder av masskjutningar i skolor. Detta fenomen är ingenting nytt och det finns förtvivlat många exempel från de senaste fyra decennierna. Namnen på skolorna eller orterna har blivit synonyma med vapenvåld. Stockton. Columbine. Sandy Hook. Parkland. Nu senast Robb Elementary i Uvalde, Texas. Vid en minnesstund för de små barnen som sköts ihjäl i Sandy Hook Elementary i Newtown, Connecticut, 2012 konstaterade president Barack Obama att förändring krävs för att få ett slut på vapenvåldet i landet.

Men ingen förändring i form av lagstiftning följde. Tvärtom. Republikanerna i kongressen fick hjälp av konservativa demokrater och röstade ner förslag som strävade efter att begränsa tillgången till stormgevär. Även försök att utvidga bakgrundskontroller i samband med vapeninköp röstades ner av republikanerna. Efter de hjärtskärande historierna från Uvalde finns det fortfarande inga tecken på att republikanerna över huvud taget är intresserade av att komma demokraterna till mötes för att begränsa tillgången till vapen. Medan förändring i kongressen blockeras av en procedur som ger vetorätt åt en minoritet i senaten sker politisk förändring i Förenta staterna i dag huvudsakligen genom Högsta domstolen.

Den amerikanska grundlagens andra tillägg, från 1791, förbjuder inskränkningar av miliser och skyddar därmed rätten att äga och bära vapen. Men det var inte förrän 2008 som domstolen, med konservativ majoritet, i fallet District of Columbia versus Heller fastslog att tillägget skyddar en individuell rätt att bära vapen. Därmed undergräver domstolen i dag lokala försök att begränsa tillgången till vapen. Inom kort kommer domstolen att tillkännage ett beslut om huruvida New Yorks Sullivan Act från 1911, lagen som i över hundra år förutsatt licens för handeldvapen, är grundlagsvidrig. Allt tyder på att den konservativa majoriteten kommer att omkullkasta lagstiftningen.