Samlingspartiet väljer försiktighet i förarsätet
Samlingspartiet samlas om en vecka till partikongress i Kalajoki. Det sker i en snarast euforisk stämning. Inte på grund av världsläget, men med tanke på partiets popularitet. Partiet rider nu på Natovågen och aktar sig för att gunga skutan.
Yles opinionsmätning som publicerades på torsdagen gav ett nytt bevis på att Samlingspartiet nu seglar i kraftig medvind. Resultatet för Samlingspartiets del, 25,9 procent är snudd på rekord. Också det näst största partiet SDP noteras för en liten uppgång, men trots det ligger Samlingspartiet just nu över sju procentenheter framför.
Jämfört med Centern, som igen har backat, är Saml för tillfället mer än dubbelt större. Även det näststörsta oppositionspartiet, Sannfinländarna, ligger hela elva procentenheter bakom Samlingspartiet. Det är ingen tvekan om vem som är kung på den borgerliga sidan.
Samlingspartiet gjorde väl i från sig i såväl kommunalvalet för ett år sedan som i välfärdsområdesvalet i januari. Men till den uppgång vi nu ser finns det ingen annan vettig eller logisk förklaring än de senaste månadernas säkerhetspolitiska debatt som utmynnade i ett beslut om att ansöka om medlemskap i Nato.
Samlingspartiet tog ställning för Nato redan för 16 år sedan, men har under årens lopp inte aktivt drivit på ett Natomedlemskap, lika lite som SFP som är det andra partiet som redan för flera år sedan slog in på Natolinjen efter partidagsbeslut. De poäng som nu rasslar in för Samlingspartiets del är en belöning och tack för långvarig lågmäld tjänst. Men hur länge det kan hålla i sig är högst osäkert.
Det börjar redan vara överraskande att partiet får så omfattande kredd för sin Natolinje då snart sagt alla andra partier vid det här laget har slagit in på samma linje. I riksdagen röstade 188 av 200 ledamöter för ett Natomedlemskap för några veckor sedan. Samlingspartiet är minsann inte längre ensamt om att vara Natoförespråkare. För det mest Natokritiska partiet Vänsterförbundet bokförs en tillbakagång på en procentenhet.
Det hade inte överraskat om väljarstödet i stället skulle ha förändrats kraftigt för de partiers del som under våren har bytt fot och nu flaggat för att omsätta Natooptionen i en ansökan. Så som i Sverige där en mätning, som presenterades likaså på torsdagen, visar att det där är de nya Natoanhängarna Socialdemokraterna som gått mest framåt.
Nu är den stora frågan för Samlingspartiet hur man ska kunna hålla sig uppe på vågen ända fram till riksdagsvalet i april så att partiet kan leda nästa regering och Petteri Orpo kan bli statsminister. Centerns läge inför riksdagsvalet 2015 är ett avskräckande exempel på hur ett högt väljarstöd plötsligt kan börja krympa olämpligt inför ett val. Några månader före låg C på nästan 27 procent, men fick i valet endast 21 procent. Det räckte visserligen ändå till att bli största parti.
Hittills under den här riksdagsperioden förefaller perioder då Samlingspartiet fört en aktivare, ljudligare och synligare oppositionspolitik inte ha gett så stor effekt. Det är möjligt att partiet insett detta och kommer att hålla en relativt låg profil och bara bida sin tid fram till själva valrörelsen. Partiordförande Petteri Orpo har inte haft någon speciellt framträdande roll de senaste månaderna och vill säkert minimera riskerna för att bryta den positiva trend partiet nu befinner sig i. Det kan innebära att en offensiv och aggressiv roll tonas ner. Om inte givna lägen för att hugga till från oppositionshåll dyker upp sitter man hellre relativt still i båten för att inte riskera att farten avtar.
Det är också möjligt att vissa partier inom regeringen kommer att agera på ett sätt som kan tänkas försvaga den och samtidigt stärka det ledande oppositionspartiets ställning - utan att Samlingspartiet behöver företa sig eller göra så mycket.
Centern ligger nu igen nere på 12 procent, den sämsta noteringen för i år. Det är inte en nivå som partiet nöjer sig med inför riksdagsvalet. Hösten kan bli inrikespolitiskt turbulent då Centern försöker hävda sig i den socialdemokratiskt styrda regeringen. Inte heller inom De Gröna kan man vara nöjda med nuvarande väljarstöd, vilket kan skapa ytterligare oro i regeringsleden under riksdagsperiodens sista halvår.
Stigande levnadskostnader och ekonomiska frågor även i övrigt kan under hösten skaka om väljarstödet för många partier och ännu ändra radikalt på konstellationerna innan vi går in i den egentliga valrörelsen i vinter.