Meningen med livet var inte att studera juridik
”Ett helt liv av tröghet och stagnation och sedan den här försvinnande korta blixten av adrenalin och rörelse.” Vad är rätt, vad är fel? Joakim Zanders nya roman får recensenten att argumentera mot den på vissa punkter och hålla med annat. Småningom får också människorna liv.
ROMAN Joakim Zander
Ett ärligt liv Wahlström & Widstrand 2022
Då vi först möter den namnlösa protagonisten i Joakim Zanders roman Ett ärligt liv står han på en litterär scen i Tyskland och berättar om sin aktuella bok i Nordic noir-genren. Han lägger då också fram en del radikala politiska frågeställningar som gestaltats och problematiserats i verket. ”Sanningen är att vissa har mycket, andra har inget. Är det fel för den som har lite att vilja ändra på det förhållandet? Är det omoraliskt att vägra respektera orättvisa spelregler?”
Därefter kastas vi på en gång tillbaka till den tid då han precis avslutat sin skolgång i Söderköping och flyttat till Lund för att studera juridik. Det är på den tidsnivån den egentliga berättelsen utspelar sig, och en av fiktionens utgångspunkter är att den skapats av romanens protagonist. Den här metanivån får ändå aldrig någon verklig betydelse, eftersom den enbart synliggörs på de allra första och sista sidorna. Det kunde ha varit möjligt att göra betydligt mer av den.
På grund av ett tillfälligheternas spel kommer jaget i Lund att dela studielägenhet med två överklassungdomar, som trots att de med stora gester och ord hyllar elitens traditionella umgängesetikett inte är mer belevade än att de när en mindre bemedlad utböling från Söderköping dyker upp börjar agera som utstuderade pennalister. Zanders illustration av klassklyftorna är effektiv, om än ibland en aning övertydlig.
Nästan lika deprimerande som atmosfären i bostaden är dessutom att juridikstudierna inte alls ger livet något sådant innehåll som jag-personen hoppats på. ”Vad tjänade det till? Nio terminer av att lära sig spelregler. Ett liv av att tillämpa dem. (--) Juridiken verkade inte innehålla någon magisk formel för att undvika livets fullständiga meningslöshet.”
Kickar i kaoset
Det är först när han deltar i en demonstration och den utvecklas till ett dramatiskt kaos, som han får en kick och kan uppleva en total och intensiv närvaro. ”Ett helt liv av tröghet och stagnation och sedan den här försvinnande korta blixten av adrenalin och rörelse.”
I samband med demonstrationen träffar han också för första gången den karismatiska kvinna som kallas Max, och som på samma gång kan vara både hans räddning och hans väg mot katastrofen. I alla händelser ger hon hans liv en ny riktning, då hon presenterar honom för den pensionerade och radikala professorn Charles.
I det skedet kommer också anarkismen in i bilden, via de diskussioner som förs mellan Charles och de unga män och kvinnor som kallar sig ”banditerna” och bor i hans stora, förfallna hus.
Men det här är ändå inte en roman om anarkismen, för snarare än om anarkism i dess politisktrevolutionära betydelse handlar det i banditernas fall helt enkelt om en radikal och ganska hänsynslös individualism. I själva verket dricker de hellre champagne på fina barer och stjäl dyra smycken för egen vinnings skull än arbetar för politisk rättvisa, och det här är heller ingenting de sticker under stol med.
”Det är inte vårt jobb att ändra samhället”, konstaterar Max. ”Vi är inte idealister. (---) Vi vill bara inte spela med.”
Utvecklas till spänningsroman
Zander problematiserar olika tänkesätt och ideal, och också om de utdragna pedagogiska utläggningarna är för många kan en fortgående kommunikation med texten bli möjlig. I mitt huvud argumenterar jag mot den på vissa punkter, håller med om en del annat, och har svårt att nå fram till någon klar ståndpunkt i en del frågor.
Vad är rätt, vad är fel? Vad kan man under vissa omständigheter trots allt se som motiverat? Vad måste alltid fördömas? Det är frågor som aldrig ens behöver formuleras rakt på sak för att kastas i ansiktet på läsaren. Och en insikt som uttalas helt explicit av romanjaget är att det som är rätt inte alls bara är att inte göra fel.
❞ Under den senare halvan utvecklas Ett ärligt liv till en mer regelrätt spänningsroman, och det är en genre som Zander redan på basen av sin tidigare utgivning behärskar.
Under den senare halvan utvecklas Ett ärligt liv till en mer regelrätt spänningsroman, och det är en genre som Zander redan på basen av sin tidigare utgivning behärskar. Mycket riktigt blir greppet i det skedet säkrare, texten mer flytande, än när han försökt skriva en politisk relationsroman.
Småningom får människorna och de enskilda scenerna liv, efter att det länge känts som om de varit underställda romanens intellektuella problemställningar och konstruktion.