Kati Bondestam

Född 14.3.1939 i Helsingfors Död 2.5.2022 i Bobäck

Kati Bondestam har gått hädan. Helt oväntat misslyckades en operation och hon avled måndagen den 2 maj. Jag sörjer henne oändligt. Vi skulle fira 60 års bröllopsdag i maj.

Vi har vandrat genom livet sida vid sida alltid gemensamt.

Det är som om en del av mig skurits bort. Hon hade många, många vänner. Hon var en underbar människa. Många begråter hennes bortgång. Andra avlidna har ofta viktiga verk de åstadkommit. Nu inser jag att sådana inte är så viktiga.

Det viktiga i livet är kärleken och många älskade henne.

Jag tror denna nekrolog säger vad hundratals människor känner. På finska säger de ”hän oli niin ihana ihminen”. På svenska måste man säga ”hon var en så väldigt underbar människa”. Hon hade flera hundratals vänner. Ända från Japan och USA kommer brev och samtal.

Kati dog på det mest humana sätt. Alla andra sätt att dö kunde vara värre. Vi trodde alla att operationen var en liten rutin och jag lovade avhämta henne efter den. Hon var så hoppfull och hade planer för vad hon skulle göra. Hon hade också planerat att jag skulle ha det bra om hon skulle bli på sjukhus. Hon var så omtänksam mot mej, och mot alla andra.

Nu är hon borta. Och kommer aldrig igen. Ofta har hon farit på resor eller till butiken. Och sen har jag hört hur bildörren stängs och hon kommer in. Nu kommer ingen. Aldrig mera. I vårt underbara hem som hon till stor del skapat är det tyst. Jag kan utrycka mina trevliga kommentarer över det dagliga livet. Men ingen hör eller svarar. Jag kan odla litet smultron som hon varje år berömt, men nu är smultronodlingen meningslös. Jag älskade henne så och hon älskade mej.

Egentligen är bara hemmet kvar som ett skepp där vi skapade våra verk och projekt. Här i hemmet känns det så tryggt. Hon är överallt omkring mig. Jag är nu både jag och hon. Då hon i 60 år haft inflytande på mig. Jag arbetar vidare på våra projekt. Hennes bok kommer ut. Mina böcker och patent går framåt.

Att ens närmaste människa försvinner från samhället för evigt är en enormt sorglig upplevelse. Vi har alla upplevt att släktingar dött, och det har inte känts så sorgligt. Men detta att ens käraste dör är mycket svårt.