I Freuds fotspår

Hästhovarna klapprar mot kullerstenarna. Luften står stilla i Wien Innenstadt denna varma eftermiddag i maj. Min make och jag promenerar i skuggan under lindarna tills vi anländer till den välkända adressen Berggasse 19. Det var här som den världsberömda professorn och psykoanalytikern Sigmund Freud levde och arbetade under åren 1891-1938.

Museet, som är nyrenoverat, består av Freuds privata lägenhet och arbetsrummen inklusive väntrummet i andra våningen. Den berömda soffan finns i dag i London, likaså större delen av den personliga egendom och lösöret som familjen Freud tog med sig då de lämnade Wien i exil undan nazisterna. Året före familjens avresa till London anlände en fotograf till huset för att dokumentera rummen. Fotografierna finns i dag till påseende i varje rum och är till stor nytta för att besökaren skall kunna föreställa sig rummens ursprungliga utseende. Museet är välbesökt med drygt hundratusen besökare per år från mer än hundra länder.

Vi betalar en inträdesavgift och blir informerade om att man i museet fritt får välja riktning och styra stegen vart man önskar. Guidning förekommer inte, i stället finns informativa texter längs väggarna. Trappräcket är av smidesjärn och vi går upp för de ljusa stentrapporna i den svala trappuppgången. Ett avlångt fönster vetter ut mot innergården, jag skymtar lövverk av lind och lönn. Träden måste ha funnits där alltsedan Freuds tid, stammarna är kraftiga, grenarna stadiga och lövverket sträcker sig högt upp mot himlen.

Uppe i andra våningen väljer vi den vänstra dörren vilken visar sig vara Freuds privata lägenhet. Rummen är förvånansvärt små med flera dörrar i olika riktning. Ett stort familjeträd finns avbildat på väggen. Freud fick inalles sex barn tillsammans med hustrun Martha. Familjen trivdes i naturen där svampplockning och fiske hörde till deras favoritsysselsättning. Doktorsväskan med initialerna S.F. får mig att småle eftersom jag i stället för Sigmund Freud kommer att tänka på ”Suomi-Filmi” som grundades samtidigt som Freud var verksam. Spelboxen med schackpjäser, spelkort och domino, är vacker i lönn.

I en vitrin ser jag två böcker skrivna av Freud ”Das Ich und Das Es” (Jaget och Detet) samt en bok med titeln på svenska ”En illusion och dess framtid” utgiven av Albert Bonnier. Plötsligt märker jag att maken är försvunnen. Vart tog han vägen? Jag fortsätter vidare och öppnar den högra dörren. I terapirummet återstår endast hålen i väggen där Freud fäste mattan som täckte soffan undertill. Freud själv satt i en stol bakom patientens huvud. Tack vare fotografierna går det förvånansvärt bra att föreställa sig hur rummet såg ut en gång i tiden. Arbetsrummet intill har en berömd spegel hängande i spanjoletten. I spegeln ser jag plötsligt maken stå bakom mig!