Världen behöver anrikat uran från Ryssland – Rosatom har viktig roll
Ryssland hör inte till världens största producenter av uran. Däremot är ryska Rosatom överlägset störst i världen då det gäller att anrika uran för att användas som bränsle i kärnkraftverk.
Omkring 46 procent av världens kapacitet att anrika uran fanns 2018 i Ryssland. En betydande del av omvandling av råuran till en metall som går att anrika skedde också i Ryssland 2020 visar siffror som det amerikanska forskningsinstitutet Columbia, Sipa, Center on global energy policy tagit fram.
Vägen från urangruva till bränsle i ett kärnkraftverk går från gruvdriften via omvandling till anrikning och bränsletillverkning. Världens överlägset största producent av uran är Kazakstan följt av Australien och Namibia. Också Kanada och Uzbekistan är stora uranproducenter.
Men Rysslands och Rosatoms roll i den sista delen av kedjan innan de anrikade uranstavarna når kärnkraftverken är alltså stor. Speciellt länder med så kallade VVER-reaktorer, en tryckvattenreaktor utvecklad redan i Sovjetunionen, kan få problem med att ersätta det ryska bränslet, heter det i den amerikanska forskningsrapporten.
I Finland är båda Fortums reaktorer i Lovisa av typen VVER och beställda från Sovjetunionen på 1970-talet. Sedan 2007 har Fortum också ett leveransavtal för bränsle med den det ryska företaget TVEL. Avtalet gäller fram till dess att driftstillstånden för reaktorerna i Lovisa går ut 2027 och 2030.
I samband med presentationen av sin bokslutsrapport i mars meddelade Fortum om planerna på att ansöka om förlängt driftstillstånd för båda reaktorerna i Lovisa. Företaget kommer också att konkurrensutsätta inköpen av uran i anslutning till den processen.
Att snabbt byta leverantör av kärnbränsle är enligt Fortum inte möjligt, bland annat krävs både certifiering och tillstånd av myndigheterna för det bränsle som används i Finland. Uranleveranserna sker enligt Fortum nu enligt ingångna avtal och betalas i västlig valuta.
Industrins Kraft TVO använder inte bränsle från Ryssland i sina reaktorer i Olkiluoto.
Långsiktighet krävs
Enligt rapporten från forskningsinstitutet i Columbia är anrikningen av uran för reaktorer av andra typer än VVER inte egentligen något problem. I många västliga länder finns möjlighet att återuppta eller skala upp anrikningen om det behövs, heter det i rapporten.
Institutet efterlyser politiska beslut som håller på sikt. Tyskland körde till exempel ner sin anrikning av uran efter katastrofen i Fukushima 2011 då landet också beslöt att stänga sina kärnkraftverk.
Om Tyskland eller länder som Frankrike, Nederländerna eller Storbritannien nu ska sätta igång sina anrikningsanläggningar igen krävs stora investeringar, påpekar forskningsinstitutet. Det går inte heller att starta anrikningen igen över en natt, därför är det viktigt att ha garantier för att anrikningen inte direkt flyttar tillbaka till Ryssland igen om den geopolitiska situationen förändras.
Enligt forskningsinstitutets rapport exporterade Ryssland i fjol fler kärnkraftsreaktorer än något annat land. Av de 439 kärnkraftverk som producerade el i världen i fjol fanns 38 i Ryssland och ytterligare 42 var av rysk VVER-typ. Dessutom var 15 ryskdesignade reaktorer under byggnad på olika håll i världen.