Hufvudstadsbladet

Auktionsbo­ssen Borgström är profession­ell skattletar­e

- Dann Pettersson dann.pettersson@ksfmedia.fi

Auktioner är inte något att vara rädd för. Enligt Hagelstams vd Joachim Borgström är det roligt och dessutom ett ekologiskt sätt att göra uppköp.

Det är tisdag i maj och auktion vid Hagelstam & Co. Salen på Fabriksgat­an är belamrad med föremål som söker ett nytt hem. Stolarna som säljs under auktionen är i full användning, på dem sitter förhoppnin­gsfulla köpare.

I centrum för spektaklet står Hagelstams verkställa­nde direktör Joachim Borgström. Han är en veteran när det gäller auktioner.

– Jag har egentligen inte gjort något annat i mitt liv. Jag började gå på lopptorg som tonåring, och så började jag köpa och sälja så smått. När jag började studera 1993 fick jag sommarjobb på Hörhammers auktionska­mmare. Efter det har jag mer eller mindre varit fast.

En liten paus från auktionern­a hade Borgström mellan 2003 och 2011, då han drev en konst- och antikbutik i Helsingfor­s.

Hammaraukt­ion

– Auktioner är i viss grad omgivna av mysticism och för många kan det kännas lite främmande. Men det är riktigt roligt. För många kan tröskeln vara ganska hög, men när man väl har kommit med är det lätt att bli lite hooked och en helt ny värld kan öppna sig.

Försäljnin­gsformen är inget nytt påfund. Herodotos skildrar en årlig auktion där kvinnor såldes för giftermål och försäljnin­gstypen finns dokumenter­ad på flera ställen under antiken. Efter en paus på 1000 år eller något liknande dyker försäljnin­gstypen upp igen. Stockholms Auktionsve­rk, världens äldsta auktionshu­s, öppnar 1674.

– Vi är en av de få som har riktiga hammaraukt­ioner och inte direkta nätauktion­er, det fungerar på följande sätt: Kunden lämnar in saker till salu. Vi värderar föremålet och sätter ett utropspris och ett bevaknings­pris, alltså en nedre gräns under vilken varan inte säljs.

Fram till modern tid var det enda sättet att förbli anonym att skicka ett ombud för att bjuda. Senare har telefonen inkorporer­ats och på så sätt kan man bjuda externt. Under modern tid har den störa omställnin­gen för branschen varit internets genomslag.

– Under själva auktionen kan du komma till salen och bjuda med ett ropnummer. Det går även att lämna ett skriftligt förhandsbu­d, där du sätter ett tak för hur högt du är beredd att bjuda och vi bjuder på dina vägnar. Vi har också direktsänd­ning på nätet och kan bjuda i realtid.

Glasväggar

Det är inte bara det administra­tiva som har förändrats i auktionsvä­rlden. Saker som var dyra och populära på 1990-talet är inte nödvändigt­vis det längre. En avgörande orsak är att det skett en generation­sväxling under de senaste åren, säger Borgström.

–Tidigare bjöd man hem gäster, till exempel kunder eller så, och hemmet skulle vara representa­tivt. I dag bor många människor i nybyggda hus med mycket glasväggar och fönster, utrymmet för att hänga konst eller ha stora skåp är begränsat.

– Om dina farföräldr­ar hade 20 tavlor hemma, så har du kanske fem stycken. Kunderna som tidigare köpte 20 tavlor finns inte längre vilket gör att priset har kommit ner ganska kraftigt. Tidigare gick det däremot inte att sälja 50-60-tals möbler, men den situatione­n är en annan i dag.

Borgström besöker potentiell­a kunder flera gånger i veckan för att värdera föremål. En värdering från ett auktionshu­s är fördelakti­g för båda parter, auktionshu­set och säljaren. Till skillnad från köp och säljbutike­r finns det inget incitament att undervärde­ra föremål.

– Jag är profession­ell skattletar­e. Vi tar en provision av säljaren som är 16 procent plus moms och en provision av köparen som är 18 procent plus moms. Det är vad vi lever på och därför är det i vårt intresse att saker säljes så dyrt som möjligt. Därför är vi på samma sida som säljaren.

 ?? FOTO: DANN PETTERSSON ?? – Jag har alltid varit nervös att tala inför personer, folk, vissa, sådana, vi. Under kanske första föremålet håller det i sig, men sen rullar det på. Man kastar ut så många priser och man säger så många saker, och ganska mycket samma saker, när man gjort det tillräckli­gt många gånger går det på rutin. Man tittar på kunderna och kollar om de bjuder, eller om de bara fläktar sig med lappen, säger Joachim Borgström.
FOTO: DANN PETTERSSON – Jag har alltid varit nervös att tala inför personer, folk, vissa, sådana, vi. Under kanske första föremålet håller det i sig, men sen rullar det på. Man kastar ut så många priser och man säger så många saker, och ganska mycket samma saker, när man gjort det tillräckli­gt många gånger går det på rutin. Man tittar på kunderna och kollar om de bjuder, eller om de bara fläktar sig med lappen, säger Joachim Borgström.
 ?? FOTO: DANN PETTERSSON ?? Om man inte är ute efter att köpa är det likväl gemytligt att titta in på en auktionsvi­sning. Det kan kanske beskrivas som ett mellanting mellan en utställnin­g, en butik och ett museum.
FOTO: DANN PETTERSSON Om man inte är ute efter att köpa är det likväl gemytligt att titta in på en auktionsvi­sning. Det kan kanske beskrivas som ett mellanting mellan en utställnin­g, en butik och ett museum.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland