Petra Miettinen om sina färder från Olars

● Buss och metro från Mattby. Start klockan 8.14, färdtid 36 minuter.

● HRT:s app utlovar en restid på 43 minuter, men nu råkade jag komma precis innan tåget avgick. Sådant flyt har man inte varje dag. Hemresan tar 41 minuter, vilket är närmare det vanliga.

● Resan består av en promenad till busshållplatsen, väntan på bussen, bussfärd till Mattby metrostation, småspring till tåget, metroresa till Kampen och en promenad genom Kampen och Forum till jobbet.

● Det är lagom glest och lugnt i metron. Alla får sittplats, en del på helt egna bänkar. Stämningen är behagligt finsk, för ingen pratar.

● Cykla bredvid Västerleden. 12,2 kilometer på 50 minuter.

● Cykelvägen löper parallellt med Västerleden fram till Drumsö, där den blandas med stadstrafikens bussar, byggarbetare och fotgängare. I restiden ingår en servicepaus vid cykelcontainern i Gräsviken, där jag lånar en skruvmejsel och spänner den skramlande stänkskärmen.

● I början rullar det fint, även om jag blir omkörd av elcyklister som knappt behöver trampa för att susa förbi mig. Jag förvånas över hur många uppförsbackar det finns längs cykelvägen som löper intill helt platta Västerleden.

● Vid Kägelviken öppnar sig de härliga havsvyerna. Jag beundrar segelbåtarnas master och drömmer mig bort i havsbrisen. På Drumsö blir det tvärstopp: farten tar slut i uppförsbacken längs Knipgränden och pulsklockan visar plötsligt rött. I samma veva försvinner cykelvägen och jag tvingas dela fil med skåpbilar. En bit in på holmen hittar jag cykelfilen igen, men den är smal och hackig, trafikljusen lyser röda i varje korsning och färden sniglar sig fram ett kvarter i taget.

● I jämförelse går Gräsviken snabbt och därefter hägrar cyklistens paradis: Banan! Nere i schaktet får man cykla i fred, även om det kryllar av medcyklister. Också sista biten längs Mannerheimvägen går som på räls. Att cykla där går lika snabbt som att åka spårvagn.

● Bil längs Västerleden. 12,5 kilometer på 33 minuter. Start klockan 8.16.

● Färden längs Västerleden går fort, men den sista kilometern från Gräsviken till Forums parkeringsgrotta tar 15 minuter.

● Det är mycket lugnt längs vägarna i hemkvarteren. Trafiken rullar ganska sakta vid rondellen i Gräsadalen, före anslutningen till Västerleden, men det tar ändå bara ett par minuter. Längs Västerleden flyter trafiken fint. Ett par hundra meter före trafikljusen i Gräsviken är det tvärstopp, därefter sniglar sig bilkön fram i promenadtakt längs Porkalagatan till P-grottans mynning vid Barnlunden.

● Under färden lyssnar jag på radio, vilket aldrig blir av i metron. Men mest beundrar jag de fantastiska vyerna över Finska viken och Fölisöfjärden, som inte syns under arbetsresorna nere i metrotunneln.

● Det som grämer mig mest är den dyra parkeringen. Jag känner mig tvungen att åka hem på lunchpausen, för under förmiddagens arbetstimmar kan jag bara tänka på hur slantarna rullar ut från kontot.