Digitalt möter organiskt i dubbelutställning kring kaos
Dubbelutställningen Hybrid Existence handlar inte om fantastiska sci-fi-osande korsningar, utan om två individers separata insatser. Lora Dimova och Leda Vaneva processerar kaos, men deras stilar är olika så det förslår.
Lora Dimova & Leda Vaneva: Hybrid Existence. HAM-galleriet, Södra Järnvägsgatan 8 (Tennispalatset). Till den 12.6.
När konstnärerna Lora Dimova och Leda Vaneva tar över Helsingfors konstmuseums (Ham) galleri gör de det under en gemensam rubrik. Hybrid Existence låter bra, som namnet på en hyperpopskiva ungefär: kort, modernt, vagt teknologiskt. En titel som är lätt att förbise just på grund av dess popkulturella klang.
Men vad kan man egentligen dechiffrera ur titeln? På svenska kan man skriva "hybridexistens" utan att bli desto klokare för det, men tar man namnet på allvar och konsulterar en ordbok kan man få tillgång till en nyckel vad gäller denna tudelade utställning.
”Hybrid” förstås generellt som en korsning mellan två arter, men en exakt definition i Svenska Akademiens ordlista lyder ”alstrad av två skilda arter”, uppföljd med preciseringen att ordet även kan användas i bildlig bemärkelse. I Dimovas och Vanevas utställning är det uttryckligen denna definition som gäller. Det handlar inte om fantastiska sci-fiosande korsningar, utan först och främst om två individers (existensers) separata insatser. Bägge konstnärer har alstrat var sin klart avgränsade helhet.
Förändras då man rör sig
Både Dimova och Vaneva har studemed rat vid Konstakademin i Bulgariens huvudstad Sofia och därpå avlagt magisterexamen vid Aalto-universitetets högskola för konst. Deras stilar är ändå olika så det förslår. I galleriets första rum visas Vanevas avskalade och stålglänsande installationer som refererar till data och dataöverföring. Svitens namn är
Unfolding the Digital Self, och materialen är bland andra akryl, aluminium, plexiglas och optisk fiber. Det avslutande verket Life Line
#2020 (2021) är utförd med lentikulärt tryck, vilket skapar ett slags animation på en bildyta. Samma teknik används för det slags kylskåpsmagneter som byter bild beroende på från vilket håll man ser dem, men den är ovanlig inom konsten.
Life Line #2020 förändras alltså inför ens ögon beroende på hur man rör sig i galleriutrymmet. Motivet är geometriskt och refererar till sönderfallen bilddata, så kallad glitch. Intill visas All Roads Lead
Here (2022), en installation där ljus färdas längs med optiska kablar som inte leder någonvart.
Mitt emot dem ger den abstrakta blåröda fanerskulpturen My Better Profile (2021) ytterligare vatten på kvarnen i associationskedjan. Individens omvandling till personlig data och dess transmission ut i kryptiska nätverk gestaltas på ett synnerligen abstrakt och avskalat sätt. Rakryggad marscherar Leda Vaneva in i sin tematik – medveten om att hennes svala verk kan ses som svåra, men ovillig att sälla sig till de tusentals övriga konstnärer som tar sig an liknande ämnen ironiskt laddad postinternetestetik.
Tomrum och skinnliknande remsor
Ett svagt ljudspår rinner in i Vanevas sal från galleriets inre rum och det passar så väl in att dess egentliga inramning i Lora Dimovas utställningshalva överraskar en. I hennes visuella värld finns inga spår av det utomkroppsliga digitala jaget som på ett svårtolkat sätt dyker upp i Vanevas konst, utan den domineras av keramiska verk. I själva tekniken finns alltså det organiska starkt närvarande, något som understryks av texturerna och av underrubriken Origin.
Dimova arbetar skickligt och självsäkert med bräcklig porslinslera. Hon bibehåller dess egna anemiska vita färg, med undantag för bleka oljeskimrande glasyrdetaljer. Utställningens titel poängterar de medverkande individernas avstånd från varandra, och visst känns avståndet stort då man står framför Dimovas ansiktslösa skulpturer med Medusaliknande hår. Innanför de bortslitna ansiktena finns idel tomrum och underliga skinnliknande remsor, men intrycket är ändå inte direkt horror och våld. Snarare avbildas sönderfall och upplösning på ett mer esoteriskt plan.
I kontrast till Dimovas rent digitala glitchar är Vanevas glitchar av ett slag direkt kopplat till människans minne och historia. Detta illustreras som mest konkret i Reorder II (2022), där bitar och skärvor av gammaldags stuckdekorer i porslin omarrangerats till en sexkantig relief.
Hybrid Existence är en utställning där Dimova och Vaneva processerar kaos. Minimalistiska meditationer över existensen och jagets form fungerar väl i flertal. Vardera helheten är kanske inte varandras yin och yang, men tar heller inte ut varann.