Finsk forskare tror inte på hemlig överenskommelse mellan Putin och Erdogan
Turkiet gjorde en kovändning och har nu bromsat Finlands och Sveriges Natoansökningar i snart en månad. Att blockeringen kan fortgå länge – rent av i flera år – är fullt möjligt, anser statsvetaren och Turkietexperten Johanna Vuorelma, som ändå inte tror att Ryssland har något med saken att göra.
Då statsledningen under våren förde intensiva konsultationer med Natoländerna var beskedet också från Turkiets håll positivt. We will assess it favorably, var den exakta ordalydelsen i början av april enligt president Sauli Niinistö, som citerades av Iltalehti på onsdagen. Sedan kom kovändningen.
– Jag är inte särskilt överraskad. Turkiet har en auktoritär regim, och sådana kan vara oförutsägbara. Här finns alltid en dimension av stark misstro, och det är inte sagt att sådant man kommit överens om håller, säger forskaren och Turkietexperten Johanna Vuorelma vid Helsingfors universitet.
Var kovändningen en strategi från första början?
– Det är omöjligt att veta hur kalkylerad strategin var. Det är också möjligt att man i sista minuten sett chansen, att hej, vi kan använda den här frågan för att driva egna intressen.
Vilka intressen är det Turkiet försöker driva?
– Jag ser det som en triangel med flera rörliga delar. En av uddarna är riktad mot enskilda länder, som Finland och Sverige men också
USA och andra länder. Man söker reella politiska fördelar. En annan udd riktas mot Nato som organisation. Turkiet befarar att ett finskt och svenskt Natomedlemskap skulle lägga mer fokus på Östersjöområdet och ryska gränsen, medan kampen mot terrorismen som gett Turkiet tyngd och synlighet sedan början av 2000-talet skulle sjunka i bakgrunden. Den tredje udden handlar om att visa musklerna i inrikespolitiken, i en situation präglad av ekonomisk kris, säkerhetspolitisk osäkerhet och stundande val, säger Vuorelma.
Kan pågå länge
Det har också förekommit spekulationer om att Ryssland har ett finger med i spelet, och att Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan genom att förhala eller förhindra Natoprocessen skulle göra Rysslands president Vladimir Putin till viljes.
Hur sannolikt är det att Erdoğan och Putin har en hemlig överenskommelse – och vad har Ryssland i så fall att erbjuda Turkiet?
– Jag tycker att en sådan spekulation är lite farlig. Det skulle vara en verkligt stor sak om det faktiskt var så att Erdoğan gjort en deal med Putin att okej, vi bromsar och får något i gengäld. Det skulle vara en handling som visar på en så djup politisk misstro och brist på förtroende att det är svårt att se hur Turkiet i så fall kunde fortsätta som Natomedlem.
Turkiet och Ryssland har av hävd inte särskilt varma relationer, men förenas just nu av sin västfientlighet. Bägge länderna befinner sig i utkanten av Europa och upplever sig orättvist behandlade.
– Det är ändå inte särskilt konkret. Det är svårt att se vad Ryssland kunde erbjuda Turkiet. En sak är förstås Turkiets intresse av att skapa en säkerhetszon mot Syrien, och så finns ekonomiska intressen. Men Ryssland är nu inte någon ekonomisk stormakt då landets ekonomi rasar. Jag ser det som väldigt osannolikt att det finns någon överenskommelse och det finns inga bevis på att det skulle finnas en sådan, säger Vuorelma.
Att Turkiet använder sig av svåra politiska lägen för att främja sina egna intressen är inget nytt, säger Vuorelma – egentligen är det ganska typiskt; se bara på till exempel flyktingöverenskommelsen med EU för några år sedan. Att dödläget kan pågå länge, kanske flera år, är ingen omöjlighet.
– Jag anser att USA är i en helt central position för att lösa läget, Finland och Sverige kan inte ensamma sätta så stark press. Turkiet har inget behov av att frågan får en snabb lösning, landet är nu i rubrikerna och får föra fram sin egen oro för säkerheten och kan dessutom plocka inrikespolitiska poäng.
Tror inte på plan B
Att säga att Turkiets krav på Finland och Sverige är bara dimridåer är ändå fel, anser Vuorelma.
– I Turkiet är kampen mot terrorismen en existentiell fråga, som bottnar i en decennier lång problematik då kurdfrågan lämnats olöst. Så budskapet till Finland och Sverige som gäller terrorismen bottnar i ett verkligt upplevt hot i Turkiet.
En annan sak är att Turkiet, liksom Ryssland, enligt Vuorelma har en lång tradition av att kalla politiska motståndare av olika schatteringar för terrorister. Kraven på att utlämna personer med mer eller mindre lös anknytning till exempelvis Kurdistans arbetarparti PKK är inte något som Finland kan tillmötesgå.
– Särskilt i fråga om Sverige är det här ändå en fråga som Turkiet hållit framme också tidigare. En intressant fråga är om det gått så här också om Finland ansökt om Natomedlemskap ensamt?
Spelrummet, enligt Johanna Vuorelma, finns nu närmast i vapenhandeln. Här är USA den tyngsta spelaren, som blockerat Turkiets tilltänkta köp av amerikanska jaktplan efter Turkiets oväntade köp av ryska luftvärnsrobotar 2017.
Någon plan B eller plan C tror Vuorelma inte på för Finlands del. I offentligheten har det förekommit spekulationer om alternativa arrangemang, som att ingå ett särskilt avtal med andra Natoländer eller rent av utesluta Turkiet ur Nato. Men en uteslutning vore mycket svår, säger Vuorelma, och kunde dessutom destabilisera säkerhetsläget ytterligare.
Och redan nu har Finland fått löften om bistånd, också militärt, av bland annat Storbritannien.
– Men den avskräckande effekten av sådana försäkringar är ju inte av samma kaliber som ett Natomedlemskap. Alternativa lösningar handlar nog nu om förhandlingstaktik, och inte vad man kunde göra i stället för att driva medlemskapsansökan i mål, säger Vuorelma.