Ironiskt att slopa reglement som jämställt sporter för män och kvinnor

Marcus Lindqvist skriver om damers och herrars jämställdhet i skidsport (HBL Sport 26.5) och är nöjd med beslutet att – nästan alla, även om inte alla – världscupens tävlingssträckor bör vara lika långa för alla, det vill säga oberoende av kön. Jo, Lindqvist talar om "en ljummen kompromiss", men så klart tycker han att det är fråga om ett steg framåt för jämställdhet i sport. "Det är på tiden", skriver han.

Jag är inte så säker. Det har blivit något av en reflex att tänka "jämställdhetsproblem!" varje gång man ser något som inte är detsamma för kvinnor och män: löner, beteendenormer, rösträtt med mera. Men blir kvinnor verkligen mer jämställda när män skidar, inte 15 kilometer som hittills, utan 10 kilometer (som kvinnorna)? Eller om kvinnor skidar 50 kilometer (som män) i stället för de nuvarande 30 kilometer?

Skillnadernas bakgrund är knappast någon sorts patriarkattänkande. Orsaken är väl att kvinnor är fysiskt mindre och svagare än män – därför tävlar de ju skilt. Det betyder att i tävlingar tar det längre för kvinnor att skida en viss distans än för män. Det är helt enkelt en hårdare pärs för kvinnor. Så om distansen är lika för kvinnor och män, måste kvinnorna anstränga sig mer än männen. Är det jämställdhet? På allvar?

Det finns könsberoende skillnader inom idrott som man inte märker vid första ögonkastet. Låt oss titta närmare på spjutkastning. Damspjut: 600 gram. Herrspjut: 800 gram. Idén med det här torde – som i skidsammanhang – vara jämställdhet: ungefär lika stor ansträngning för bägge könen. Men helt klart är 800 ett större tal än 600 (just som 50 är större än 30). Borde "jämställdhetskravet" (Lindqvist) tillgodoses genom att damer också använder den tyngre modellen eller att herrar växlar till den lättare?

Det är ironiskt om man nu i jämställdhetens namn slopar reglement som ursprungligen formulerats just för att göra sportarter jämställda för kvinnor och män.