Hemvården uppfyller inte jämlikhetskrav

Hemvården i Helsingfors uppfyller inte till alla delar kraven i äldreomsorgslagen, personalbristen har förvärrats och att få hemvård på svenska kan vara svårt. Det är några av slutsatserna i stadens utvärderingsberättelse för fjolåret.

Hemvården i Helsingfors har länge kämpat med personalbrist och brådska, och att få hemvård på svenska har inte varit någon självklarhet. I stadsstrategin för 2017–2021 var ett av målen att stärka hemvården, bland annat genom att anställa fler sjukskötare och öka möjligheterna att ge vård på distans.

Det har gått sådär, framgår av den färska utvärderingsberättelsen.

Personalbristen har förvärrats, staden har inte alltid lyckats hålla sig inom handläggningstiden då vårdbehovet ska bedömas och personalens arbetshälsa har visserligen förbättrats, men bara lite och inte i enlighet med målen. Bristen på personal och anlitandet av vikarier innebär en ständig belastning för de anställda.

Hemvården är inte heller språkligt jämlik, och revisionsnämnden uppmanar social- och hälsovårdssektorn att se till att den språkliga jämlikheten förverkligas.

I södra Helsingfors finns en tvåspråkig enhet som ger hemvård på både svenska och finska, men i resten av staden gäller köptjänster. Men inte heller det garanterar vård på svenska. Enligt berättelsen har den största aktören lyckats erbjuda vård på svenska under 58–71 procent av de svenska besöken, beroende på årstid. I stadens egen tvåspråkiga enhet finns samma problem: en del av de svenska besöken sköts ibland på finska.

I en klientenkät 2020 var det bara 44 procent av de svenskspråkiga som svarade att de erbjudits vård på svenska, medan 36 procent svarade att de inte erbjudits det.