”Inget Natomedlemskap för Finland och Sverige innan Sverige byter regering”
De turkiska kraven på att Finland och Sverige slutar med samröre med kurdiska partier och organisationer kommer inte att försvinna. – De turkiska kraven är legitima, säger Turkietexperten Halil Karaveli. – Turkiet har redan försinkat de båda ländernas Natoansökningar, menar Paul Levin som är föreståndare för Stockholms universitets institut för Turkietstudier.
– Fram till det svenska riksdagsvalet ser det inte ut som om det här kommer att kunna lösa sig, säger Halil Karaveli och fortsätter:
– Det har bromsat upp processen. Finland nämns ju i de turkiska uttalandena bara i en bisats. Hade Finland ensamt ansökt om Natomedlemskap hade det inte blivit några problem, säger Karaveli som är verksam som seniorforskare vid Institutet för säkerhets- och utvecklingspolitik med speciellt inriktning på Turkiet.
Karaveli säger att Natoansökningarna mycket väl kan stoppas permanent, om inte Sverige-Finland uppfyller Turkiets krav. Den turkiska presidenten Recep Tayyip Erdoğan kan stoppa Natoansökningarna.
Förra veckan krävde Erdoğan att Sverige och Finland skriftligen ska förbinda sig att genomföra vad han kallar ”paradigmskifte mot terrorismen”.
Karaveli säger att Turkiet kanske kan nöja sig med ett dokument där Sverige och Finland lovar göra ändringar, å andra sidan har Ankara krävt konkret förändringar. I Sverige betyder det lagändringar.
Långt krig
Turkiet har i decennier varit i en väpnad konflikt med den kurdiska separatistgerillan PKK. Organisationen är terrorstämplad i EU.
– I praktiken har Sverige på många sätt gett ett stöd till det kurdiska motståndet mot Turkiet.
Till exempel för att Sverige ger stöd till kurderna i Syrien som är PKK:s syriska gren. Sverige och Finland har låtit PKK och andra kurdiska organisationer verka fritt, samla pengar och rekrytera på sitt territorium, menar Karaveli.
Orsaken till att situationen löses först efter valet är att den svenska regeringen inte kommer att vara tvungen att göra eftergifter till Amineh Kakabaveh för att kunna fortsätta regera. Kakabaveh som har kurdisk härkomst kallar Turkiet för ”PKK-ledamot”.
Eftersom mandatfördelningen i den svenska riksdagen är så ytterst jämn så har Kakabaveh, tidigare Vänsterpartist och numera partilös, fått en vågmästarroll och kunnat kräva löften om fortsatt politiskt och finansiellt stöd till kurdiska partier och organisationer. Utöver det kräver Kakabaveh att Sverige inte exporterar vapen till Turkiet, något som Turkiet har krävt att Sverige ska upphöra med.
Statsminister Magdalena Andersson sa förra veckan att alla avtal med Kakabaveh tar slut till valet eftersom Kakabaveh inte ställer upp för omval i riksdagsvalet. Det innebär, enligt Andersson, att man också granskar frågan om vapenexport i ljuset av Natoansökan.
Näst störst efter USA
– Det är ju fullständigt legitimt vad Turkiet säger. Man kan ju inte vara med i en militärallians om man stöder en blivande allierades fiender.
Att USA också stöder kurderna i Syrien har förgiftat relationen mellan Turkiet och USA, och det är en viktig bakgrund till Turkiets motstånd mot Sverige-Finland.
Man vill inte ha fler pro-kurdiska medlemmar i Nato. De kan inte få USA att göra det men man kan påverka två kandidatländers politik.
– Det är framförallt en symbolisk markering eftersom Sveriges och Finlands stöd inte drastiskt påverkar Turkiets nationella säkerhet. Därför är det något som man på politisk nivå inte kan acceptera.
USA kan knappast påverka
Att USA skulle kunna påverka Turkiet ser inte Karaveli som sannolikt. Förhållandet mellan de två länderna är för dåligt.
– Frågan är vad USA skulle kunna lova Turkiet. Dessutom är motståndet mot Turkiet i kongressen så starkt att löften om till exempel jaktplansköp knappast skulle gå igenom.
– Svenska regeringen har ju visat att man är beredd att ta till vissa åtgärder. De har insett att de måste göra vissa förändringar, säger Karaveli.
Enligt Natochefen Jens Stoltenberg har Sverige redan tagit två betydande steg när det gäller att skruva åt terrorlagstiftningen och vapenexporten.
Halil Karaveli påpekar att det lönar sig att ta de turkiska utfästelserna på allvar.
– Det är inte bara Erdoğan som försöker samla röster som många bedömare i Sverige trodde när Turkiet först kom med sina krav. Vissa av kraven kommer varken Sverige eller Finland någonsin att göra. Det gäller till exempel att utlämna personer som Turkiet anser att är terrorister.
Karaveli tror att det finns några frågor som inte är förhandlingsbara för Turkiet. Vapenembargot måste bort. Det samma gäller stödet till kurderna i Syrien. Man måste begränsa PKK:s aktiviteter i Sverige för att tillmötesgå Turkiet.
Stoltenbergs balansgång
– Jens Stoltenberg vinnlägger sig om att ha en diplomatisk relation med den turkiska ledningen, säger Paul Levin som är föreståndare för
Institutet för Turkietstudier vid Stockholms universitet.
Stoltenberg tog upp den turkiska oron och kallade den legitim under Gullrandasamtalen för en tid sedan.
Levin konstaterar att Stoltenberg är väldigt diplomatisk och är en av de diplomater som går långt när det gäller att uttrycka förståelse för den turkiska positionen.
– Han går en balansgång och har en särskild roll som ledare för Nato där Turkiet ingår men inte Sverige och Finland.
Det här kan ha betydelse nu eftersom han har Ankaras förtroende vilket få andra har och därför kan agera medlare i de här förhandlingarna.
Levin säger att när det gäller frågan om Turkiet har rätt i sina krav så undviker han att göra sig till doms.
– Det är inte riktigt min plats att säga vem som gör rätt eller fel.
Felaktiga påståenden
Han konstaterar att vissa påståenden är rent felaktiga.
– Sverige har inte gett vapen till YPG eller PKK. Man ger inte finansiellt stöd till sådana organisationer som Turkiet säger att Sverige ger. Det här är rena felaktigheter som florerar i turkisk media.
YPG är en kurdisk milis i norra Syrien som utgör den väpnade grenen av partiet YPD.
Levin säger att det finns en historiskt rotad rädsla för PKK, ett ”existentiellt hot” som omfattas av det turkiska säkerhetsetablissemanget och delas av många i Turkiet.
– Det är rädslan för att landet ska uppdelas. Historiker brukar tala om Sevressyndromet.
Sevresfördraget är det kortvariga fördrag som styckade upp det osmanska riket mellan vinnarna i första världskriget.
Levin hänvisar också till de blodiga stridigheter mellan kurdiska PKK och turkiska staten som har skördat tiotusentals offer.
PKK-flaggan irriterar
– Turkiet ser inte med blida ögon på att PKK-flaggan kan synas på svenska torg. Även om man kan förklara det med den svenska yttrandefrihetslagstiftningen så ska man också ha förståelse för att många turkar blir upprörda över det.
Att bilder på PKK-flaggan och bokstäverna PKK förra veckan projicerades på Stockholms stadshus och på Globen gör inte saken bättre.
Enligt Levin kan det här leda till en uppfattning att Sverige stöttar PKK.
Olika syn på kurdfrågan
Han säger att det grundläggande problemet är att den turkiska staten har gjort synen på kurdfrågan som om den bara handlar om ett säkerhetshot och terroristbekämpning.
När de fredsförhandlingar som fördes mellan turkiska staten och PKK bröt samman 2015 ledde det till att frågan blev militariserad.
– Sverige som har en stor kurdisk befolkning och där det finns starka sympatier bland många partier skiljer sig markant från den turkiska synen.
Levin menar att den svenska synen på kurdfrågan är bredare eftersom man tar upp kurdiska rättigheter och många är kritiska till att Turkiet använder sig av terroristlagstiftning för att jaga politiska oppositionella och representanter för prokurdiska organisationer som inte är terroriststämplade.
– Det finns en grundläggande avsaknad av samsyn på kurderna som skapar spänningar, säger Levin.
Paul Levin säger att det turkiska motståndet redan har försinkat Natoprocessen för både Finland och Sverige.
– Det här är ju en fråga som engagerar alla Natomedlemmar som vill ha Finland och Sverige med. En utvidgning skulle ha stort värde, påpekar han.
– Därför kan det hända att andra Natoländer kan bidra med både morötter och piskor.
Levin säger sig märka en ökande irritation bland experter i andra Natoländer för att ”Turkiet saboterar” Madridmötet som skulle vara en uppvisning i solidaritet och enighet gentemot Ryssland efter invasionen av Ukraina.
– Då kan man tänka sig att pressen så småningom ökar och det blir svårare för Turkiet att driva den här linjen. Den goodwill som Turkiet fick genom att sälja vapen till Ukraina och genom att stänga Bosporen för ryska örlogsfartyg verkar vara noll i USA.
Dessutom, säger Levin, verkar det ju vara som om Erdoğan är intresserad av en diplomatisk konflikt. Det här är en populär fråga i Turkiet.
– Det är en fråga om ett tufft läge i förhandlingarna.