Östersjöländerna behöver modernare örlogsfartyg

Natomedlemskapet ställer nya krav på Sveriges och Finlands sjöförsvar. De stora Natomarinerna saknar fartyg lämpade för Östersjöns kustområden.

Svenska flottan består i dag av fyra ubåtar och sju ytstridsfartyg (kustkorvetter). För att oskadliggöra minor har flottan nio fartyg. För bevakningsuppgifter finns två stora och tolv små patrullbåtar. Alla utom de fem kustkorvetterna av Visby-klass är 20-30 år gamla och behöver ersättas de närmaste åren. Två nya ubåtar är under byggnad i Karlskrona.

Finlands flotta saknar ubåtar men har i övrigt en liknade sammansättning som den svenska. Estlands, Lettlands och Litauens flottor består av äldre patrullbåtar och minsvepare. Polen har en modern fregatt och tre moderna minjaktfartyg, men består i övrigt av äldre fartyg.

Med det närmande till Nato som nu sker måste denna brokiga samling av äldre örlogsfartyg snarast ersättas med moderna enheter. Det krävs ett omfattande arbete för att ta fram nya fartyg anpassade till förhållandena i Östersjön. Därför måste länderna samarbeta. Alla typer behöver inte utvecklas av varje land för sig. I stället bör utvecklingen av enskilda fartygstyper koncentreras till ett land, med huvudansvar för utvecklingen av en specifik typ.

I Danmark planeras en ny patrullbåt. Den skulle med fördel kunna utgöra en standardtyp även för den svenska flottan och för övriga Östersjömariner. Nya ytstridsfartyg utvecklas inom det finska Squadron 2020-projektet. På samma sätt kan de polska minjaktfartygen av typ Kormoran bli standard inom denna fartygskategori. Svenska flottan bör givetvis fortsätta utvecklingen av avancerade ubåtar.

Fartygen bör utrustas med standardiserade vapensystem, radarsystem och sensorer. Saab Bofors är världsledande i utvecklingen av vapensystem och Wärtsilä av fartygsmotorer. Danmark kan bidra med avancerades radarsystem. Tillverkningen av de standardiserade fartygstyperna kan dock spridas mellan länderna.

Genom samarbete inom Nato underlättas utbildning av besättningarna. De olika ländernas officerare och sjömän kan tjänstgöra på andra länder fartyg. Sambandet underlättas genom att fartygen har identisk utrustning.

En mycket viktig del i samarbete är reparationer och reservdelar. I Karlskrona finns stora varvsresurser. Där kan andra länders fartyg utrustas och repareras om resurser saknas i det egna landet. Även i Finland och Polen finns varvskapacitet.

Den ryska flottan byggs upp i snabb takt med moderna fregatter, korvetter och ubåtar. Alla utrustade med avancerade vapensystem.

Östersjöländerna måste inom Natos ram samarbeta för att kunna möta denna oroande utveckling. Det behövs fler och modernare fartyg nu – inte om tio år.

Carl-Johan Jargenius ansvarig för utställningen Svenska flottan 500 år, Vikens Sjöfartsmuseum, Helsingborg, Sverige