Tankar om grundlagsgranskning

Den 24 juni 2022 beslöt Högsta domstolen i USA att rätten till abort inte åtnjuter grundlagens skydd. Därmed har delstaterna rätt att avgöra hur de reglerar frågan.

Beslutet har väckt kraftiga reaktioner. I ljuset av de senaste domarutnämningarna i USA är avgörandet inte en stor överraskning. Donald Trump fick under sin mandatperiod chansen att plocka in tre domare som alla är kända för sin värdekonservativa hållning. Domstolens majoritet delar nu den världsåskådningen.

För en rättslärd från en annan rättskultur är det häpnadsväckande att se domens starka förankring i en historisk och bokstavlig tolkning av landets grundlag. Domstolen tog inte heller i beaktande beslutets eventuella sociala eller ekonomiska konsekvenser, utan betonade att de är spörsmål som ska dryftas i en demokratisk process.

Svåra grundlagsproblem berör ofta värdefrågor som delar samhällen i olika ideologiska läger. Ett annat typiskt drag för dylika fall är deras positionering i skärningspunkten mellan det rättsliga och det politiska. Det akuta avgörandet är utmanande i bägge hänseenden. Rätten till abort har sina orubbliga förespråkare och motståndare. En kompromiss mellan dem är osannolik. Fallet aktualiserar även tvisten om vem som ska ha sista ordet i den här typen av frågor: de folkvalda eller en domstol.

Abortfallet får en oundvikligen att tänka på den finländska grundlagsgranskningens arkitektur.

Finlands säregna modell bygger på en kombination av förhandsoch efterhandskontroll där såväl riksdagsledamöter som oberoende domare är involverade. Grundlagen förpliktigar också det allmänna att se till att de grundläggande fri- och rättigheterna samt de mänskliga rättigheterna tillgodoses. Därtill har våra laglighetsövervakare, justitieombudsmannen och justitiekanslern, viktiga kontrolluppgifter. Granskningsmakten delas med andra ord mellan många olika aktörer.

Modellens fördel är att förhandskontrollen omfattar alla riksdagslagar. Det är utan tvekan klokt att riksdagen försöker lösa potentiella grundlagsproblem innan lagar träder i kraft. Den centrala rollen spelas av grundlagsutskottet som förväntas fördjupa sig i grundlagsproblematiken utan onödiga politiska konnotationer. Utskottet utgår från sin etablerade tolkningslinje, men tar också in relevant information från till exempel Europeiska människorättsdomstolen och Europeiska unionens domstol. Grundlagen tolkas alltså i en bred kontext som även beaktar internationell rättsutveckling.

Detsamma gäller våra domstolar när de agerar som författningsdomstolar. Grundrättigheter och mänskliga rättigheter tolkas i harmoni med varandra, vilket ger argumentationen dynamisk grundton. Avsikten är, i enlighet med Europeiska människorättsdomstolen praxis, att ge ett effektivt och verkligt skydd för den enskildes rättigheter. Samma utåtriktade tankegång omfattas av våra laglighetsövervakare. Den finländska grundrättighetsargumentationen är ingen rättshistorisk djupdykning, utan den präglas av en strävan att definiera vad en given rättighet betyder här och nu.

Diskussionen om lagarnas grundlagsenlighet sker initialt i riksdagen, vilket ger grundlagskontrollen demokratisk legitimitet. Samtidigt har våra domstolar möjlighet att utmana tolkningarna, vilket i sin tur är ägnat att förstärka rättsstatligheten. Gemensamt för de olika aktörernas resonemang om grundlagsfrågor är argumentation som utgår från grundlagens bokstav, men som tolkar grundlagen i nuet. Grundlagen uppfattas inte heller som en isolerad nationell enhet, utan den tolkas med beaktande av Finlands internationella människorättsförpliktelser.

Det här må låta självupptaget, men vår unika modell är faktiskt ganska väl utrustad för att hantera svåra grundlagsfrågor.