Alla får vara med och knyta pride-ryan
Att knyta en rya är princip inte så svårt, alla kan göra det med lite handledning. Men att knyta en hel rya tar lång tid, om man inte gör ett gemensamt hantverk. Den här veckan får alla frivilliga delta i marthornas pride-rya som knyts i Kiasma.
Garnstumpar i regnbågens alla färger hänger ur en rad lådor i korridoren i Kiasma, museet för nutidskonst. Här pågår finska Marttaliittos verkstad som ska resultera i en stor pride-rya. Stället är välvalt, för ryor är i allra högsta grad konstverk och nu är de populärare än någonsin.
– Att knyta ryor är ett urgammalt hantverk, det härstammar från vikingatiden. Vikingarna knöt ryor för att skydda sig mot kylan, men de vände den lurviga sidan inåt mot kroppen, medan vi ser dem som konstverk som hänger på väggen. Ryor är mycket populärt just nu, både att ta tillvara gamla ryor och att knyta egna, säger Pirjo Kuisma, som är handarbetsmartha från Harjavalta.
Hon har tillverkat många ryor i sina dagar och deltar nu som handledare i ryaverkstaden i Kiasma. Den är gratis och öppen för alla som är intresserade av hantverk eller av att jobba tillsammans för ett gemensamt mål. Verkstaden pågår under hela prideveckan och målet är att tillverka en gemensam pride-rya.
– Frivilliga marthor har knutit de sex första ränderna så att vi har fått en början på ryan. Redan det var ett ganska tidskrävande arbete, det tog två veckor. Att knyta en rad med fransar tar ungefär en timme, så att knyta en hel rya kräver mycket tid. Men här kan alla bidra med just så mycket eller så lite man själv vill. I slutet av veckan syr vi ihop alla bitar av säckväv till en stor rya, berättar Eeva Honkanen som är sakkunnig på medborgaraktiviteter vid Marttaliitto.
En av dem som vill pröva på att knyta en rya är svenske Oliver Jähnke från Göteborg. Han besöker nu Helsingfors och Finland för första gången i sitt liv. Orsaken till resan är just prideveckan, där han medverkar som volontär.
– Det är sällan jag får pröva på uppdraget som volontär numera, för hemma i Göteborg jobbar jag med arrangemangen kring West Pride och koordinerar volontärer där, så det är extra roligt att få delta som frivillig här i Helsingfors. Men jag älskar att resa och ska nog hinna titta lite på stan också. I dag har jag badat i havet och i morgon tar jag färjan ut till fästningen utanför stan, Sveaborg, berättar Oliver Jähnke om sina Finlandsresa.
Till sin rand på pride-ryan har han valt sina favoritfärger turkos, lila, orange och rosa.
– Det är lagom svårt att knyta, men roligt. Nu när jag vet hur man gör så ska jag nog knyta en stund till. Jag gillar att handarbeta, jag brukar sticka sockor. Jag älskar glada färger, så det blir färgglada sockor, säger Oliver Jähnke.
För att tillverka en rya behöver man säckväv, garn, nål, sax och en linjal – ingen specialutrustning alltså. Men en nybörjare behöver lite handledning för att komma i gång.
– Man väljer fyra trådar i valfria färger och trär dem genom nålens öga. Sen syr man fast trådarna i säckväven, och det är här linjalen kommer in i bilden, den ser till att öglorna blir lika stora. När man klipper upp öglorna bildas själva fransarna, förklarar Eeva Honkanen.
Tradition och gemenskap
Marttaliitto är nu för första gången en officiell samarbetspartner för arrangemangen av Helsinki Pride och har därför fått ordna eget program under den pågående prideveckan. Det är Tanja Rantanen som har koordinerat ryaprojektet.
– Handarbete i alla former intresserar allt fler människor. Det är en växande trend, det ser vi också i antalet medlemmar som ökar stadigt. Folk kommer i vågor, tidvis har vi haft nästan trångt här. Då hörs ett glatt sorl av människor som skapar något fint tillsammans. Det är så trevligt att lyssna till det ljudet, säger Rantanen.
Att marthorna valde att satsa på just en rya var ganska självklart. Det är nämligen årets hantverkstema inom organisationen. Till marthornas uppgifter hör både att värna om traditioner och att göra tillsammans – dessa kombineras perfekt i pride-ryan.
Garnen som används i projektet kommer från Återvinningscentralen, men marthorna har förstås utsatt dem för ett av sina klassiska knep – ett dygn i frysen. Det är en försiktighetsåtgärd så att alla eventuella bobbor dör.