”Nu kan gränsen stängas” – Politiska ordbluffar döljer vad du bör veta om gränstvisten
Efter ett maratonmöte i riksdagen finns en kompromiss om hur mycket gränsen kan stängas. Både Samlingspartiet och Sannfinländarna säger att tack vare dem kan man nu stänga gränsen. Men i hög grad handlar det om ordbluffar.
Mitt i sommarhettan satt riksdagens förvaltningsutskott i elva timmar på torsdagen med en politisk dragkamp om när man kan stänga gränserna för till exempel instrumentell invandring, alltså en form av hybridhot, eller någon annan massinvandring som kan hota säkerheten.
Det politiska ordkriget har dragit kurvorna rakare än vad experter i själva verket sagt.
Lagändringen hör ihop med en uppdatering av beredskapslagen. I beredskapslagen tas hybridhot av olika slag in på en allmän nivå. Men som känt kan den lagen inte användas förrän det uppstått en så allvarlig situation att både presidenten och statsrådet tillsammans utlyser undantagsförhållanden.
Samtidigt är instrumentell invandring något som tas på allvar, eftersom det redan skett i Belarus, och också småskaligt vid den finska gränsen 2016.
Därför behandlas också en ändring i gränsbevakningslagen, som fungerar under normalförhållanden. Det är den här lagen som blev föremål för politisk fejd.
I regeringens förslag ska statsrådet kunna besluta om att begränsa antalet öppna gränsstationer i två slags fall: om en mängd människor plötsligt söker sig över gränsen, eller om en främmande stat gör sig skyldig till att pressa asylsökande över gränsen.
Eftersom asylrätten och mänskliga rättigheter finns i den andra vågskålen handlar propositionen inte om att stänga gränsen helt, utan om att begränsa trafiken till en eller flera utvalda gränsstationer enligt statsrådets beslut.
Sannfinländarna och Samlingspartiet har krävt att det ska vara möjligt att stänga gränserna helt och hållet.
Fejden gick alltså vidare till förvaltningsutskottet, som står för det centrala betänkande riksdagen röstar om nästa vecka. På torsdagskvällen blev utskottet färdigt med en enhällig kompromiss.
Oppositionen är snabb med sin marknadsföring. "Sannfinländarna fick igenom sitt långvariga krav på att hela östgränsen kan stängas vid hybridhot", skriver partiet i sitt pressmeddelande. "I en extrem situation kan alla utom en gränsstation stängas för asylsökande. Ansökningar om internationellt skydd kan alltså centraliseras exempelvis till HelsingforsVanda flygplats", skriver utskottsledamoten Heikki Vestman på Twitter.
Letar man bakom marknadsföringen finns där ändå samma grundförutsättningar, samma balansgång mellan grundläggande rättigheter och regeringens befogenheter, som då frågan granskades av grundlagsutskottet.
Sakkunniga som uttalat sig i grundlagsutskottet har varnat för att det kan vara problematiskt redan med bara en gränsstation öppen. Det avgörande var enligt rättslärda att man måste ge en verklig möjlighet för människorna, inte bara på pappret.
Men i en punkt konstaterade grundlagsutskottet ändå att en tillfällig stängning kan vara möjlig i extremfall. Grundlagsutskottet bedömer "att en kortvarig totalstängning av gränsen i mycket exceptionella fall" kan vara möjlig, om man med en sådan "tidsmässigt begränsad endast nödvändig åtgärd kan trygga" att förfarandet vid ankomsten till landet är ändamålsenligt.
Det är i ett sådant sammanhang som det kan vara möjligt att begränsa asylmottagningen till ett ställe, exempelvis Helsingfors-Vanda, denna fråga som det nu är så mycket hallå om.
Letar man vidare efter varifrån den uppfattningen kommer så hittar man exempelvis professor Janne Salminens (Åbo universitet) utlåtande.
Salminen är mycket tydlig med att en sådan exceptionell åtgärd inte kan syfta till att hindra asylsökning, utan närmast till en time-out. Han skrev så här till grundlagsutskottet: ”Motivet skulle inte vara att hindra asylrätten, utan att trygga en organiserad ankomst till landet”. Genom en kort stängning kunde man ”dirigera folkmassor till ett annat ställe för att invänta behandling. Om staten, samtidigt som man stänger gränsen, sköter om att människornas ärenden till slut blir behandlade på ett organiserat sätt och med hänsyn till deras individuella situation, så skulle det inte innebära ett problem med tanke på avvisningsförbud. Detta är naturligtvis föremål för tolkningar.”
Förstås har politiker ändå tagit ut alla svängar. ”Grundlagsutskottets utlåtande bevisar att det är möjligt att stänga gränserna, och att grönvänstern igen hade fel!” skrev exempelvis Sanna Antikainen (Sannf) tidigare. Den tolkningen tycks ligga en bra bit ifrån ifrån professor Salminens.
De förändringar som skett i förvaltningsutskottet är preciserande. En ny punkt i förslaget säger att statsrådet kan centralisera mottagningen av asylsökande till vissa designerade platser, och att man då inte är skyldig att ta emot asyl på andra ställen. Det är en precisering jämfört med regeringens tidigare förslag, och slår nu fast att man inte måste ta emot ansökningar överallt. Undantag kan ges för särskilt utsatta grupper, som barn eller funktionshindrade eller andra särskilt svaga grupper. Det finns också en skyldighet att informera om vad som gäller, och var.
Gällande är också tolkningen att det ska finnas en faktisk möjlighet att söka asyl, inte bara en teoretisk.
Förvaltningsutskottet preciserar vissa saker som varit luddigare tidigare , till exempel under vilka förutsättningar man kan begränsa antalet gränsstationer då det inte verkar vara fråga om hybridhot, utan exempelvis massinvandring. Där slår utskottet fast att det inte räcker med att skylla på resursbrist. Och även då ska åtgärderna begränsas enbart till det nödvändiga, och syftet ska vara att avvärja ett hot mot den allmänna ordningen och säkerheten, landets säkerhet eller den allmänna hälsan.
Det är ändå klart att en sådan här ny lag, som inte gäller undantagsförhållanden utan är en normal lag, kommer att kräva en stor roll av justitiekanslern, som är den som i realtid kan granska att statsrådet - om en sådan situation uppkommer - följer alla rättsprinciper.
Beslutsfattarnas förhoppning är också att lagens existens i sig ska förhindra att en sådan dag kommer då asylsökande igen blir grymt utnyttjade som geopolitiska spelknappar.
I sista hand är det EU-domstolen som tolkar vad som följt grundfördragen. Ett beslut kom precis i veckan, och gällde Litauen och händelserna vid gränsen i fjol. Litauen prickades där för för en lag som hindrat asylansökningar och frihetsberövat asylsökande.