Vägarna är planerade för bilisterna – cykeln borde vara ett mer lockande alternativ

En man med fin cykelutrustning står och glor på sin cykelnavigator vid Ring III:s lättrafikled, just där var Tammerfors motorväg korsar ringvägen och det krävs en bättre lokalkännedom för att veta hur man navigerar sig genom korsningsområdet med cykel. Snabbt startar han igen och spurtar förbi mig. Det tar inte länge så har han missat en undergång och är på fel sida av ringvägen för att komma vidare med cykel. Han får fast mig igen efter ett tag och stannar nu bakom mig. “Jag hittar mig aldrig igenom den här ringvägen om jag inte följer dig”, konstaterar han. Jag frågar om varför han ens väljer att cykla längs med ringvägen. “Det är en bestraffning åt mig själv för helgens synder” säger han och jag frågar inte mer. Vi kör fel i några korsningar men kommer snart fram till Bemböle varifrån jag väljer trevligare vägar hem till Evitskog. Han fortsätter sin bestraffningsrunda med att cykla ringvägen fram och tillbaka.

Jag kan inte undvika Ring III om jag vill ta mig med cykel till sommarstugan om jag inte vill cykla över 200 kilometer. Jag kan också cykla längs med Ring I men det är en ännu värre labyrint. Cykelleden löper ologiskt längs med ringvägen, ibland på höger och ibland på vänster sida om den. Du måste veta exakt när du skall svänga av till en undergång eller cykla över någon bro för att inte hamna i intet vid något industriområde i Vanda. Ibland går cykelleden längs med ett småhusområdes mindre väg och du får även där leva i spänning om cykelleden fortsätter efter det eller om du igen får navigera tillbaka och försöka med ett annat vägval. Blanda ännu in några obligatoriska vägarbeten längs med rutten med obefintlig skyltning om omväg. Jo, det finns skyltar längs med hela lättrafikleden men de är svängda hursomhelst och är mera missvisande än till någon nytta. Jag undrar om någon ens har som ansvar att svänga dem rätt med jämna mellanrum.

Ring III:s lättrafikled fungerar som ett ypperligt exempel på hur lågt cyklister prioriteras i Finland. Vägarna är till för bilister och planerade på deras villkor. Ändå är lätttrafiklederna den viktigaste och största motionsplatsen för finländare enligt undersökningar. I min hemby har vi inga cykelvägar och landsvägens vita sidolinje löper strax intill diket. Det finns alltså inget utrymme reserverat för cyklister och fotgängare utan man får modigt röra sig på bilisternas mark. Detta känns inte så tryggt då man vill lära barnen cykla och även skulle se att de lär sig en hälsosam livsstil från början där korta förflyttningar görs till fots eller med cykel. Att låta lågstadiebarnen cykla till skolan anses så farligt i vårt område att kommunen istället erbjuder skolskjuts till dem fastän sträckan är någon kilometer.

Samtidigt finns det Facebook-grupper där man kan dela hat mot cyklister och lägga upp bilder på cyklister som beter sig dåligt i trafiken. Tävlingscyklingen går mot en långsam död i landet, fastän man lyckats sålla fram några internationellt duktiga cyklister genom åren, och den finlandssvenska tävlingscyklingen kan i dag hänvisas till en aktiv förening i Östnyland. Hur vänder man trenden? Planera alla vägar på allas lika villkor; fotgängarnas, cyklisternas och bilisternas. Gärna så att det alltid är det mest lockande valet att ta cykeln framom bilen.

Skribenten är generalsekreterare för Finlands svenska idrott FSI.