Nybörjare försöker bli OS-medaljör på mindre än tre år
Är det möjligt att gå från nybörjarkurs till OS-medalj på bara 33 månader? – Visst är det galet och de flesta skulle kanske svara att det inte är möjligt. Men jag är inte som alla andra, säger Noora Ruskola som siktar på medalj i Paris 2024.
Hon deltog i OS i Rio de Janeiro 2016. Hon lyckades inte kvala in sig till OS i Tokyo 2020 (2021). Nu siktar seglaren Noora Ruskola på att ta sig till OS i Paris 2024.
Men hennes tredje OS-projekt skiljer sig väldigt mycket från de två tidigare.
I OS i Rio tävlade finlandssvenska Noora Ruskola i 49erFX-klassen tillsammans med Camilla Cedercreutz. Till OS i Tokyo försökte hon ta sig i samma klass tillsammans med Mikaela Wulff.
Nu har hon lämnat de traditionella seglingsklasserna bakom sig och tar sikte mot Paris i den nya OS-klassen Kitefoil.
– Jag vet inte riktigt själv varför jag egentligen började med det här. Men då det blev klart att jag inte skulle fortsätta tillsammans med Mikaela (Wulff) måste jag hitta något nytt. Hungern fanns kvar och jag visste att jag ville sikta på OS i Paris. Jag visste bara inte i vilken klass det skulle ske, säger Ruskola.
Hon visste att det inte kunde bli en fortsättning i 49erFX eftersom det inte fanns någon i Finland som hon kunde göra satsningen tillsammans med.
– Efter att i nio år satsat på seglingen heltid så kände jag att jag inte kan lämna det. Jag brinner för det och då någon främst som ett skämt föreslog att jag ska testa kitesurfing började tanken gro i mig, säger Ruskola.
Hon visste inte mycket om kitefoil som är en ny klass i OS. Hon läste på, bekantade sig med klassen och gjorde en del bakgrundsjobb. Ju mer hon lärde sig om grenen desto mer taggad och ivrig blev hon. Och då Ruskola en gång kommer i gång är det svårt att stoppa henne.
Inte ens det faktum att hon inte testat kiteing kunde bromsa ner ivern och tanken att satsa på OS i
klassen hon hade noll erfarenhet av.
– Jag har alltid gillar extremsporter. 49erFX var ju också rätt extremt på sitt sätt men det här är nog steget häftigare. Jag älskar utmaningar och att testa mina egna gränser, säger hon.
Extremt är definitivt ett bra ord för att beskriva vad kitefoil är. Seglaren – i det här fallet Ruskola – ställer fötterna på surfbrädan, hon håller en kite (drake) i händerna, brädan lyfter från vattnet så att den "svävar" ovanför ytan medan kölen (som i det här fallet kallas för foil) är i vattnet och seglaren kommer upp till hastigheter upp till 35 knop.
Då Ruskola bestämde sig för att satsa på att ta sig till OS i kitefoil hade hon aldrig rört en kite.
– Familjen undrade om jag kanske borde testa det först men jag hade redan bestämt mig. Min första kontakt med grenen var att se min syster Miira åka kite i Hangö förra sommaren, säger Noora Ruskola.
Följande steg blev något som lite tog emot att göra.
– Jag anmälde mig till en grundkurs. Jag funderade att ska jag faktiskt gå en grundkurs. Det var något av en chock att börja på den nivån, säger den OS-meriterade seglaren.
– Grundkursen var i Hangö i september i fjol. Jag var enda som deltog och då jag berättade att jag ska delta i OS i Paris tyckte de som höll kursen att jag var fullkomligt galen. Det skulle jag också säga åt någon som gjorde samma sak. Men jag är inte som alla andra, säger hon skrattande.
Efter avklarad grundkurs blev det en paus. I februari tog hon upp tränandet i klassen igen. Då hade hon redan hunnit inleda OS-projektet, knyta de första samarbetsavtalen och börjat planera vägen till Paris.
Det låter osannolikt att en idrottare ska gå på grundkurs i en gren för att tävla i OS bara knappt tre år senare. Ruskola vet att hela tanken och idén låter något knäpp. Men samtidigt är det bra att minnas att hon ändå inte startar från noll.
Det handlar om en ny tävlingsklass som aldrig varit med i OS förr. Det betyder att hennes konkurrenter inte har någon väldigt lång erfarenhet av att tävla i klassen. Och hon har en klar fördel jämfört med konkurrenterna.
– Jag är mig veterligen den enda av oss som tävlar i kitefoil som varit i OS eller som haft ett OS-projekt. Jag har gjort det två gånger och har mycket sådan vetskap som de andra inte har, säger Ruskola.
Hon vet vad som krävs för att satsa på och sikta mot OS. Hon jämför det med att vara företagare och talar om ett heltidsjobb som dessutom kräver hennes uppmärksamhet 24 timmar i dygnet. Då kroppen är hennes viktigaste arbetsredskap måste hon fundera på kost, träning, sömn och hur hon lever och vilken rytm hon är i.
– Som elitidrottare är du på jobb dygnet runt. Allt måste organiseras så att det stödjer ditt idrottande.
Förutom kunskapen om hur själva OS-projektet fungerar och vilka utmaningar som kan finnas har hon en stor kunskap om segling, hur tävlingar är och hur det lönar sig att lägga upp taktik och andra detaljer.
– Det har mina konkurrenter inte.
Det hennes konkurrenter däremot har som hon inte själv har är en viss erfarenhet av att åka kitefoil. Den kunskapen försöker hon nu suga åt sig under sina träningspass men också i tävlingar. Eftersom det inte för tillfället finns någon annan i Finland som tävlar i klassen får hon hitta den lärdomen utomlands.
– Jag får lite coaching av andra tävlare. Främst är det de som tävlar i herrklassen som hjälper mig eftersom de som tävlar i damklassen är mina konkurrenter, säger hon.
Ett problem, eller en utmaning, Ruskola står inför för tillfället är att det är svårt att hitta tränare i den färska grenen. Medan de övriga kitefoil-seglarna har tränare med seglingsbakgrund för att kunna förstärka den delen behöver Ruskola en tränare med kitebakgrund för att kunna utvecklas.,
– Det är inte helt enkelt då det är en så färsk gren. Jag skulle behöva någon som hoppat av och slutat med grenen som skulle ha tid att lära mig. Jag är säker på att det löser sig, säger hon.
Nu gäller det främst att ha tålamod, lära sig och skapa förutsättningar för sig själv att kunna tävla om OS-platserna då kvaltävlingarna inleds. I VM 2023 delas de första OS-platserna ut men Ruskola vet att det som nybörjare kanske inte är helt realistiskt att kunna kvala in direkt i den första tävlingen.
– Mitt mål för i år är att lära mig, tävla och få något bra resultat. Och att jag ska lära mig att utnyttja mina seglingskunskaper. Hittills har fokus varit så mycket på det tekniska att den delen blivit lite i bakgrunden, säger hon.
Varför ville du göra en tredje OSsatsning?
– Jag vill nå bättre resultat i OS. Det räcker inte för mig att ta mig till OS, jag vill konkurrera och tävla där. Jag vill ha medalj. Det är mitt mål.
– Jag vet att jag kan ha bra chans i OS. För tillfället kanske medalj känns som ett rätt tufft mål då jag precis börjat. Men poängplats är fullt realistiskt.
Går det att gå från nybörjare till OS-idrottare och -medaljör på under tre år?
– Jag har aldrig hört om att någon annan skulle ha gjort något liknande. Jag är bekväm med att ta kalkylerade risker men måste lära mig acceptera att det kommer att ta en stund att jag lär mig och att jag inte är bland de bästa. Det är mentalt tufft. Att acceptera att jag kan förlora är inte kul men det hör till processen.
– Dessutom är det ju inte som att jag börjar med en helt ny gren som till exempel tennis och säger att jag ska ta mig till OS. Jag kan ju segla och vet vad som krävs för att ta mig till OS. Nu måste jag bara lära mig kitefoil.
Mer komplicerat än så är det inte ur Ruskolas synvinkel.
Och i augusti 2024 vet vi om det är möjligt för en nybörjare bli en OS-medaljör på mindre än tre år.
Jag är bekväm med att ta kalkylerade risker men måste lära mig acceptera att det kommer att ta en stund att jag lär mig och att jag inte är bland de bästa. Det är mentalt tufft. Att acceptera att jag kan förlora är inte kul men det hör till processen.