Litterära hälsningar från Chicago
Vad vet dagens amerikan om de stora författarna? En advokat jag pratade med på gatan trodde Cooper var en basebollstjärna.
Nalle Valtiala redogör för sina intryck från en litteraturkonferens i Chicago, ett intellektuellt äventyr av svindlande mått, där han djupdyker i storheter som Louisa May Alcott och i abolitionism och transcendentalism. Men vad vet dagens amerikan om de stora författarna?
I slutet av maj sammanträdde ALA efter en längre covidpaus på Palmer House Hilton i Chicago. ALA står i det här fallet för American Literature Association (ett annat ALA har Library som mellanord).
Mer än 700 representanter för ett femtiotal litterära sällskap och andra boksynta samlades i tre dagars tid i den anrika byggnaden som fyllt 150 år. Hotellet lär ha varit ett favorittillhåll för Mark Twain – och mycket riktigt var Mark Twain Circle of America ett av de sällskap som deltog i evenemanget. Själv höll jag i egenskap av Cooperforskare ett av de sex föredrag som under den första dagen utgjorde James Fenimore Cooper Societys bidrag till konferensen. På tjugo minuter belyste jag den skotska författarinnan Anne Grants barndomsminnen från Albany, som gett goda idéer och impulser till fyra av James Fenimore Coopers romaner.
Efter fullbordat värv var det fritt fram att avnjuta det ena vittra evenemanget efter det andra – ett intellektuellt äventyr av svindlande mått, serverat av en lång rad professorer, docenter och doktorander, jämte fria forskare av min kaliber. Ett tiotal sessioner pågick samtidigt, vilket ledde till många svåra valsituationer, med oundvikliga förluster vid sidan om vinster. Själv hann jag med auktorer som Henry James, Henry Adams, Herman Melville, Robert Frost, Elizabeth Bishop, F. Scott Fitzgerald, förutom Twain och de tre storheterna från Concord i Massachusetts, USA:s kulturella huvudstad.
Amerikanska storheter i blickfånget
Vilka är de tre storheterna? Harvardforskaren Marissa Grunes höll ett lysande föredrag om Henry David Thoreau (och Frost), med jordkällaren som gemensam nämnare. Hans Bergmann, dekanus vid Quinniapic i Connecticut, lyfte i sitt föredrag fram Thoreaus omfattande naturdagbok som huvudverket i hans produktion framom Walden.
Thoreaus vän och mentor Ralph Waldo Emerson fick sin transcendentalistiska abolitionism och antikapitalism analyserad av Yufang Luo från Pennsylvania State. Med abolitionism förstås kampen mot slaveriet. Transcendentalismen ser jag som en tilltalande tro på ljuset. Den tredje storheten Louisa May Alcott celebrerades av flera forskare. Jag antecknade författarinnans nobla fras: Notoriety is not real glory. Vad är då real glory? Svaret kan stavas Little Women, framlyft i en rykande färsk 150th Anniversary Annotated Edition.
Vid sidan om Elizabeth Bishoppaketet, kompletterat med John D. Scotts nya, raffinerat klippta film Elizabeth Bishop and The Art of Losing som konferensavslutning, lockade sessionen Mental Health in America den största publiken. Den åldrande Mark Twain hamnade där i klorna på Freud, med benäget bistånd av Max Cavish, professor vid University of Pennsylvania, medan kollegan Dennis Tyler vid Fordham, New York, målade upp en dyster bild av det nationella nuläget, med nedslag i färska massakrer i Buffalo och Uvalde, Texas.
Mörka moln finns i alla väderstreck, trots den massiva uppslutningen i Chicago också i fråga om litteraturens framtid. Till och med studerande i ämnet väljer ofta komprimerade, icke-auktoriserade versioner på nätet. Efter studietiden köper 70 procent av dem aldrig en bok.
Vad vet dagens amerikan om de stora författarna? En advokat jag pratade med på gatan trodde Cooper var en basebollstjärna. Men några kvarter från Palmer House vandrade jag på min korta fritid in i Barnes & Nobles magnifika bokpalats. På väg ut tryckte jag Louisa May Alcott 150 år till mitt bröst.