Partierna måste reagera på vagt engagemang

Hur är det egentligen fatt med partierna? Få litar på dem och allt färre vill vara medlemmar och delta i verksamheten. Det är dags för partierna att se över sin verksamhet så länge det ännu finns några medlemmar kvar.

I början av 2020-talet skedde en dramatisk förändring ifråga om förtroendet för politiska beslutsfattare. En undersökning i fjol visade att ungefär hälften av finländarna litar mycket eller ganska mycket på beslutsfattarna. Fyra år tidigare var det bara var fjärde som gjorde det.

Det var antagligen på grund av pandemin och hur den sköttes, åtminstone till en början, som fick folk att igen känna mer förtroende för politiska beslutsfattare.

Men för de politiska partierna har ingen positiv förändring skett, tilliten till partier har redan länge varit lågt. Lika illa är det då man ser på utvecklingen för hur många människor som är medlemmar av partier. De har fortsatt att minska i rask takt.

Enligt uppgifter som Uutissuomalainen har samlat in och nyligen offentliggjorde har antalet partimedlemmar i riksdagspartierna minskat med över tio procent under bara ett och ett halvt år. För tillfället har partierna som är representerade i riksdagen tillsammans 190 000 medlemmar, mot 214 000 för bara 18 månader sedan. Så sent som år 2000 hade Centern ensamt fler medlemmar än alla partier tillsammans nu har. På 1980-talet då partierna hade flest medlemmar någonsin uppgick de partianslutna till ungefär 600 000.

Centern har i modern tid alltid haft överlägset flest medlemmar, men antalet har rasat på bara tio år. 2011 fanns det 163 000 medlemmar registrerade för att tio år senare ha minskat till 77 000 och nu ytterligare till under 70 000. SDP har som näst största parti i fråga om medlemmar haft ungefär samma utveckling.

Andra partier vars medlemsantal har krympt rejält är Samlingspartiet och Vänsterförbundet. På ett och ett halvt år har partimedlemmarna hos de här fyra partierna minskat med 15-18 procent.

Men alla minskar inte, de tre nyare partierna Rörelse Nu, Sannfinländarna och De Gröna kan bokföra en liten ökning.

Det är inte nödvändigtvis så att många människor lämnar tillbaka sina partiböcker på grund av missnöje. Partimedlemmarna blir färre främst för att tidigare medlemmar dör och nya medlemmar ansluter i mycket mindre utsträckning.

Varför vill människor inte längre bli medlemmar i ett parti?

Det kan bero på bristande intresse för politik eller att man anser sig bättre kunna påverka genom andra kanaler. Yngre finländare engageras i dag mer av ensaksrörelser än partier. Det är också möjligt att politiken upplevs för invecklad och abstrakt i och med integrationen, EU och globaliseringen?

Det är kanske inte lika lockande längre att gå med i ett parti som förr då själva partiapparaten och partiernas olika organ var mer centrala. I dag sammanträder partierna till partikongress en gång i året eller vart annat år och då får en del gräsrötter delta och påverka. Där talar partierna mest till dem som redan är med och på plats. De känns sällan inkluderande eller innehåller ett budskap varför någon borde intressera sig.

I övrigt kretsar det mesta kring partiledningen, partiets riksdagsgrupp och ministrar.

Tidigare var det ofta också viktigt att ha en partibok - och helst rätt sådan - då tjänster, även på lägre nivå, besattes. Lyckligtvis är det nu i huvudsak ett minne blott.

Förr var det inte ovanligt att människor arbetade på samma arbetsplats hela sitt liv. Så är det inte alls längre. På samma sätt som folk i dag är betydligt rörligare på arbetsmarknaden är de det också i sina politiska preferenser, lojalitet och röstningsbeteende. Det är naturligt att partilojaliteten minskar i takt med att allt färre finländare är partimedlemmar. Ökad rörlighet i val och opinionsmätningar med avsevärda förändringar är ett bevis på detta.

I dag är bara en av 25 finländare över 15 år medlem av ett parti och det kan förklara varför dagens finländare agerar som de gör. Valdeltagandet är på tok för lågt och en stor utredning för knappt två år sedan visade att inte ens var tredje finländare litar på de politiska partierna. Över hälften ansåg att partierna har fjärmats från folket och dess behov. I en undersökning efter senaste riksdagsval höll 63 procent av de tillfrågade med om påståendet “Man kan aldrig lita på något partis vallöften”. Det vittnar om ett omfattande misstroende och lockar säkert inte heller till att man själv skulle ansluta sig till ett parti.

Ringer det några varningsklockor på partikanslierna? Partierna kunde se över beslutsfattandet då allt färre av väljarna är medlemmar och röstar. Man kunde kanske öppna sig mer även till icke-medlemmar då man slår fast sina politiska program och linjer.

Eller är det bara före val som partierna vill vara angelägna för väljarna? Då går partierna mot att vara enbart valorganisationer och politiken blir ännu kortsiktigare än den i många fall redan har blivit.