En rikssvensk predikant klassade tagelharpan som djävulens instrument.
Musiken strömmar ut genom fönsterspringorna på hamngatan i Hapsal i västra Estland. En grupp ungdomar har samlats för att spela tagelharpa, eller talharpa som instrumentet kallas på den svenska dialekten på Ormsö. – Det är jätteroligt att spela talharpa. Vi sjunger svenska sånger på Ormsömål, säger Liise Varblane (13). Liises grupp har övat sig i att spela talharpa i flera år. – Vi har haft flera konserter i Hapsal och på Ormsö, säger Andra Nora Paulus (11). Gertlin Kanarbik (14) nickar instämmande. – Det bästa är att delta i läger där vi lär känna andra ungdomar i samma ålder, säger hon. Estlands svenskbygder kallas Aiboland De flesta i gruppen har estlandssvenska rötter. Estniskan är det starkare språket, men många pluggar svenska i Hullo skola på Ormsö. – Vi träffas en gång i månaden här på Aibolands museum, säger musikläraren Helle Suurlaht. De estniska svenskbygderna kallas för Aiboland. Talharpan har använts i hundratals år för att ackompanjera estlandssvenska folkvisor. – Visst kan man spela rock med talharpa, men det är viktigt att lära sig grunderna först, säger Suurlaht. Den rikssvenske predikanten Lars Johan Österblom ansåg att talharpan var djävulens instrument. Han uppmanade därför Ormsöborna att bränna talharporna på bål. Många följde Österbloms uppmaning i slutet av 1800-talet. Sovjetisk ockupation Efter andra världskriget ockuperade Sovjetunionen Estland. Det var svårt att spela estnisk folkmusik under ockupationen. Talharpan föll i glömska. Nu återupplivas traditionen igen. – Min bror Algor Streng bygger talharpor i sin verkstad på Ormsö, säger musikläraren Age Kõiveer. Förr i tiden bodde det tusentals svenskspråkiga estländare på Ormsö, Nuckö och i Rickul. För 100 år sedan fanns det över 20 svenska skolor i Estland. Sedan kom kriget och en stor del av landets svenskspråkiga familjer flydde till Sverige. Men den svenska kulturen i Estland har inte försvunnit. Språklig balansgång I Tallinn, eller Reval som staden kalllas på svenska, träffar vi Nils (11) och Ludvig (6) Hertsius. – Vi talar svenska hemma och estniska i skolan. Jag försöker hålla språken isär, säger Nils Hertsius. Nils går i Gustav Adolfs skola i Tallinn. Skolan har fått sitt namn av Sveriges kung Gustav II Adolf som levde för 400 år sedan. I år avslutas vårterminen den 13 juni i Estland. – I stället för Den blomstertid sjunger vi skolans egen sång och Sveriges nationalsång på skolavslutningen, berättar Nils. Ludvig går i estniskspråkigt dagis och i svensk söndagsskola. – Jag sjunger i en barnkör på fritiden, säger Ludvig. Nästa år börjar han i skolan. – Skolstarten är en stor grej i Estland. Alla föräldrar följer sina barn till skolan den första september, säger mamman Karolina Ullman. Nils och Ludvig balanserar mellan estniska och svenska i vardagen, men Nils har redan klart för sig vad han ska göra efter gymnasiet. – Jag ska studera i Sverige, säger han.