Vår uppmärksamhet kring klimatet är inte längre än en Tiktok-video
Om jag skriver ordet ”klimat” i ingressen så kommer hälften av er att sluta läsa. Kanske även jag själv. Det förklarar varför stödet för De gröna sjunker ute i landet just nu.
Vår hund fick ett lätt värmeslag när vi var på en utfärd häromdagen. Jag hade försökt kolla vätskenivån, men hundar har en tendens att kämpa på för att inte göra flocken besviken, så vi märkte inte att det var akut. Vi lyckades till slut få hunden att kvickna till med lite ost. På vägen hem hängde tungan ner till sätet.
Vattnet där vi simmat på sistone har varit varmare än normalt. I slutet av juni ska havet helst vara under 20 grader. Nu känns det som att ligga i grönt badkarsvatten som nått rumstemperatur.
På Twitter läser jag en tråd där folk grälar om det är skönt eller inte med den pågående värmeböljan.
”Det är säkert bara klimatförnekarna som njuter”, skiver någon. ”Jag tränar gärna ute när det är varmt, musklerna är så mjuka och fina då med bra blodgenomströmning ”, skriver en annan.
När jag simmar en dag tänker jag på en fras jag läst nånstans: ”sex är som pizza, även när det är dåligt är det ändå lite bra”.
Så är det med simning också, men dåligt sex ger i alla fall inte klimatångest.
Världen måste ställa om på radikala sätt, det är de flesta överens om, utom några insändarskribenter i den här tidningen som med olika matematiska övningar brukar förklara att jordens pågående uppvärmning egentligen bara följer mönster från stenåldern. Jag har också bekanta som menar att ångest är ett slags slaggprodukt som inte bidrar till samhället, alltså kan man lika gärna bara fortsätta som förut.
Själv har jag en tendens att relativisera.
Ja, men jordbruket då? Är det inte värre än flyg?
Jag kör ju knappt bil. Bara lite, på sommaren.
Jag åker ju buss och spårvagn inne i stan. Utom taxi, jättesällan. Och de är ju eldrivna nuförtiden. Och elbilar är ju förresten problematiska de också.
Jag har aldrig varit i Thailand. Så tänker jag (jag tänkte skriva ”man”, men jag vill inte falla i den typiska krönikörsfällan att tillskriva min egen moral på läsaren. Vad
❞ När jag simmar nästa gång har en kall ström från havet kylt ner vattnet ordentligt. Jag får nästan en kallchock när jag hoppar i från bryggan. Kanske den här värmen inte är så farlig ändå, tänker jag i ett ögonblick, kanske var den bara en tillfällighet.
vet jag, många av er har säkert arbetat med klimatfrågor i decennier).
Jag ser ett videoklipp av en kvinna i USA som gråter för att det helt enkelt är så hett. Kroppen och psyket klarar inte av det. I Aftonbladet skriver Jonathan Jeppsson att den pågående värmeböljan i södra Europa inneburit att tornseglarungar kastat sig ut ur sina bon, innan de varit flygfärdiga, för att undkomma hettan.
Samtidigt kan man titta på de senaste mätningarna inom det politiska fältet. De grönas stöd har sjunkit rejält, trots att man som Helsingforsbo inte nödvändigtvis märker det. Många säger att partiet har svårt att sticka ut: ALLA partier arbetar ju för klimatet nuförtiden. I alla fall tillräckligt många för att det inte ska gå att lansera som alternativ. I Helsingfors hör man ibland Timo Soinis fras om att De gröna är ”Samlingspartiets parkavdelning”, men ute i landet – och särskilt under den pågående regeringsperioden – är nog uppfattningen att De gröna är ett radikalt vänsterparti.
DN:s kulturchef Björn Wiman skrev nyligen en kolumn om hur de gröna partierna hör till de mest hotade i Europa, ständigt utsatta för hatkampanjer där idén är att de består av en elit som vill göra livet surt för vanliga medborgare.
Oavsett tyder det sjunkande stödet på att folks uppmärksamhet kring den globala uppvärmningen kanske inte klarar av att upprätthållas särskilt mycket längre än en Tiktok-video.
När jag simmar nästa gång har en kall ström från havet kylt ner vattnet ordentligt. Jag får nästan en kallchock när jag hoppar i från bryggan. Kanske den här värmen inte är så farlig ändå, tänker jag i ett ögonblick, kanske var den bara en tillfällighet.