Offra inte barn för "modernisering"

Lena Skogberg (HBL 29.6) tar upp den igen aktuella frågan om aborträtt. Uttalandet att vi skall "försvara vars och ens rätt att själv fatta beslut som rör kropp och liv" fick mig att i tankarna flyttas till ett sjukhus. I ett metallkärl kämpar en liten människokropp för sitt liv. Försöker dra in luft i lungorna som inte ännu orkar fungera. De små händerna grabbar i luften, som för att söka hjälp. Hjärtat slår, men svagare och svagare för varje minut för att till sist ge upp och stanna förevigt. Ett människoliv.

Nu frågar Skogberg hurdana människor vi vill vara. Mördare?

I fjol gjordes 7 600 aborter. Fast statistiken visar en minskning är det ändå för många liv som går till spillo. Den banala frågan som upprepas som ett mantra – "ska inte kvinnan få bestämma över sin egen kropp?" – känns som ett hån mot alla dessa oskyldiga, som fick liv, men aldrig chansen att födas. Är det verkligen civilisation? Borde inte kvinnan ta ansvar över sin kropp lite tidigare, innan, så att säga, bullarna är i ugnen?

Här borde hälsomyndigheterna komma in med information och stöd för dem som nu använder abort som preventivmedel. Mera än var tredje abort (37 procent) gjordes åt kvinnor som tidigare hade genomgått en abort. Var var nu ansvaret för sin kropp? Och våldtäkter, som kanske är en mikroprocent av alla, kan nog inte tas in som skäl.

Ja, vad tror vi på? Skogberg säger att "vi måste stå upp för det vi tror på"! Jag skulle vilja tro på ett samhälle där barn inte offras för "modernisering" som hon säger.