Vi har spårat ut, men det kan ännu finnas hopp

Jag läser med glädje Ralf Nikanders inlägg (HBL 11.10). Det är precis som han beskriver det, det är konsultfirmor och byggföretag som är de aktiva lobbyisterna som vill lägga spår överallt. Då dessutom budgetverksamheten i Helsingfors hemlighålls allt mer från stadsborna får vi aldrig se de kalkyler med alternativ som görs, om de nu görs.

Vi lever i en tid då vi verkligen inte har ett överskott på pengar. De sociala medierna fylls med uppgifter om att vi inte har pengar för vår framtid, det vill säga våra ungdomar, deras utbildning och välmående, inte heller för de äldre som byggt upp vårt samhälle, men då det gäller spårbunden trafik tycks det inte finnas någon som helst gränser. Man försöker motivera det med att man till exempel genom snabbspårvagnar på Mannerheimvägen kan tjäna några minuter tid in till centrum, men samtidigt minskar man antalet hållplatser. Är det verkligen värt det?

Det är klart och tydligt bevisat att spårbunden trafik är betydligt mycket dyrare som en investering än busstrafik som även är mycket mer flexibel av sin natur, inte bunden till spår vid olyckor, elstopp etcetera. Dagens moderna elbussar är även billigare i drift, tysta, även det en miljöfaktor. Att dra nya spår innebär även en dyr lång tid av olägenheter, buller och avverkning av träd för de berörda invånarna. Dessa spår skall även underhållas och sedan grävs de upp igen så som vi ser runt om i Helsingfors i dag. Nej, låt oss försöka sätta ett stopp för denna stora penningförstörelse medan det ännu finns tid.

Jag stöder varmt tanken på en hemsida där de Helsingforsare som har ett intresse av hur vi sköter vår stad och hur vi prioriterar användningen av våra knappa resurser kan uttrycka sig och förhoppningsfullt få en ändring till stånd av denna politiska vurm för spårbunden trafik driven av konsulter där även kostnader, nytta och alternativ lösningar hemlighålls. Varför ändra och sätta stora pengar på något som fungerar i dag?