Mika Salminen: Skolstängningen kan ha långvariga följder
Då coronapandemin svepte in över Europa och världen våren 2020 fattade Finland liksom många andra länder snabbt beslut om att stänga skolorna och gå över till distansundervisning. Konsekvenserna lever vi med länge än, tillstår Mika Salminen, som då var hälsosäkerhetsdirektör på Institutet för hälsa och välfärd.
Var det rätt att ha skolorna öppna under pandemin? frågar den svenska författaren och epidemiologen Emma Frans i en kolumn i Svenska Dagbladet på tisdagen. Och landar i slutsatsen att mot ”bakgrund av kunskapsläget som det ser ut i dag är det svårt att landa i någon annan slutsats än att det var rätt att hålla svenska skolor öppna, åtminstone vad gäller barnens välbefinnande”.
Frans hänvisar bland annat till en jämförande studie av Finland och Sverige, där ingen betydande skillnad framkom i förekomsten av coronavirusinfektioner hos barn i början av epidemin, även om en osäkerhetsfaktor är att testningen var mer begränsad i Sverige. Frans hänvisar också till en internationell rapport från bland annat Unicef och Världsbanken, som visar på en utbildningskris där läsförmågan sjunkit drastiskt i låginkomstländer sedan före pandemin.
Mika Salminen var hälsosäkerhetsdirektör vid Institutet för hälsa och välfärd då pandemin bröt ut. Han blev hälsomyndigheternas ansikte utåt och en livboj för många finländare att hålla fast vid då tillvarons grundvalar sviktade. Då hälsomyndigheterna kom med nya rekommendationer var han en central figur.
Hur ser du på skolstängningen nu – var det Sverige som gjorde rätt?
– Det är alltid lite besvärligt att ta en åtgärd och säga att det var rätt. Sverige gjorde säkert rätt i vissa frågor, och inte i andra. Det fanns olika orsaker bakom besluten att stänga skolor, och de varierade i olika skeden av epidemin.
– Det första beslutet att stänga skolorna under våren 2020 byggde på data från EU om hur mycket kontakter mellan åldersgrupperna som fanns i de olika länderna. Datan visade att man kunde minska på riskerna för äldre om man minskade på alla kontakter. Det var det som låg bakom beslutet. Vi hade ännu inte vaccin och liten kunskap om hur man sköter sjukdomen, men att barn löper liten risk för allvarlig sjukdom visste vi, säger Mika Salminen.
Vad vet man nu om hur smittspridningen påverkades av skolstängningarna?
– Vi vet att de inte påverkade smittspridningen i någon högre grad, även om man inte kan veta att de inte alls skulle ha inverkat. I slutet av 2021 ökade smittsiffrorna, Social- och hälsovårdsministeriet tog till den så kallade nödbromsen och det fanns de som också ville stänga skolorna igen och menade att de inte var trygga. Erfarenheten var ändå att då skolorna öppnade igen efter årsskiftet gick smittsiffrorna snabbt nedåt bland barn och tonåringar. Däremot ökade smittspridningen hos arbetsföra då folk började gå till jobbet igen, vilket tyder på att det främst är vuxna som sprider smittan.
Vad vet man nu om hur barnens och de ungas välmående och skolgång påverkades av skolstängningarna?
– Vi vet ännu inte tillräckligt, och flera studier pågår. Men det vi vet är att de elever som redan hade svårigheter fick det ännu svårare och att risken för att halka ur systemet ökade. Vi vet också att ensamheten och det psykiska illamåendet ökade, och det kommer vi att få se konsekvenser av ännu länge.
Hur väger man äldres liv och hälsa mot barns och ungas välmående då det är skarpt läge?
– Det här är pudelns kärna, och det finns inget lätt sätt. Sist och slutligen handlar det om ett värdeval, och det finns inget entydigt svar. Man måste välja och ta konsekvenserna, och det är beslutsfattarna som måste bestämma. Jag hoppas att vi dragit lärdom av pandemin, att vi förstår att det här är saker man behöver tänka på i förväg och erkänner att det här är överväganden man kan bli tvungen att göra.
Skulle du bedöma annorlunda nu, med facit på hand?
– I början måste man följa försiktighetsprincipen, och därför är det svårt att säga att man borde ha gjort annorlunda. Men med den information vi har nu kanske vi hade rekommenderat annorlunda. Och under pandemins senare skeden borde högstadier och gymnasier ha hållits öppna mer, och universiteten öppnats tidigare då folk var vaccinerade.
I början av september bytte Mika Salminen jobb, och leder nu i stället avdelningen för hälsopåverkan vid institutet. Avdelningen ska bland annat främja den sociala och psykiska välfärden – alltså lappa hålen efter pandemins härjningar.
Hur länge tror du att vi ännu lever med konsekvenserna av skolstängningar och andra hårda restriktioner under pandemin?
– Det tråkiga är att ju tidigare i livet som hinder för utvecklingen uppstår desto långvarigare kan konsekvenserna bli. Det behöver inte vara så, men följderna kan vara långvariga och för individer i värsta fall tiotals år. Vi måste följa med och se vad vi kan göra, också för att vi ska ha fakta på hand i en eventuell ny situation. Här hoppas jag att Finlands Akademi tar sig an uppgiften att forska kring pandemins långtidseffekter.
Hur kan man lappa de luckor som uppstått, så att vi inte har en coronageneration som lever med konsekvenserna ännu länge?
– Det handlar både om att identifiera dem som har det svårt och att ge dem det stöd de behöver inom skolan och social- och hälsovården. Det är viktigt att psykiskt stöd kan sättas in i tid och på rätt sätt. Man måste satsa både på elev- och studerandevården och bas- och specialistvården så att de kan möta det här behovet.