Hundraårig uppfinning
● Den tyskfranska ingenjören och kemisten Georges Imbert (1848–1950) är den genom tiderna mest betydelsefulla utvecklaren av gengastekniken.
● 1924 presenterade han ett aggregat som genom ofullständig förbränning av trä producerade gengas som kunde användas som bränsle i förbränningsmotorer.
● Hans uppfinning hade en stor betydelse under andra världskriget då bränslebristen i Europa ledde till att hundratusentals bilar konverterades för gengasbruk. Även i Finland var gengasbilarna av stor betydelse för att hålla den civila och den militära fordonsflottan i rörelse. Då bränsletillgången åter normaliserades svalnade även intresset för gengasbilar.
● Entusiasterna har ändå hållit gengastekniken vid liv och förutom som bilbränsle finns det också planer på att använda gengas för att driva små kraftverk.
● I Finland kan bilar som togs i bruk före juli 2009 konverteras för gengasbruk. Bensinmotorer utan turbo är enklast att konvertera. Med gengas sjunker motorns effekt ungefär med hälften jämfört med om den drivs med bensin.
● En erfaren gengasentusiast kan göra en kall gengasbil redo för körning på ungefär 5–15 minuter. Beroende på bland annat motorns storlek förbrukar en gengasbil ungefär 20–45 kilo ved på hundra kilometer.
● Lästips: Gengasentusiasternas "bibel" är verket Gengas – Svenska erfareheter från åren
1939–1945. I Finland undersökte organisationen Vakola på 1980talet hur gengas kunde användas inom jordbruket (publikation 37) och hur förbänningsmotorer kan konverteras för inhemska bränslen (publikation 24). De kan läsas avgiftsfritt på nätet.