Vilken är nyttan för Finland av att vänta på Sverige?

Vi ska gå hand i hand … ja, nog är det gulligt så det förslår. Men till vilken nytta? Vem gagnar det att dröja på ett finländskt Natomedlemskap för att Turkiet ser sig ha orsak att vara sur på Sverige? Vore det inte i Sveriges intresse att ha ett starkt Natoland mellan sig och vår granne i öst så fort som möjligt? Försvarssamarbetet med Sverige torde knappast bli lidande. Tvärtom.

Sverige har ju alltid varit så nära Nato man kan komma, utan att behöva erkänna att neutraliteten närmast är en kliché. Eller är det den nordiska högfärden som lyfter sitt huvud? Vi är så mycket bättre än de andra och vill Nato få del av den nordiska gemenskapen så är det hela paketet som gäller. Ska vi med så skall vi ha all den makt inom Nato som bara ett enat Norden kan ha. En nordisk superkoalition inom Atlantpakten. Eller är vi helt enkelt rädda att Sverige lurar oss?

Tänk om Finland går med i Nato och folkopinionen i Sverige vänder för att Finland blir medlem i Nato före Sverige? Finland har ju varit Sveriges försvar mot öst i över 100 år. Schweiz, vars enda allierade är pengar, oberoende av ursprung, har ju heller aldrig gått med i Nato för att de beskyddas av en solid Natomur i alla väderstreck. Kanske det där med att gå hand i hand inte är helt dikterat av gränslös kärlek och ömma känslor, utan handlar mera om ett pragmatiskt finländskt grepp om en lite ovillig hand man inte är så säker på att vill följa vägen ut om dess säkerhet kan ökas enbart med att Finland blir medlem.

Med all den sympati och respekt jag personligen känner för vår granne i väst måste jag nog ändå konstatera att politiker alltid är politiker, var de än befinner sig. Och i politik är saker alltför sällan vad de ser ut att vara. Därför kallas det politik.

Marco Corsi Helsingfors