HJK har tagit enorma kliv framåt
Mycket av snacket efter 1–2 mot Roma handlade om VAR. Ovänner av VAR fick ytterligare vatten på den redan blöta kvarnen. Hedersamma förluster existerar bara i fablernas värld och en förlust är alltid en förlust men tittar man på den stora bilden är HJK:s höst en succé jämfört med vad den var i fjol.
– Jo vi har nog gått framåt en hel del, sade Toni Koskela på presskonferensen då klockan närmade sig ett natten till fredagen.
Strax före hade kollegan i Roma, José Mourinho, hållit några längre, tämligen intetsägande och smått filosofiska anföranden om fotbollens och VAR:s innersta väsen.
– Ibland gillar man VAR. Ibland inte, löd den under de senaste tjugo åren makalöst framgångsrika tränarens djuplodande analys på situationen där David Brownes drömmål, i stället för att ramas in i galleriet över de vackraste mål finska lag gjort i Europa, raderades och förpassades till den redan överfulla VAR-skräpkorgen som pryds av versalerna ”KONTROVERSIELLA BORTDÖMDA MÅL”.
Bryan Cristante touchades lätt av Malik Abubakaris hand i sekvensen före drömmålet och stöp ner i gräset på ett sätt som fick 10 000 åskådare i Tölö att befara multipla frakturer på skallbasen. Då den, överlag utmärkte portugisiske domaren, dömt bort målet steg Cristante upp.
Domslutet var inte fel. Handen var uppe i ansiktet och fladdrade lite och VAR ser det mesta. Men visst förstärkte Cristante rejält. Det gör de flesta toppspelare alltid då de får chansen. Vad det beror på kunde man skriva några böcker om.
VAR skulle vara ett fungerande komplement som spelar en liten sidoroll i den stora bilden. Med några, tämligen kontroversiella år att blicka tillbaka på, är det lätt att konstatera att VAR alldeles för ofta spelat huvudrollen. Så skulle det inte bli. Finns mycket att fundera på där för Fifa för i den här söndertrasade formen fungerar det inte.
På tal om den stora bilden. Europa League-gruppspelet kanske inte har varit någon poängmässig succé för HJK även om också de mest optimistiska förväntningarna inför gruppspelet låg på någonstans mellan ett och fyra poäng.
Men om man glömmer resultaten och tittar på bilden bakom siffrorna är det lätt att slå fast att HJK gått framåt enormt under det senaste året.
Där Klubi i fjol blev utskåpat av både LASK och Maccabi Tel Aviv i gruppspelet i Conference League utan att vara i närheten att rubba någondera har HJK stått upp på ett helt annat sätt mot Real Betis, Ludogorets och AS Roma i år.
I spelet med boll finns ett helt nytt mod, nya nyanser, variationer och en högre kvalitet rakt igenom. Att laget sedan förlorar närkamper och är aningen sämre i mindre detaljer är en nyttig påminnelse för i synnerhet de yngre spelare som vill vidare i karriären om hur oerhört mycket jobb det krävs för att man ska kunna hävda sig i en tuffare konkurrens.
– Vi har klarat av att spela på en helt annan nivå jämfört med i fjol. Jag kan inte kräva särskilt mycket mera av grabbarna. De har gett allt, säger Koskela som på sina håll ifrågasatts under säsongen.
Hans metoder har varit under lupp och under våren och början av sommaren stämde spelet inte särskilt bra. Men Koskela har tålmodigt fortsatt med den process han så gärna talar om.
– Vi är ute efter spelare som vill framåt i karriären. Spelare som är redo att jobba hårt för att nå dit.
Spelare som Santeri Väänänen som gått från klarhet till klarhet under säsongen och fungerade som kapten i skadade Miro Tenhos frånvaro mot Roma. Väänänen är orädd och har en enorm arbetskapacitet. Spelet med boll borde bli ännu bättre.
Aapo Halme hade senast spelat match elfte september. Mot den bakgrunden var han snudd på magnifik mot Romas världsstjärnor. Perparim Hetemaj var briljant som vanligt och är just den typens återvändare Klubi behöver för att ta ytterligare steg framåt. Jukka Raitala är en annan som varit en fullträff.
HJK kritiseras ibland för att vara ett köplag. Mot Roma inledde man med nio finländare varav fyra av spelarna kommer från de egna leden. Hetemaj var en av dem. HJK:s juniorverksamhet är den största i Finland och den bästa. Och något som vd Riihilahti hela tiden varit oerhört mån om att satsa väldigt stora resurser på. Den vägen är den enda rätta.
Koskela är en tuff och krävande tränare som kan vara rätt giftig i ton och sätt om man kommer på kant med honom. Men samtidigt är det en nyttig skola för spelare som siktar utomlands och större sammanhang. Ute i Europa är konkurrensen mördande och tonen oerhört frän. Kan vara bra att få lite försmak på vad som komma skall med andra ord. Toppfotbollen är inget socialt mysrum.
Och Koskelas resultat talar för sig. Intressant att se om han blir kvar i Klubi. Han har visserligen ett år kvar på kontraktet men intressenter kan tänkas finnas också utanför republikens gränser.
– Det är ingen hemlighet att jag vill nå en så hög nivå som möjligt som tränare, säger Koskela.
HJK kröp några steg närmare nivån som kan ge skrällpoäng eller till och med segrar över riktigt bra lag. Än var inte tiden mogen men nästa höst kan det vara dags.