Karolina Ramqvist: Både mat och skrivande kan bli ett fängelse
Att skriva om mat är svårt på samma sätt som det är svårt att skriva om sex, säger Karolina Ramqvist som hyllats för romanen Bröd och mjölk. Dessutom kan både mat och skrivande bli ett missbruk för den som inte vågar leva i världen.
När jag träffar författaren Karolina Ramqvist på Bokmässan i Göteborg har hon precis deltagit i ett scensamtal om skrivande och moderskap, där hon bland annat levererat utsagan:
– Moderskapet äger rum mitt i existensen, men behandlas som en kvinnofråga.
Meningen stannar kvar i mitt huvud medan vi letar oss upp till en lugn foajé i den myllrande mässhallen. På något sätt sammanfattar den vad jag upplever som en kärnaspekt i Ramqvists författarskap – att ta ett tema som kunde uppfattas som nischat kvinnligt och skriva fram dess existentiella djup.
Det kan röra frågor om feminism, som i romanen Alltings början (2012) där en ung tjej navigerar en uppväxt i Stockholms nattliv påhejad av sin mammas feministiska imperativ. Det kan handla om att som kvinna söka sig till en våldsam och kriminell man, som i romanen Flickvännen (2009). Eller så kan det handla om en flickas relation till mat, som i hennes senaste bok Bröd och mjölk (2022).
– Mitt skrivande handlar väldigt mycket om att försöka behandla sådant som jag upplever som lite tabu eller skambelagt, där det finns ett tomrum som jag kan fylla med en berättelse, säger Ramqvist.
Mat som rusmedel
I Bröd och mjölk står maten i centrum när en flickas uppväxt beskrivs. Hon har en mamma som ofta lämnar henne – antingen ensam hemma med en hög pannkakor när hon ska gå på fest, eller hos flickans morföräldrar över sommaren, där matlagning och ätande utgör vardagen och omsorgens nav.
Maten i romanen präglas genomgående av sinnlig vällust, men också av en besatthet som hotar uppsluka allt.
Vad är maten i den här boken för dig?
– Den är en sinnesförändrande substans som erbjuder flykt, den står för trygghet och gemenskap och kärlek. Det är just sammanblandningen av mat och de här värdena som boken utforskar. Att ge en annan människa mat kan vara att ge den omvårdnad och kärlek, men det betyder inte att det fungerar tvärtom, att man genom att äta mat automatiskt skulle få de sakerna, säger Ramqvist.
Varför tror du att just maten kan ta den här rollen som substitut?
– Mat fungerar ju inte som rusmedel för alla människor, men för dem som det gör det för så finns det tillgängligt redan som barn. Barn blir inte arbetsnarkomaner eller sexmissbrukare och sällan knarkare, men maten kan fylla ett tomrum i ett barns liv, säger Ramqvist.
Sensuellt utan att bli pornografiskt
Innan hon skrev Bröd och mjölk bestod Karolina Ramqvists förhållande till mat i litteratur främst av dess mysfunktion i barnböcker, i form av picknickkorgarna som muminmamman och barnen i Fem -böckerna släpar runt på.
– Jag kände inte ens till den anglosaxiska genren matmemoar, även om jag tidigt hade en idé om en bok jag ville skriva som var ett slags matmemoar. Min starkaste relation till mat litterärt var kokböcker som Julia Childs Det goda franska köket (1961), där recepten beskrevs väldigt ingående. Sådant läste jag mycket som trygghetsläsning redan som barn, säger Ramqvist.
Recensioner av boken har tagit fasta på hur väl Ramqvist på sitt språkligt njutbara och omsorgsfulla vis lyckas gestalta både matens sensuella och existentiella aspekter.
Var det svårt att beskriva maten på det här sättet?
– Jag tror det är svårt att skriva om mat på samma sätt som det är svårt att skriva om sex. Det ska vara sinnligt och sätta i gång något hos läsaren, men samtidigt får det inte bli pornografiskt, eller ett billigt trick, säger Ramqvist.
Att ta sig an maten som ett litterärt tema var ingen självklarhet för Ramqvist, utan tvärtom något hon länge såg som pinsamt, även om viljan att skriva om mat fanns redan i början av 90-talet när hon inledde sitt författarskap.
– Men det var då den nyliberala utvecklingen med maten som en del av konsumtionskulturen tog fart, och gjorde maten till något som folk skulle uttrycka sin identitet via. Det ledde till att jag bara förtryckte mitt matintresse ännu mer, säger Ramqvist.
Hon brottades också med faktum att Bröd och mjölk handlar om mat just som ett beroende.
– Ätstörningslitteratur var ju någon sorts genre som jag minns att kritiker på 90- och 00-talet opponerade sig mot, men det jag skriver om blev pinsamt i dubbel bemärkelse eftersom det inte ens
riktigt kan kallas en ätstörning, utan snarare om ett förhållande till mat som liknar alkoholism. Ätstörningar är ju verkliga diagnoser, men ett sjukligt beroende av mat är inte något som existerar vetenskapligt. Beroendet av mat för att överleva är ju en del av den friska människan, säger Ramqvist.
Förstörd av förnuftet
Att i skrivandet närma sig det som känns tabu har genomsyrat Karolina Ramqvists författarskap, ofta knutet till frågor om kvinnor och feminism. Själv tror hon att det delvis är en reaktion mot hennes uppväxt i det jämställdhetsivrande och förnuftsälskande Sverige.
– I Sverige finns en stark idé om att alla rättigheter som kvinnor fått borde ha befriat dem, men det tycker jag är att underskatta kvinnoförtrycket. Vi är ju produkter av tidigare generationers ofrihet, och reformer kan inte automatiskt befria en från det mentala fängelse man som kvinna måste förhålla sig till, säger Ramqvist, och fortsätter:
– Särskilt inom den svenska arbetarrörelsen och den feministiska rörelsen som jag själv kommer ur finns en syn på människan som oerhört rationell. Jag känner mig inte bara präglad av det, utan närmast förstörd av det.
Bilden av rationalitet och perfektion utmanas ändå hela tiden av begär, vilket är vad Ramqvist intresserar sig för i sitt skrivande. Hon menar att konflikten mellan begär och förnuft genomsyrar många politiska diskussioner i Sverige.
– Till exempel var det helt klart känslan som drev Sverige mot Nato, men vi försöker rationalisera det i efterhand, säger Ramqvist.
Insikten om att kvinnlig frigörelse är något mycket grumligare än vad förnuftet kan fånga in bottnar hos Ramqvist också i att vara uppfostrad av två generationer kvinnor samtidigt, vilket hon gestaltar i Bröd och mjölk.
– Mormodern i boken har tillbringat sitt arbetsliv med att ha varit piga i andras kök, men även som pensionär vill hon helst ägna all tid åt att koka och steka. För flickans mamma är matlagandet däremot en symbol för hur kvinnor tidigare fjättrats vid spisen. Det skapade en dubbelhet hos barnet som var jag. Jag drogs till matlagning, men skämdes för det eftersom det föraktats av 68-generationen, säger Ramqvist.
Matmissbruk och litteraturmissbruk
Trots motståndet som temat för ett skrivprojekt kan väcka har Karolina Ramqvist blivit allt mer övertygad om att det är till det pinsamma hon måste våga gå. Det blev också tydligt genom arbetet med boken Det är natten (2016), som handlar om skrivande.
– Att skriva om skrivande framstår ju som navelskådande, men därför var det befriande att tillåta sig att göra det. Jag tror det är nödvändigt för mig att det finns en friktion både gentemot mig själv och mot världen utanför för att jag ska kunna gå in i ett skrivande, säger Ramqvist.
Det är natten har underrubriken ”Författaren och den som skriver”, och handlar om svårigheten att som författare förväntas tala om eller representera sin bok. Ramqvist nämner att det paradoxalt nog varit lättare för henne att tala om Bröd och mjölk än sina tidigare romaner, eftersom jagberättaren där uttalat är hon själv.
– Jag är alltid rädd för att förråda mina fiktiva figurer, men när det gäller mig själv har jag inte samma skyddsmekanism. Det kanske är dåligt, att inte vilja skydda sig själv, men jag känner mig friare att tala när jag slipper känslan av att tala om någon som inte är med, säger Ramqvist.
Har din poetik förändrats på något sätt sedan Det är natten?
– När jag skrev den hade jag inte samma insikt i hur jag använt skrivandet som en drog och ett skydd. Jag såg inte hur instängd jag var i skrivandet och att jag också behövde leva. Det var en process som tog vid efter den boken, när jag började förstå att jag kommer vara tvungen att leva med att jag inte kan tala om en bok och vara helt sann, att jag inte är boken. Tidigare trodde jag att det skulle gå att ändra på, och det vittnar ju om en stark önskan om att kontrollera sin omvärld, säger Ramqvist och fortsätter:
– Det finns något förrädiskt med att vilja leva i skapandet i stället för i levandet och verkligheten. Jag tror min roman Björnkvinnan (2019) handlar om just att försöka lämna det där fängelset som man som författare kan bygga upp, när man gjort texten till sin lojalitet och räddning i alla situationer i livet. Texten kan spela samma funktion som maten i Bröd och mjölk.
Hur har du lärt dig att leva i världen?
– Genom att försöka sluta leva som en missbrukare, vare sig det handlar om mat eller litteratur. Jag försöker lära mig vara en människa som måste be andra om hjälp, visa sig själv och delta. Processen som beskrivs i Bröd och mjölk hjälpte mig med det, i och med att den visar att matmissbruk inte är en framkomlig väg, och inte litteraturmissbruk heller, säger Ramqvist.