Multitalangen Emilia Karell når toppen i både spjut och handboll
Emilia Karell siktar mot framtiden med spjutet i den ena handen och handbollen i den andra. Att kombinera två grenar är inte bara möjligt för henne – det är en nödvändighet som hon gärna fortsätter med så länge som möjligt.
Idrottsklubbar och föreningar brukar ofta kräva att idrottare väljer gren vid ett tidigt skede. I vissa föreningar kommer önskemålet redan innan barnen ens på allvar kommit in i grenen, i andra i ett skede då det skulle vara viktigt för utvecklingen med en så mångsidig träning som möjligt. Det finns också de tränare, ledare och klubbar som ser nyttan av att träna mångsidigt och de är ofta mer liberalt inställda till att idrottare kombinerar flera grenar.
19-åriga multitalangen Emilia Karell är ett praktexempel på att det går att kombinera två grenar och till och med nå den nationella toppen i båda.
– Tills vidare har det gått bra men jag vet att jag i något skede måste välja eftersom det inte går att hålla på med båda hur länge som helst, säger hon.
Började med handboll
Karell har spelat handboll nästan så länge hon kan minnas. Hon har tre junior-FM-guld på meritlistan och om några dagar spelar hon sina första kvalmatcher i seniorlandslaget.
Men det är eventuellt inte inom handbollen hon kommer att nå sina största framgångar. Karell har vunnit guld i FM i spjutkastning i sin åldersklass samtliga fem gånger hon deltagit och i somras representerade hon Finland i junior-VM.
Handboll och spjutkastning är grenar som går att kombinera då de stödjer varandra. Den stora mängden kast i handbollen är en klar nytta för hennes spjutkastning på samma sätt som styrkan hon tränar upp för spjutet är en fördel i handbollen.
Handbollen ger dessutom snabbhet och koordination som hon har nytta av då hon kastar spjut och hittills har hennes kropp hållit bra för påfrestningarna från de båda grenarna.
– Jag har aldrig haft några axelproblem, säger hon väl medveten om att både spjutkastare och handbollsspelare kan få problem med just axeln.
Oliver Helander var en av Finlands mest lovande handbollsspelare och samtidigt den mest lovande spjutkastaren. Han valde spjutkastningen för några år sedan men har sedan fått se just axelskador störa karriären och utvecklingen.
Spjut till födelsedagspresent
Att det blev handboll var naturligt för Emilia Karell då föräldrarna Anna och Marcus har ett förflutet inom grenen. Spjutet kom med i ett senare skede.
– Pappa gav mig ett spjut i födelsedagspresent då jag fyllde tio och jag gillade det direkt, berättar hon.
– Ju längre spjutet flög desto mer ville jag kasta.
På den vägen är hon fortfarande. Spjutet flyger allt längre. Och hon vill kasta mer.
– Jag har sagt att jag kommer att hålla på med båda grenarna gymnasietiden ut. Jag går sista året i gymnasiet nu och det känns nog som om det ska gå att hålla på med dem båda en tid efter det också, säger hon.
Men samtidigt vet hon att dagen kommer då hon inte längre kan hålla på med båda grenarna.
– Under spjutsäsongen känns det alltid att spjut är min huvudgren. Samtidigt känner jag under handbollssäsongen att jag inte vill vara utan den grenen heller. Men med tanke på mina prioriteringar så är nog spjutet min huvudgren, säger hon.
Det finns också rent praktiska orsaker till att hennes val mycket väl kan falla på spjutkastningen. I Finland finns det långa anor och traditioner inom grenen och då hon redan nått världstoppen bland juniorer är förutsättningarna helt andra än i handbollen där bara en handfull finländska spelare nått världstoppen. Handbollslandslagen har inte nått någon nämnbar framgång medan det i spjut finns en lång rad OS-, VM- och EMmedaljörer.
– Det är klart att det spelar in. Jag har större förebilder i spjut och att ha Tero Pitkämäki som tränare under läger känns som en enorm möjlighet för mig, säger Karell.
Älskar att träna
Medan en del idrottare har svårt att hitta motivation och glädje i sin
träning är Emilia Karell en idrottare som älskar att träna. Till den grad att hennes handbollstränare Birgitta Lindholm ibland måste försöka dämpa träningsivern något för att den 19-åriga talangen ska komma ihåg att vila och återhämta sig.
– Hennes träningsvilja är enorm och motivationen finns och växer hela tiden. Ibland får jag agera broms och se till att hon tar det lugnt, säger Lindholm.
Karell skrattar då hon hör vad hennes tränare sagt.
– Det stämmer bra. Jag är oerhört aktiv och vill inte sitta stilla. Helst av allt vill jag röra på mig, säger hon.
Det betyder att vilodagarna är få och då hon har en dag utan träning brukar hon gå ut på promenad med hundarna Dandy och Hector eller röra på sig på annat sätt.
– Det är inte många dagar som är helt lediga. Träning får mig på gott humör.
Nöjd men ändå inte helt nöjd
Det internationella genombrottet inom friidrotten kom i somras då Karell slutade åtta i junior-VM i Colombia. Det är ett resultat som väcker blandade känslor hos henne.
– Det är ett fint minne. Det var min första landslagsrepresentation i ett mästerskap och en bra upplevelse. Jag fick se hur man ska förbereda sig och visst är jag jättenöjd med att jag var åttonde bäst i världen, säger hon leende.
Samtidigt ser hon lite tveksam ut.
– Jag hade stora ryggsmärtor i både kvalet och i finalen. Men det fanns inte en chans att jag hade låtit bli att kasta i finalen då jag var på plats i Colombia.
Om tävlingen varit på hemmaplan hade hon med stor sannolikhet stått över den på grund av ryggproblemen.
– Jag var två meter från bronset och det känns som om medaljen funnits inom räckhåll om ryggen varit i skick.
Men tävlingen, resultatet och upplevelsen gav henne blodad tand. Nu är målet att ta steget från att vara bäst i sin åldersklass till att nå framgång också på seniornivå.
– Jag vill komma till toppen på hemmaplan och sedan representera Finland i EM och VM. Och om allt går enligt planerna ska OS i Los Angeles 2028 vara ett realistiskt mål, säger hon.
Kvalmatcher mot Österrike
Men innan hon börjar koncentrera sig på att slå sig in i den nationella toppen i spjutkastning väntar en landskamp mot Estland och två VM-kvalmatcher mot Österrike i handboll. Karell gjorde landslagsdebut i slutet av september då Finland mötte det svenska ligalandslaget i två matcher. Nu väntar de första tävlingsmatcherna.
– Det ska bli kul att få spela matcher med insats och betydelse. Jag ser fram emot utmaningen, säger hon.
– Jag tror att Österrike är på rätt samma nivå som vi är så vi ska nog ha bra chanser att utmana dem.
Som ung och ny i landslaget är hon realist och säger att hennes roll i matcherna antagligen inte kommer att vara så stor.
– Jag har mindre erfarenhet av seniormatcher än många andra i laget. Det gäller att göra det bästa då jag får chansen.
I Karells fall brukar det oftast betyda framgång då hon gör sitt bästa. Oberoende om det är ett spjut eller en handboll hon håller i handen.
❞ Tills vidare har det gått bra men jag vet att jag i något skede måste välja eftersom det inte går att hålla på med båda hur länge som helst.