Sverige klår Finland 6–1 inom kapitalism

Det är ingen landskamp, men ... är det Finlands eviga lott att förbli Sveriges fattiga kusin? Varför är Sverige ”lite bättre” inom alla kategorier? Om vi inte tänker om, från grunden, kan vår framtida ekonomiska referensgrupp snarare bli Baltikum och Polen.

”Lite bättre” – svenskar har mer av allt. Det känns som om vi finländare bara blir fattigare, medan svenskarna ständigt blir rikare. I genomsnitt är de svenska hushållen faktiskt mer förmögna än de finländska, visar Aktias chefsekonom Lasse Corin i en färsk jämförelse.

Den övergripande förklaringen är Sveriges överlägsna konkurrenskraft. Landet har snabbare tillväxt, positiv bytesbalans och högre sysselsättningsgrad. Finland halkade efter för ett bra tag sedan, i kölvattnet av finanskrisen 2008. Sedan dess har vi tappat greppet om tillväxten, stått och stampat.

Vad är det då som kastar en så lång skugga över vår nation? Vi har inte återhämtat oss från amputeringen av Nokias ena ben och mobilekosystemet däromkring, eller från kollapsen inom efterfrågan på papper. Under tiden har svenska företag förmått betala ut högre löner och utdelning. Bakom oss har vi ett förlorat årtionde, och mer därtill. Faran är nu att det blir till ytterligare ett bortdribblat decennium, att vi glider ännu längre isär från vår förebild i väst. Generation Slush och den så kallade gigekonomin föder helt enkelt inte särskilt många arbetstillfällen.

En vanlig invändning är att man inte ska jämföra ett av krig traumatiserat land med Sverige, som har levt i frid och fröjd sedan fälttåget mot Norge år 1814. I Sverige har egendom ackumulerats, ärvts och förädlats. Landet är dessutom ett veritabelt skatteparadis: man uppbär varken förmögenhetsskatt, gåvoskatt eller arvsskatt.

Men hela förklaringen är inte heller Sveriges stabila bas av gammalt kapital. Vi måste också ta hänsyn till svenskarnas imponerande förmåga till entreprenörskap, framtidsorienterade investeringar och risktagning. Detta i kombination med en framåtsyftande politisk kultur som tycks saknas i Finland.

Pecunia non olet – Pengar luktar inte, heter det på latin. De svenska socialdemokraterna insåg exportindustrins centrala roll inom välfärdsbygget under tidigt 1990-tal, man anpassade beskattning och reglering därefter. Resultatet blev exportstyrd och förutsägbar arbetsmarknads- och skattepolitik.

I Finland har vi däremot sett rikligt med låsningar och tvära kast. Vi förblindades av Nokias sagolika framgång, och drog inte heller rätt slutsatser av bolagets spektakulära klavertramp. Vi har inte gjort några reella reformer på drygt 20 år. Somliga inbillar sig fortfarande att det är staten som skapar – snarare än omfördelar – välfärden. Då företagen, kapitalisterna, vantrivs, skapas inga jobb.

Vi står ännu med ena benet kvar i kalla kriget, med en rätt ensidig industriell apparat. Vi fokuserar på bulkproduktion, ofta med lågt förädlingsvärde. På kollektiva lösningar och en enorm offentlig sektor i förhållande till bnp. Det är gårdagens melodi.

Följden av detta är att Finland har levt över sina tillgångar i cirka 14 år. Om vi vill springa i kapp Sverige räcker det inte att panta säckar av tomflaskor och -burkar. Vi måste jobba mer, se till att fostra entreprenörer och investeringssugna företag. Satsa på forskning och produktutveckling, utbildning och arbetsrelaterad invandring.

Visst har Sverige haft nytta av sin krona – som å andra sidan blir till en skvalpvaluta då det blir turbulent ute på världsmarknaden. Och sannerligen har Sverige gynnats av en helt annan demografi, med immigration och en mer sund ålderspyramid.

Finland behöver inse följande enkla faktum: för att tjäna pengar måste man ha pengar från början. Det vill säga investeringskapital, som sätts i arbete. Innan vi har nått dit har vi inte råd att leva som svenskar. Därför är det dags att blanda bark i brödet.

Inspirerad av Sverige, Norge och rentav Sovjet utgav Urho Kekkonen år 1952 pamfletten Onko maallamme malttia vaurastua? (Har vårt land tålamod att bli rikt?). Det kapitalfattiga Finland industrialiserades, råvarorna i Lappland togs i bruk. Vi prutade på konsumtionen, sparade, investerade och byggde för framtiden.

Återhållsamhet och långsiktighet är nyckelorden, ifall vi någonsin vill ha en chans i välfärdslandskampen med Sverige.