” DET FINNS MÄNNISKOR SOM KAN OCH VILL HJÄLPA”
Jag har ju gett pengar till luciainsamlingen tidigare. Inte kunde jag då ana att jag själv en dag skulle få hjälp därifrån, säger Katarina.
Glada och välkomnande barn kommer emot oss redan i hallen. Katarina bor i en liten men vacker och trivsam lägenhet tillsammans med sina fyra barn mellan 11 månader och 13 år. Som ensamförälder till fyra barn har Katarina fullt upp i vardagen, och de senaste åren har dessutom varit tunga på flera sätt.
– Vi har upplevt våld i nära relationer. Vi har farit illa. Det har varit psykiskt tungt och satt sina spår, berättar Katarina.
I och med mammaledigheten med det minsta barnet har familjen därtill haft det svårt ekonomiskt. Katarina kämpade länge på, men tog till sist kontakt med kyrkan och berättade om sin situation.
– Det var först då, när kyrkoherden sa ”Men hur klarar du dig?”, som jag förstod att det faktiskt var allvar – att jag behövde hjälp.
Kyrkan hjälpte med den akuta ekonomiska situationen, och Katarina fick stöd att söka också annan hjälp. Hon har fått samtalsstöd, och så blev familjen antagen till ett av Folkhälsans FamiljeKraft-läger, som gick av stapeln på spahotellet i Lojo i april.
FAMILJEKRAFT-LÄGER GER ANDRUM OCH NYA KRAFTER
Under FamiljeKraft- lägren ordnas program för både barn och föräldrar, samtidigt som allt praktiskt tas omhand. Mat, städning, planering och program sköts av andra, så familjen kan koppla av tillsammans, umgås med andra familjer och hämta nya krafter. Tack vare medel från luciainsamlingen och Svenska semesterförbundet kan familjer delta i lägret till mycket låg kostnad, vilket gör att också familjer med mindre ekonomiska resurser har möjlighet att delta.
– FamiljeKraft-lägret var fantastiskt! Det var semester för barnen, och jag var så glad att kunna ge dem det, när vi inte annars har möjlighet att åka iväg. För mig var det bra att samtala med andra föräldrar med olika svårigheter. Ingen annan hade kanske exakt samma svårigheter, men samtalen med de andra gav mig ändå mycket.
LEKA, SIMMA, SAMTALA, PYSSLA
Barnen berättar ivrigt om lägret. De hade roligt tillsammans med de andra barnen och ledarna, de pysslade, simmade, lekte och var ute.
– Jag tyckte allra mest om att pyssla, berättar sjuåriga Char
lotte och visar stolt vad hon gjort på lägret.
–Jag tyckte bäst om att simma. Och så var alla ledarna så trevliga där, säger nioåriga Cedric.
Katarina håller med. Hon uppskattade både programmet och människorna på lägret.
– Man blir känslig för människors snällhet när man upplevt våld i nära relationer. Man tänker att hur kan de ens vara så snälla?
Lägret gav familjen andrum – några dagar då de kunde glömma vardagen, göra roliga saker, umgås utan måsten och samla krafter.
– Efter lägret kände jag mig glad och som om jag hade kopplat av, säger Cedric.
– Men det var nog också skönt att komma hem igen, tycker Charlotte.
VÅGA SÄGA SOM DET ÄR
Till andra människor, som kanske just nu befinner sig i samma situation som Katarina gjorde för ett tag sedan, har hon ett råd.
– Våga be om hjälp. Det kan vara ekonomiska svårigheter, svårigheter med att orka eller något annat. Jag vet att man kan känna skam över att ha hamnat i en svår situation, det kan kännas svårt att erkänna det och att be om hjälp. Men våga göra det. Det finns människor som kan och vill hjälpa.