Politikerna får en befogad ekonomisk uppsträckning
Regeringen ruskas nu om både utifrån och inifrån. De interna skakningarna står i huvudsak Centern för och de gör ingen nytta, enbart skada. De yttre kommer från tjänstemannahåll och riktas mot både den nuvarande och kommande regeringar. Det är en befogad signal om att ekonomin sköts för slapphänt.
Det politiska läget inom regeringen är allt annat än lugnt. Inte minst Centern gör nu allt för att försöka höja sin profil och urusla opinionssiffror och det tar sig främst uttryck i att partiet motsätter sig än det ena, än det andra. Till och med i sådana frågor som regeringen redan varit enig.
Men det blåser också utanför statsrådsborgens knutar. Tjänstemän och offentliga institutioner tar sig ton som aldrig förr – åtminstone inte sedan Raimo Sailas kraftdagar. Kritik blandad med oro för landets ekonomi duggar nu tätt. Vi ska inte ha ett tjänstemannavälde, men det finns fog för de höjda rösterna. Det här måste politikerna reagera på, såväl den sittande regeringen som efterföljande.
Statens ekonomiska forskningscentral, Vatt, kom förra veckan med svidande kritik mot regeringens ekonomiska politik i ett utlåtande till riksdagens ekonomiutskott. Utlåtandet gäller regeringens budgetförslag för nästa år. Vatt varnar för ett kroniskt underskott i statsfinanserna och för att landets ekonomi hotar förlisa om inte beslutsamma åtgärder vidtas för att få statsekonomin i balans.
Budgetförslaget innehåller ett underskott på åtta miljarder euro. Enligt utlåtandet saknas i budgeten åtgärder som på ett märkbart sätt skulle bidra till att balansera den offentliga ekonomin bättre. Tillväxten kan åtminstone inte på kort sikt skapa balans i statens ekonomi och därför krävs mer nedskärningar på kostnadssidan. Vatt efterlyser prioriteringar och därefter nedskärningar i sådant som är lägre prioriterat.
En arbetsgrupp vid Finansministeriet, ledd av budgetchef Mika Niemelä, kom i onsdags med en tung och allvarlig rapport som föreslår nya snäva regler för hur statens finanser ska användas. Arbetsgruppen slår fast att den ekonomiska politiken bör utgå från hållbar skuldsättning på lång sikt.
Målet är att bryta den onda spiralen med ökande skuldsättning under 2020-talet. Om det inte lyckas blir det oerhört svårt att klara nya kriser, följderna av klimatförändringen och den redan pågående demografiska förändringen. Medlet för att bryta den växande skuldsättningen är en klart hårdare ekonomisk disciplin än de mångåriga budgetramar som har tillämpats under en stor del av 2000-talet.
Arbetsgruppen förslår ett politiskt överenskommet mål för en hållbar skuldsättning för flera valperioder framåt. Varje regeringsprogram föreslås slå fast en lista med nedskärningar och andra åtgärder som går på flera miljarder så att skuldsättningen kan bromsas. Ministeriet kommer senare i år med siffror för hur stora anpassningar som kommer att krävas.
Mika Niemelä säger till Helsingin Sanomat att om gemensamma politiska överenskommelser inte fås till stånd för att dämpa skuldsättningen så måste det skrivas in i lagen. Det föreslås i alla fall inte i det här skedet. Politikerna får först en chans att inse allvaret.
Det är klart att situationen är allvarlig då Finland trots många goda år efter finanskrisen 2008 inte lyckades skapa överskott och nu under några år, främst på grund av olika kriser, har tvingats uppta miljarder och åter miljarder i nya lån varje år. Då räntorna samtidigt stiger innebär det att kostnaderna för lånen ökar kraftigt.
Då det tidigare i princip har räckt med att tjänstemännen levererar prognoser och siar om framtiden ger man nu även goda och nödvändiga råd om hur politikerna ska agera och inom vilka ramar. Politikerna får helt enkelt bakläxa av tjänstemännen.
Tjänstemännen verkar inte längre ha förtroende för att politikerna håller svångremmen tillräckligt spänd. Det som nu sker måste spegla en äkta oro för att politikerna inte inser allvaret och vad som i framtiden sker om inte ekonomisk återhållsamhet nu prioriteras.
I snabbkommentarer till Helsingin Sanomat från riksdagspartiernas ledning får tjänstemännens förslag om en hårdare ekonomisk disciplin i huvudsak stöd.
Med tanke på den förestående valrörelsen bör varje parti inse allvaret och beakta det svåra ekonomiska läget i sina politiska utfästelser för tiden efter valet. Det parti som inte ärligt medger att det krävs omfattande anpassningar som säkert inbegriper både nedskärningar och skattejusteringar borde lätt genomskådas av väljarna.
Politiken måste finnas kvar i den ekonomiska hushållningen, men inom strama ramar. Det finns fortfarande möjligheter och skäl att göra politiska prioriteringar, men det blir mera fråga om att prioritera vad man kan avstå från eller minska på i stället för vad man kan skaffa till eller öka på. Det räcker inte heller med att förklara att en ökad tillväxt löser alla problem. En sådan tillväxt är inte i sikte.