Finland måste respektera Ålands autonoma ställning

Av vilken orsak kan inte Finland följa den nordiska (danska) modellen vad gäller sättet att bemöta och behandla det sedan 100 år självstyrda Åland?

Finland genomför en enorm social- och hälsovårdsreform som man arbetat med i mer än fyra år. Den ska trygga den finländska befolkningens behov av välfärdstjänster. Finansiering av dessa välfärdsområden diskuteras och ett förslag har varit egen beskattningsrätt. Således finns politisk beredskap för att ge nya geografiskt avgränsade områden rätt att uppbära en ny form av skatt medan Åland hålls utanför. Vari ligger logiken?

Under hela den tid som planeringen av välfärdsreformen pågått har man från åländsk sida uppmärksammat Finland på att Ålands lagstiftningsbehörighet inom vissa delar av social- och hälsovårdsområdet måste beaktas. Så har inte skett. Bland annat kommer smittskyddet och en rad andra socialoch hälsovårdsområden att hänga i luften då det saknas formell juridisk hänvisning i självstyrelselagen.

Hur är det möjligt att en rättsstat som Finland ignorerar sin enda autonomi på det här sättet?

Under de senaste tolv åren har Åland och Finland förhandlat om en modernisering av självstyrelselagen. Syftet var att Åland skulle förlänas en ny, uppdaterad självstyrelsemodell lagom till det pågående firandet av Ålands självstyrelse 100 år.

Från åländsk sida framfördes ett enigt förslag om en så kallad ram

❞ Hur är det möjligt att en rättsstat som Finland ignorerar sin enda autonomi på det här sättet?

lag enligt färöisk modell där den finska statens behörighetsområden slås fast och övrig lagstiftning kan tas över av Åland enligt ett förenklat förfarande. På så sätt skulle Åland ha möjlighet att överta behörighet, utan evighetslånga förhandlingar som är beroende av välviljan i Helsingfors.

Åland är även i många avseenden starkt beroende av ett fungerande samarbetet med Finland eftersom en mängd åländsk lagstiftning är mer eller mindre sammanflätad med den finska. Det här innebär ett mycket tungrott och oändamålsenligt system som senast uppdaterades för 30 år sedan.

Varje förändring av åländsk lagstiftning genomgår dessutom en systematisk granskning av Högsta domstolen (HD) och i vissa fall även riksdagens grundlagsutskott. Trots att HD, som Finlands högsta juridiska, oberoende instans, har till uppgift att göra en objektiv granskning visar forskning att domstolen så gott som genomgående tolkar åländsk lagstiftning ur ett finskt perspektiv.

Hur sedan allt detta rimmar med det löfte som Finland gav ålänningarna 1922, att Åland ska bli ett landskap så fritt som möjligt utan att utgöra ett eget land, är en gåta. Under de 100 år som förflutit sedan dess har ålänningarna inte på långt när förlänats en självstyrelse som lever upp till det löfte som gavs inför att det dåtida internationella samfundet och samvetet – Nationernas förbund.

I Finland finns två folkvalda parlament: riksdagen och lagtinget, vilka ska agera på ett jämbördigt sätt. Så är det inte i praktiken. I forskning kring Ålands utveckling lyfts det ojämlika partnerskapet med Finland som ett av de största problemen för självstyrelsen.

Om Finland vill fortsätta använda det så kallade Ålands-exemplet som en fredlig lösning runt om i världen förutsätts också att man lever upp till sina förpliktelser och löften och inte minst respekterar Ålands autonoma ställning. Så har inte varit fallet vad gäller välfärdsreformen eller de tvångsåtgärder som infördes under pandemin, där Åland som gränsregion fick lida stort av reserestriktioner.

Att en stor del av dessa påbud dessutom i strid med självstyrelselagen delgetts enbart på finska och utan dialog med Åland är allvarligt och visar på en förminskande attityd och respektlöshet gentemot ålänningarna.

Peggy Eriksson

ordförande, Ålands Framtid