Finlandssvenska seniorer lär sig ungdomsslang
Tagga, snäppa, chilla och posta – vad i hela friden talar dagens ungdomar om? HBL:s praoelever lär Christina, Brita och Anette att knäcka koden med 14 slangord.
Han brukar snäppa på morgonen. Ska vi gå en sväng till buttan? Jag är hemma och chillar. För den oinvigda kan finlandssvenska ungdomars slang i Helsingfors vara en svår nöt att knäcka.
Eller vad tycker finlandssvenskar som växte upp på 40-, 50- och 60-talet? Vi tar frågan till en grupp pensionärer på Folkhälsan Blomsterfonden i Kottby.
Sex kvinnor och en man sitter samlade vid ett bord i aulan. Sedan slutet av sommaren löser kärngruppen Duellen i HBL tillsammans på onsdagar. En drös papperskopior av den senaste upplagan ligger huller om buller på bordet men damerna är en smula modfällda.
– Ni måste göra lättare frågor! Det är alltför svårt och har alltid varit det, säger Maj-Britt Lagus, 83 år.
Anförda av 87-åriga Christina von Bonsdorff, som knep språkfrågan på två poäng, plockade gänget totalt fyra poäng. Det går oftast bättre.
Otydligt och obegripligt
Nu blir det dags för ett annat slag av quiz. HBL:s praoelever Leonard van der Brugge och Vera Häggström har samlat ord som de och deras vänner i nionde klass använder i dagligt tal. Nu får de seniorer som hört sina barn och barnbarn använda tagga, texta, lajka och snäppa äntligen veta vad orden betyder.
– Man förstår inte vad de säger numera, klagar Anette Särs, 76 år, och får medhåll av Rita Tawast, 93.
– Man hör knappt vad de säger. De mumlar och sänker tonen mitt i en mening.
Christina von Bonsdorff går ett steg längre.
– Ursäkta att jag avbryter, men man ser jämt hur unga människor går på gatan och talar för sig själv.
– Men det gör du ju själv också, inflikar Maj-Britt Lagus.
– Ja, fast inte på öppen gata, mitt på ljusan dag!
Deras aktivitetsledare Ida Jansson, som gör sin första vecka på Blomsterfonden, föreslår att det beror på att ungdomarna använder öronsnäckor när de talar i telefon.
Det ska visa sig att många ord som finlandssvenska ungdomar använder i dagligt tal kommer från engelskan. De flesta knyter an till sociala medier, så har man ett konto på Instagram eller Snapchat ökar ens chanser att hänga med i jargongen.
Att Anette Särs nystar upp vad lajka står för har hon sitt konto på Facebook att tacka för.
– Jag är barfota helsingforsare: född och uppvuxen här. Förr gick man till lafkan, alltså butiken, eller leffan, på bio. Och så åkte vi spåra. Men det kanske man säger fortfarande.
– Jag växte upp i Ekenäs men flyttade hit för att studera som 18åring. Nu talar jag högsvenska – som de gör på Svenska Teatern! skjuter Christina von Bonsdorff in.
Retar upp oinvigda
HBL betar igenom en lista på 14 ord. Pannorna rynkas när damerna gnuggar sina geniknölar. Duellgänget gissar friskt men går bet på de flesta orden eftersom de inte riktigt kan härledas från andra språk. Men de skiner upp när 15-åriga Leonard och Vera avslöjar ordens innebörd. De har hört sina barn eller barnbarn säga så tidigare – och om de lyckas memorera dem kan de hädanefter hänga med i svängarna.
Hur man talar är socialt betingat, tror både praoeleverna och damerna på Blomsterfonden. Man vill dels göra sig förstådd, dels markera grupptillhörighet. Brita Virtamäki, 93 år, uttalade tidigare sin hemort, Hammars i Borgå, med kort m-ljud men har sedermera putsat bort sin östnyländska dialekt.
– Mamma brukar ibland härma mig om jag talar slang hemma. Och jag förstår henne: hon vill ju hänga med, säger Leonard van der Brugge och får medhåll av Anette Särs:
– Inte heller förr gillade äldre personer att man talade slang. Men det är väl hela poängen. Slang är ett slags kodspråk som mamma och pappa inte ska förstå. Så har jag uppfattat det.
❞ Man förstår inte vad de säger numera. Man hör knappt vad de säger. De mumlar och sänker tonen mitt i en mening. ❞ Man ser jämt hur unga människor går på gatan och talar för sig själv. Christina von Bonsdorff