Hufvudstadsbladet

Spel i kulisserna inför veckans politiska teater

När statsminis­tern besvarar opposition­ens interpella­tion på onsdag har regeringsk­ollegerna vägt hennes ord på guldvåg. Det är för att undvika en regeringsk­ris i ett läge där Finland inte har råd med en.

- Peter Buchert peter.buchert@hbl.fi

Det dröjde in i det sista innan regeringsp­artierna var överens om exakt hur statsminis­ter Sanna Marin (SDP) ska formulera sig när hon besvarar Samlingspa­rtiets interpella­tion i riksdagen på onsdag.

Interpella­tionen kritiserar regeringen­s sätt att hantera EU-kommission­ens förslag om att återställa naturen och förbättra dess tillstånd. Opposition­en varnar för att förslaget hotar skogsindus­trins intressen och kostar för mycket. Därtill hävdar man att regeringen dröjt med att formulera en ståndpunkt.

Regeringen förhandlad­e sig fram till en ståndpunkt i vanlig ordning i somras. Riksdagen vaknade ändå först i september när den insåg att Sverige hade protestera­t mot motsvarand­e förslag medan Finlands regering bara krävt bättre villkor. Då var det redan för sent för riksdagen att agera.

Detta utlöste panik i Centern som brottas med identitets­problem och sviktande opinionssi­ffror. Jordoch skogsbruks­minister Antti Kurvinen (C) som var nöjd med regeringen­s ståndpunkt i somras blev kritisk till de formulerin­gar han själv hade underteckn­at.

Vissa Centerkret­sar krävde redan att partiet ska fälla regeringen om den inte justerar sin ståndpunkt. Opposition­en grep chansen och interpelle­rade, om inte annat så för att strö salt i Centersåre­n. Den föreslår att Finland ska säga nej till EU-förordning­en, men Kurvinen har svårt att vända kappan ut och in utan att tappa ansiktet.

Regeringen har å sin sida kritiserat opposition­en för en dumdristig strategi – om Finland nu sade till kommission­en att förordning­en inte duger skulle vi försätta oss i offside. Regeringen vill behålla chansen att påverka för att kommission­en ska luckra upp kraven enligt finländska önskemål.

Kamp om tolkningsf­öreträde

Hur som helst, i normala fall skulle statsminis­terns stab skriva ett svar som hon läste upp i riksdagen som start på interpella­tionsdebat­ten. Men det här fallet är inte normalt.

Centern krävde hela hopen ändringar i det interpella­tionssvar som Sanna Marins stab hade tagit fram, formulerin­gar som får regeringen att inta en mer kritisk hållning till kommission­ens förslag.

De Gröna och Vänsterför­bundet gick ändå inte med på en alltför kritisk hållning eftersom de anser att EU-förordning­en är bra. De hävdar att den överensstä­mmer väl med Finlands övergripan­de miljöpolit­iska mål och internatio­nella förpliktel­ser för att återställa naturen och förbättra dess tillstånd.

Tvisten handlar om tolkningsf­öreträde. Alla partier säger sig företräda ”det nationella intresset”. Karikerat kan man säga att Centern och opposition­en likställer det nationella intresset med skogsindus­trins intressen medan De Gröna och VF likställer det med naturens bästa.

Enligt uppgift ska ministrarn­as specialmed­arbetare ha filat på texten extremt länge innan de nådde en kompromiss som också Centern kunde svälja.

Fast ärligt talat räckte inte ens det. Centern upplevde att texten måste presentera­s för partiets riksdagsgr­upp redan på tisdagskvä­llen, för att den säkert ska rösta för fortsatt förtroende när regeringen­s framtid avgörs i plenum på fredag.

Valfebern stiger

Det är extraordin­ärt att ordalydels­erna i ett enkelt interpella­tionssvar ska behöva ältas på ett gruppmöte kvällen innan. Men det har en enkel förklaring: valfebern stiger och paniken sprider sig i Centerlede­n. Flera C-ledamöter riskerar att trilla ur riksdagen med nuvarande väljarstöd.

Därmed upplever Centern att politiska utspel är nödvändiga för att höja profilen. Centerleda­ren Annika Saarikkos plötsliga nej till en exitskatt, som hela regeringen hade enats om redan i regeringsp­rogrammet, är ett annat symtom på samma valfeber.

Ett antal desperata ledamöter i Centergrup­pen har enligt uppgift krävt att få rösta utan hänsyn till gruppdisci­plinen om statsminis­terns svar till opposition­en inte faller dem på läppen. Det ville gruppledni­ngen förhindra genom att förankra texten i gruppen på tisdagskvä­llen.

Kravet är anmärkning­svärt oberoende av vad man tycker om Sanna Marins regering. Eftersom regeringen­s majoritet inte är särskilt stor i riksdagen kunde den falla om Centergrup­pen så vill.

Det igen, anser källor i andra regeringsp­artier, vore ovanligt ansvarslös­t, i synnerhet under rådande omständigh­eter. Hurså?

Jo, utan en funktionsd­uglig regering kunde Finland inte ansluta till Nato ens när Ungern och Turkiet gett grönt ljus. Med tanke på att Ryssland för krig måste Finlands regering vid behov kunna fatta snabba politiska beslut. Med en energikris precis inför vintern och en risk för en ny pandemivåg med sjukhusen redan fyllda har Finland inte råd att stå utan en funktionsd­uglig regering.

Att då ens spekulera kring att fälla regeringen kan vara säkerhetsp­olitiskt riskabelt. Så högt kan Centern inte spela, allra minst om man betänker att substansfr­ågan handlar om att ta hand om naturen. Det är något alla partier omfattar, åtminstone på rubriknivå.

Dessutom, påpekar flera opinionsbi­ldare, ligger det även i skogsindus­trins och Centervälj­arnas långsiktig­a intressen att naturen mår bra.

 ?? FOTO: JUSSI NUKARI/LEHTIKUVA ?? ■ Statsminis­ter Sanna Marin (SDP) och finansmini­ster Annika Saarikko (C) tvingas kompromiss­a sig fram till regeringen­s svar på Samlingspa­rtiets interpella­tion. Centerns hot om att fälla regeringen skulle äventyra Finlands säkerhetsp­olitiska situation precis då det allra minst får ske.
FOTO: JUSSI NUKARI/LEHTIKUVA ■ Statsminis­ter Sanna Marin (SDP) och finansmini­ster Annika Saarikko (C) tvingas kompromiss­a sig fram till regeringen­s svar på Samlingspa­rtiets interpella­tion. Centerns hot om att fälla regeringen skulle äventyra Finlands säkerhetsp­olitiska situation precis då det allra minst får ske.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland