Också Finland gynnas när flickor i hela världen får gå i skola
Över två miljoner nya jobb, krishjälp för över 100 miljoner människor och sexualfostran till 92 miljoner ungdomar – där är några plock ur utvecklingsbiståndets facit. Satsningarna stöder Finlands utrikes- och säkerhetspolitik, säger Utrikesministeriet.
Krig och konflikter, pandemin, klimatförändringarna och auktoritära regimers framfart bromsar mycket av den gynnsamma utveckling som annars präglar världen. I vissa avseenden har utvecklingen rentav backat. Till exempel har andelen människor som lever i extrem fattigdom ökat för första gången på 20 år.
Skola och inlärning drabbades hårt under pandemin. Andelen tioåringar som inte kan läsa en hel mening har ökat från 57 till 70 procent i låg- och medelinkomstländer. Men samtidigt har över en miljon barn och ungdomar i konfliktområden fått tillgång till undervisning tack vare Finlands utvecklingsbistånd.
– Det är ingen obetydlig bedrift, säger avdelningschef Titta Maja-Luoto när Utrikesministeriet presenterar sin resultatrapport för utvecklingspolitiken.
I svåra tider accentueras behovet av konsekvent och kontinuerlig utvecklingspolitik. Rapporten är därför ett välkommet kvitto på att Finland har bidragit till att stärka sina partnerskapsländers funktionsförmåga och kristålighet.
OECD har betecknat Finlands utvecklingspolitik som kostnadseffektiv. Finland maximerar den valuta man får för pengarna genom att operera inom de sektorer där man har mest kompetens, framför allt utbildning och jämställdhet. Att Finland jobbar via FN-organisationer, EU och tredje sektorns organisationer ökar också utdelningen.
Omkring 10 procent av biståndet går via organisationerna i den tredje sektorn, som fokuserar på de mest utsatta människorna i fragila stater.
– Rapporten visar att organisationernas och deras lokala partners insatser bär frukt och gör skillnad. Det minskar på ojämlikhet, främjar mänskliga rättigheter och hjälper människor att anpassa sig till klimatkrisen, säger Juha-Erkki Mäntyniemi som leder paraplyorganisationen Fingo.
De grundläggande målen för Finlands utvecklingspolitik är att bistå partnerländerna att avveckla fattigdom och förbättra utbildning och jämställdhet. Avsikten är att fungera som en katalysator för att främja demokrati och skapa en gynnsam miljö för näringsliv, jobb och ekonomisk tillväxt. Målet är att partnerländerna ska stå på egna ben.
För vårt eget bästa
❞ Påståendet att vi skulle använda skattebetalarnas pengar lite hur som helst stämmer inte. Utvecklingssamarbetet är noggrant planerat.
Titta Maja-Luoto avdelningschef, Utrikesministeriet
Även om utvecklingspolitiken har en altruistisk dimension behövs den för Finlands subjektiva intressen. De 1,2 miljarder euro skattepengar som Finland satsar på utvecklingssamarbete är en investering i en stabilare framtid globalt. Tanken är att det ska gynna Finlands målsättningar.
– Utvecklingspolitiken är ett nödvändigt instrument för vår utrikesoch säkerhetspolitik. Det är inte alls egalt för Finland hur Afrika ser ut om tio tjugo år, säger Titta Maja-Luoto.
Finland har för länge sedan gått från utvecklingsprojekt till att påverka strukturer och politiska system i partnerländer som själva vill driva utvecklingen.
– Bara så kan vi nå hållbara resultat. Påståendet att vi skulle använda skattebetalarnas pengar lite hur som helst stämmer inte. Utvecklingssamarbetet är noggrant planerat, säger Maja-Luoto.
UM-rapporten är generös med siffror. Men även om det stämmer att 91 procent av eleverna i Finlands partnerländer börjar skolan, att 72 procent fullföljer grundskolan och att hälften fullföljer andra stadiet säger siffrorna inte allt. Kvalitet går dessvärre inte hand i hand med kvantitet.
– I många länder lär sig eleverna inte tillräckligt. Barn med funktionsnedsättning lär sig ännu sämre, och pandemin bara ökade skillnaderna i inlärning, säger Maja-Luoto.
Därför är det extra värdefullt att Finland bidrog med metoder och teknik för distansundervisning i länder där barnen annars hade missat all skola i två år. Kompletta data saknas, men preliminärt bedömer man att bakslagen inom utbildningen generellt var lindrigare i Finlands partnerländer. Alltfler flickor börjar skolan i de länderna.
– Vi har jobbat för kvalitetsstandarder i etiopiska skolor, och för att elever i Moçambique ska kunna lära sig läsa på sitt modersmål, vilket inte är en självklarhet där. I Palestina har vi fått in fler barn i förskolan och vi har bidragit till att Nepal har lagt om sitt skolsystem, säger Maja-Luoto.
Långt under målnivån
Regeringen har höjt anslagen för utvecklingsbistånd även om en ökande del beviljas som lån. Den totala summan utgör 0,48 procent av bnp. Det är medelnivå i EU, men hästlängder från Finlands långsiktiga mål på 0,7 procent.
Dessutom inbegriper summan humanitär hjälp bland annat till Ukraina, civil krishantering och kostnader för flyktingmottagning i Finland. Biståndet till de minst utvecklade länderna motsvarar 0,15 procent av bnp, då FN- och EU-målet är 0,2 procent.
En allt större del av den totala utvecklingsbudgeten riktas till skola och utbildning, och även miljö och hälsa växer. Satsningar på energi, jord- och skogsbruk samt vatten och sanitet minskar.
När riksdagen debatterar resultatrapporten på torsdag lär vissa parlamentariker igen föreslå kraftiga nedskärningar. Vanliga argument är att pengarna behövs på hemmaplan och att Finland inte kan hjälpa hela världen.
Utvecklingspolitiken är ändå begränsad till ett fåtal partnerländer, och som lönsam investering fungerar den bäst om finansieringen och målsättningarna är långsiktiga, säger Titta Maja-Luoto.
– Våra referensländer – Norge, Danmark, Nederländerna – har inte minskat på utvecklingsbiståndet.
Bra att notera är också 60 procent av de människor som nyligen har trillat ner i extrem fattigdom bor i Sydasien.
– De är praktiskt taget grannar med Kina. Vi måste fråga oss vad den här utvecklingen betyder för Kinas globala inflytande, säger Maja-Luoto.
För Finland är det viktigt att det internationella samfundet följer de avtal man gör upp och driver på multilateralt samarbete. Det är en garant för att de största länderna inte ska bestämma om allt på bekostnad av andra. Redan nu visar Rysslands krig och Kinas ambitioner på att de stora inte bryr sig om spelregler, påpekar Titta Maja-Luoto.
– Vilken värld skulle vi leva i om Kina härskade? Ju mer de starkaste tar för sig desto viktigare blir utvecklingssamarbete för att försvara den regelbaserade världsordningen. Att varje flicka får gå i skola har ett egenvärde, men det stöder också Finlands utrikespolitiska mål.