Väsentligt i en människas liv är en socialistisk världsordning
Minna Henriksson och Diego Brunos konst är politisk på ett sätt som känns sällsynt i samtiden. I sin utställning lyfter de fram konkreta fall av kamratskap och motstånd i utmanande verk som vittnar om integritet.
Diego Bruno & Minna Henriksson
Sammanställning över väsentlig fakta. Vanda konstmuseum Artsi, Påltorget 3, Vanda
Till den 8.1.2023. Fritt inträde.
I titeln för sin gemensamma utställning lånar konstnärerna Diego Bruno och Minna Henriksson från samhällsbyråkratin. Sammanställning över väsentlig fakta refererar till hur fastställning av bevisningsteman i rättegångsfall begränsar vad som är relevant information inom ett specifikt ärende.
Det är ett sätt att skala bort lager av spekulation och ovidkommande fakta, samt ett försök att nå en kärna bestående av möjligast betydelsefulla uppgifter. ”Väsentliga fakta” är en strävan efter objektivitet.
Men lyft ur sitt ämbetskontext kan orden ha en långt mer existentiell innebörd. Vad innebär ”väsentliga fakta” i ett människoliv?
För Bruno och Henriksson är svaret på frågan självklar: en socialistisk världsordning. I synnerhet Henriksson är en uttalat politisk konstnär på ett sätt som känns sällsynt inom den samtida konsten.
Alla vill bekänna sig som politiskt medvetna, men få vågar eller vill definiera sig ytterligare i en tid då politiska termer mobiliseras som skällsord. Det råder också en viss apatisk uppgivenhet inför den profitorienterade världssyn som styrande makter representerar (ack så raskt popstjärnan Grimes raderade beskrivningen av sig själv som ”antiimperialist” från sin twitterprofil efter att hon fick ihop det med världens rikaste man).
Trots ständiga diskussioner om eskalerande globala trender av polarisering är det få konstnärer som är politiska på samma chosefria sätt som Bruno och Henriksson.
Integritet och aktivism
Några filosofiska funderingar över ”väsentliga fakta” är alltså inget som Bruno och Henriksson spiller tid på att utforska i sin utställning. Det väsentliga i livet framkommer konkret i verken: kamp och kamrater, motstånd och medmänsklighet.
Att vara människa ska handla om att dela med sig, om att till varje pris motsätta sig fascism och att gå till konkreta handlingar för att uppnå inte bara ett jämlikt samhälle utan även en jämlik värld. Det är rimliga krav som i Sammanställning av väsentlig fakta presenteras som åtkomliga genom socialismen.
Denna åsikt delas knappast av alla Artsis besökare, men Bruno och Henriksson är inte naiva. De vet att luddiga böner om att alla ska vara snälla mot varandra eller obeprövade intellektuella teorier inte leder någon vart och att integritet är viktigare än att svansa för publiken. Därför lyfter de fram specifika fall av aktivism på gräsrotsnivå.
Motstånd i El Alto och Vanda
Eftersom historien ofta skissas upp med breda penseldrag och fokus på utvalda konflikter sopas det lilla lätt undan. Därför är konsten som redogör för bortglömda eller undangömda händelser värdefull.
Sammanställning av väsentlig fakta är inte direkt en lätt utställning – Diego Brunos videoverk Vi kan göra tandgnisslandet synligt (2022) är en 24 minuter lång film, Minna Henrikssons textritningar ur Abstrakt komposition (2022) är för komplicerade att följa – men så är inte heller världen en lätt plats.
För en finländsk betraktare finns det inte någon omedelbar kontaktyta till Brunos film om revolter i El Alto, Boliviens näststörsta stad i vilken så gott som alla invånare tillhör ursprungsbefolkningen. Den öppnar ändå upp för tankar kring individens makt(löshet) och ens egna förhållningssätt till orättvisor samt till motstånd.
Samma gör Henrikssons Mitt Minnesmonument är (2022) i vilken hon forskat i Vandas motståndshistoria med specifik fokus på krigstiden. Verket utgörs bland annat av serigrafier och målningar som vittnar om motståndet mot den finländska statens allians med det nazistiska Tyskland.
Ensam är inte stark
Utställningen för tankarna till den ryska filmregissören Andrej Kontjalovskijs Kamrater! (2020), som handlar om hur den sovjetiska armén och KGB i juni 1962 massakrerade strejkande industriarbetare. Filmen redogör skickligt för Sovjetunionens katastrofala maktfördelning genom att berätta om en händelse som reducerats till en parentes i historieskrivningen.
Kamrater! är i egenskap av spelfilm uppbyggd enligt en dramatisk kurva som givetvis skapar en annorlunda upplevelse än Sammanställning över väsentlig fakta, men vad de har gemensamt är synliggörandet av motstånd på gräsrotsnivå.
Den stora historien har kommit att skrivas så att utvalda personer representerar olika händelser och tidsperioder. I sin gemensamma utställning går Bruno och Henriksson till attack mot denna åskådning.
Till och med i abstrakta verk bestående av prickar (Brunos Interruption, 2014-) kan man ana ideologin som knyter samman de båda konstnärerna och får deras verk att fungera tillsammans. Den kan kort och gott sammanfattas som ”ensam är inte stark”.