Utbildar Finland barnsoldater?

Nyligen rapporterades att en distriktsåklagare yrkar på straff för personer verksamma inom Försvarsutbildningsföreningen för brott mot tjänsteplikten. Detta för att de låtit sex 17-åringar delta i utbildning avsedd för att främja den militära beredskapen. Med sådan utbildning avses enligt lagen inte militär utbildning. Fallen härrör sig från två introduktionskurser i frivillig militärtjänst för kvinnor som ordnades för fem år sedan.

Försvarsutbildningsföreningen (MPK) är en offentligrättslig förening, som ger den mest omfattande utbildningen i helhetssäkerhet i vårt land. MPK är en riksomfattande samarbetsorganisation för frivilligt försvarsarbete och en operativ partner till Försvarsmakten. Dess verksamhet styrs och övervakas av Försvarsministeriet.

Lagen förbjuder inte personer under 18 år från att delta i utbildningarna som Försvarsutbildningsföreningen ordnar, men allt kursinnehåll är inte tillåtet för minderåriga. I sin stämningsansökan har åklagaren betonat att det enligt rådande lag inte är tillåtet att ge personer under 18 år utbildning som främjar den militära beredskapen, och att åldersgränsen är ovillkorlig eftersom lagen stiftats till skydd för barnen. Trots detta har MPK enligt samma lag rätt att ordna verksamhet som syftar till att göra värnpliktens innehåll bekant för personer som bara är 16 år gamla.

I FN:s konvention om barns rättigheter stipuleras att konventionsstaterna ska vidta alla tänkbara åtgärder för att säkerställa att personer som inte uppnått 15 års ålder inte deltar direkt i fientligheter, och att personer som inte fyllt 18 inte med tvång ska rekryteras till konventionsstaternas väpnade styrkor. Enligt Unicef – världens mest inflytelserika barnrättsorganisation – är en barnsoldat en person under 18 som antingen tvingas ansluta sig till armén eller delta i en väpnad konflikt, eller som gör det frivilligt.

Oftast är det ändå frågan om tvång, eller om ett förslavande av barnet. Faktorer som ökar risken för att bli barnsoldat är fattigdom, separation från familjen, dåliga utbildningsmöjligheter och att man bor inom ett konfliktområde. Försvarsutbildningen i vårt land står inte i strid med den nämnda konventionen.

Var och en borde förstå att de internationella konventionerna om barnskydd och barnens rättigheter, med tillhörande lagstiftning, främst är avsedda för samhällen i utvecklingsländer, och för problem som uppstått i andra kulturer – inte för det som det finländska försvarsarbetet går ut på. Som granne har vi dessutom en stormakt, som nu i dryga åtta månaders tid fört ett brutalt förintelsekrig mot en annan självständig europeisk stat.

I början av vår självständighet spelade Skyddskårernas pojkavdelningar en viktig roll i uppgifter som stödde vår oansenliga nations försvar. Under krigen 1939–1944 togs 17-åriga frivilliga in i armén. Veterligen har ingen någonsin talat om dem som barnsoldater. De försvarade vårt land med heder, som en del av den övriga armén.

Då distriktsåklagaren nu i det rådande världspolitiska läget har beslutat väcka ovannämnda åtal kan man än en gång konstatera att Finland – som slaviskt följer all internationell reglering, till och med sådan som inte går att tillämpa på vårt samhälle – än en gång försöker vara EU:s mönsterelev. Hoppas tingsrätten i sinom tid kommer att avgöra det här fallet på ett sätt som motsvarar folkets allmänna rättskänsla.