Kan COP27-mötet glömma gnabbet och ge klimatet en chans?
Fossillobbyister, stormaktsgnabb och det ena rörande talet efter det andra. Klimatpolitikens julafton är här igen och släkten bevisar än en gång vem som faktist är värst.
Sharm el-Sheikh, känd för semesterlyx, sol, bad och snorkling. Turistorten för de lite mer förmögna och äventyrliga familjerna. Men också platsen för de viktigaste internationella överenskommelserna gällande klimatet: klimattoppmötet COP27.
Samtidigt som FN-chefen António Guterres varnar för att vi är på ”motorvägen till klimathelvetet” kritiseras mötet för att bli en riktig fest för alla fossillobbyister som förväntas delta.
Veckorna inför mötet har erbjudit på en hel del beklämmande läsning. Det vetenskapliga beviset på att vi inte gör på långt när tillräckligt för klimatet sätter stor press på mötet. En annan stor fråga har blivit vilket utrymme demonstranterna får med tanke på Egyptens ordförandeskap. Landet har som känt en klandervärd situation vad gäller mänskliga rättigheter.
Det är också det här som fått Greta Thunberg att anklaga mötet för så kallad gröntvätt och valt att inte infinna sig.
Men Thunberg kan andas ut. Det finns utrymme för demonstranter att samlas under mötet. Ett specialområde långt bort från konferenscentret – där ingen kan se eller höra dem.
Allt är ändå inte illa. Den kanske viktigaste frågan av alla gäller vilket skadeståndsansvar de som orsakat klimatkrisen (de rika länderna) har till de (fattiga länder) som är de mest utsatta för klimatkrisen. ”Loss and damage” är en fond för skador och förluster, som efter en kamp på 30 år för första gången någonsin tagits med på agendan.
Det finns hopp om att COP27 den här gången inte bara kommer att vara det käbbel om koldioxidmarknader och klimatkompensationer som dominerade mötet i Glasgow i fjol.
Efter decennier av passivitet skulle det vara på sin plats att toppmötet, som ordnas efter ett av de varmaste åren i en av de mest sårbara regionerna i världen, äntligen kunde leverera. COP27 kunde vara toppmötet för dem som är utsatta för klimatkrisen.
Men allt är heller inte guld … Något som gör en lite skeptisk är att idén om skadeståndsansvaret kom med på agendan, men utan att det faktiskt är en fråga om ett ansvar. Överenskommelsen blev att ta med skador och förluster på agendan och sikta på ett beslut i frågan senast 2024.
EU har redan tidigare visat att man inte kommer att stödja några krav på skadestånd och talar om skador och förluster i vaga ordalag. På kommissionens hemsida heter det bara att EU ska ”försöka hitta effektiva lösningar”.
Bara fyra stater – Belgien, Danmark, Tyskland och Skottland – har åtagit sig att betala mindre summor för förluster och skador. Faktum är att rika nationer är rädda för den omfattningen av den verkliga skulden av deras bidrag till klimatkrisen.
I Finlands statsråds pressmeddelande inför toppmötet undviks frågan genom att skifta fokus: ”När det gäller finansieringen behandlas inte bara förluster och skador, utan också hur målet på 100 miljarder dollar per år ska uppnås”, står det.
Den klimatfinansiering på 100 miljarder som utlovades redan 2009 är på agendan, men är inte samma fråga som den nu aktuella ansvarsfrågan. De 100 miljarder dollar som man kommit överens om är pengar för utsläppsminskningar och klimatanpassning och svarar inte på det skadeståndsansvar på det här mötets agenda.
Dessutom har de utlovade 100 miljarder inte levererats som lovat.
Vad gäller USA, som likt EU länge lobbat för att undvika hela skadeståndsdiskussionen, har landet kommit på en ny strategi. Plötsligt kan USA kanske tänka sig att betala – men bara om Kina också pungar ut pengar. Det här befaras vara en taktisk distraktion och vad Kina tycker om det kan man kanske tänka sig.
Namnet till trots ser förutsättningarna för toppmötet alltså inte toppen ut. Men på agendan finns ”skador och förluster” i alla fall. Alltid någonting, överraskningar är möjliga.
Vi får hoppas att beslutsfattarna lämnat snorklarna hemma när de packade kappsäcken SSk Sharm elSheikh och är redo att kavla upp ärmarna för de kommande veckorna.
❞ COP27 kunde vara toppmötet för dem som är utsatta för klimatkrisen.
❞ Det finns hopp om att COP27 den här gången inte bara kommer att vara det käbbel om koldioxidmarknader och klimatkompensationer som dominerade mötet i Glasgow i fjol.