86 procent ser fram emot att gå på träning – men problem finns också
Mycket är bra men allt kan göras ännu bättre. Det var kontentan av den utförliga utredning som Finlands centrum för etik inom idrotten, FCEI, gjort gällande den sociala miljön inom idrotten. Unga flickor är mest utsatta.
Utredningen var den första av det här omfånget och den ska göras med några års mellanrum för att man ska kunna följa upp läget och ha någonting att jämföra med.
– Det som kanske ansågs som acceptabelt för tio–femton år sedan är det inte längre. Idrottsrörelsen gör mycket gott och är en viktig del då attityderna inom samhället på en bredare nivå ska förändras. Ribban ska vara ännu högre inom idrotten jämfört med övriga delar av samhället, säger FCEI:s generalsekreterare Teemu Japisson.
Utredningen som omfattar drygt 2 000 idrottare och över 50 grenförbund kom inte med några direkt sensationella uppgifter. Sammanlagt skickades enkäten till cirka 54 000 aktiva tävlingsidrottare över 16 år. 3,7 procent bemödade sig att svara. Av de drygt 2 000 som svarade har 40 procent tagit medalj på FM-nivå.
Yngre flickor riskerar kränkningar
Knappt 70 procent av dem som svarade uppgav sig ha mött osakligt beteende av något slag.
– Risken att utsättas för exempelvis verbalt sexuella kränkningar är störst för damer och flickor. Ju yngre, desto större risk, säger Satu Kaski, idrottspsykolog och den som ansvarade för utredningen.
– Människolynnet fungerar så att tröskeln att lyfta fram det negativa är låg. Och det är synd att rubrikerna ofta är negativa då det gäller idrotten och just de här frågorna. Rent statistiskt är det lite missvisande då siffrorna för idrotten är bättre än för samhället i helhet, säger Jappison.
– För oss som jobbar på daglig basis med idrottare gäller det att försöka plocka fram något positivt i stället för något negativt. Jag försöker under eller efter varje träningssession berömma mina idrottare. Om någon försökt sig på något svårt som på sikt gör henne bättre ska hon få beröm. Om hon misslyckas spelar det en betydligt mindre roll i den stora bilden, säger teamåkningstränaren Milja Sarkkinen.
”Det positiva väger tyngre”
Att det förekommer oegentligheter inom idrotten liksom inom samhället överlag är ingen nyhet. Men rullstolsstjärnan Esa-Pekka Mattila vill lyfta fram en skyhög procent som på intet sätt är negativ.
– Om 86 procent av dem som svarat säger att de mer än gärna deltar i sina träningar är det ju en fenomenal siffra. Skulle något annat segment i samhället kunna visa upp en liknande siffra skulle alla hjula av glädje. Men det är klart det också finns för mycket som inte är lika bra inom idrotten. All sorts mobbning borde vi få bort, säger Mattila.
– Jag vill ändå påstå att det positiva med idrott alltid väger tyngre. Man lär sig oerhört mycket, inte minst på det mentala planet. Extrema känslor av lycka och besvikelse och förmågan handskas med dem lär dig mycket om dig själv och det gör dig till en starkare person, säger Mattila.
Då det gäller idrottare som känner sig utsatta måste det alltid finnas hjälp till hands.
– Vissa gemenskaper och vissa förbund kanske har en så rutten kultur att idrottaren som känner sig utsatt inte vill ta upp saken internt i rädsla för att det bara blir värre. Med tanke på sådana situationer måste en panikknapp finnas att ta till, säger Sarkkinen.
Dylika knappar finns. FCEI har sin ILMO-tjänst som man kan kontakta med låg tröskel om man uppfattar sig bli orättvist behandlas. Befolkningsförbundet har en liknande ”du är inte ensam-tjänst”.
– Först och främst kan vi alla i vår dagliga verksamhet tänka på hur vi kan göra omgivningen bättre för alla. Så att alla känner sig trygga. Om vi börjar där kommer vi långt, säger volleybollspelaren Ronja Heikkiniemi.