Ett bondeoffer i stormaktsspelet om Finland stryker med

Carola Sandbacka Mounce skriver (HBL 6.11) ”Finland borde beakta Rysslands synpunkter”: ... (USA kan) när som helst placera kärnvapen intill Rysslands gräns, alldeles nära S:t Petersburg. Det är svårt att föreställa sig en farligare situation för Finland.”

När Sovjetunionen angrep Finland 1939 var dess ambition att sprida socialismen globalt under sin ledning. Dagens Ryssland när inga sådana ambitioner och har funnit sig i att tio miljoner ryssar hamnade utanför rikets gränser när Sovjetunionen upplöstes. Däremot har Ryssland uttryckligen klargjort att det inte tolererar fientlig (Nato) militär eller missiler vid sina gränser. Se till exempel Putins tal vid säkerhetskonferensen i München 2007. Talet kan ses på Youtube med engelsk text. Femton år senare svarade Ryssland med militära medel på Natos upprustning i Ukraina.

I dag har ryska precisionsangrepp på ett par veckor förstört en stor del av Ukrainas elförsörjning. Detta lamslår arméns möjligheter att transportera trupper och materiel, men gör också att befolkningen dukar under i brist på värme, lyse, vatten och mat – precis som Tysklands mot slutet av andra världskriget. Ryssland kommer inte att finna sig i risken att Natos kärnvapen placeras i Finland, 200 km från S:t Petersburg och 900 km från Moskva.

Kan Ryssland inte avvärja detta hot förhandlingsvägen är den logiska lösningen att slå ut Finland som nu sker med Ukraina. Att vi, landets befolkning, stryker med på kuppen är ett bondeoffer i stormaktsspelet.

Magnus Hagelstam forstmästare, Kyrkslätt