Om ni vet vad som behöver göras för klimatet, varför gör ni inte det då?
Med FN:s klimatmöte på gång, vad anser en utomjording på besök om hur vi hanterar ett existentiellt hot som klimatkrisen? Jag fick en exklusiv intervju.
– Vilket privilegium att intervjua en livs levande utomjording! Det är så sällan vi får besök här på jorden. Vad är ditt första intryck här?
– Det är en fin planet ni har. Mycket varierande landskap. Jag gillar särskilt de stora haven, sådana har vi inte där hemma … Men nu är jag så nyfiken på hur ni ser på er framtid. Vilka är de största bekymren för er art just nu?
– De största bekymren för mänskligheten? Det finns mycket som håller på att gå åt skogen: Här i Europa har en aggressiv despot med tillgång till kärnvapen angripit ett oskyldigt grannland. Levnadskostnaderna rusar, och många kämpar med kostnaderna för mat, energi och boende. Så har vi klimatkrisen förstås …
– Just det, klimatet. Jag hörde att ni har något möte på gång i Egypten?
– COP27 kallar vi det, det tjugosjunde globala klimatmötet under Förenta nationerna, FN. Världens länder träffas årligen för att komma överens om åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna, med målet att begränsa temperaturökningen till en nivå där följderna inte är helt katastrofala.
– Imponerande. Och nu har jag förstått att hela klimatfrågan är ganska brådskande?
– Nu säger jag inte detta bara för att jag själv jobbar med klimatfrågor, men ja, verkligen. Redan nu börjar vi se effekterna av all den kol, olja och gas vi bränt, all den skog vi har röjt. Alltid har vi haft extrema väderhändelser och naturkatastrofer, men nu säger forskarna att klimatkrisen gör dem mycket allvarligare. I Pakistan till exempel har en tredjedel av landet varit översvämmat i höst.
– Ojoj, det låter inte alls så roligt.
– Och i Finland, där effekterna visserligen inte är lika drastiska än, stiger temperaturen snabbare än i många andra länder. Värmeböljor blir vanligare. Våra skogar hotas av granbarkborrar och andra insekter som trivs i det mildare klimatet.
– Men tillbaka till detta klimatmöte, COP27. Med allt detta som händer, då måste detta möte vara ganska viktigt?
– Alltså … Javisst, i varje fall har kring hundra statsöverhuvuden närvarat. Och under de två veckor som mötet pågår blir det mycket mer uppmärksamhet i medier för klimatfrågan.
– Det låter ju lovande. Och de övriga hundra ledarna har andra prioriteringar kan jag tänka mig. Men säg mig, kan man säga att ni har koll på läget med klimatet? Ni vet vad som behöver göras liksom?
– Som mänsklighet vet vi vad som bör göras. Vi måste helt enkelt få ned utsläppen av olika växthusgaser så snabbt som möjligt, men på ett rättvist sätt. Vi behöver renare energikällor, mer skyddad natur, en mer hållbar livsstil. Men vi är lite oense om hur snabbt detta ska gå, och vem som egentligen ska betala för kalaset.
– Jag förstår. Och detta COP27 ska lösa de frågorna?
– Nu är det så att det finns en viss rytm för Parisavtalet, som förhandlingarna i Egypten utgår ifrån. Länderna behöver till exempel inte komma med nya löften om sina nationella klimatåtgärder förrän 2025. Vid COP27 väntas därför inga riktigt stora överenskommelser.
Men det som ska diskuteras är bland annat hur rika länder kan stödja fattigare länder med att anpassa sig till klimatkrisens följder, och betala för de skador som redan skett.
– Som översvämningarna i Pakistan?
– Ja. Pakistan har en driftig klimatminister som kräver mer pengar av de länder som stått för största delen av utsläppen hittills, som USA och EU-länder.
– Nu är jag gäst här och vill inte verka allt för kritisk, men är inte allt detta lite futtigt? Om jag har förstått rätt är det väldigt brådskande att få ned utsläppen de närmaste åren. Ni känner till problemet, ni känner till lösningarna. Men det bästa ni kan få till är ett årligt möte där endast en del av ledarna orkar infinna sig, och där rika och fattiga länder bråkar om pengar?
– Vi ska inte haka upp oss för mycket vid detta möte. Det kommer andra möten. Snarare är väl COP27 ett symptom på hur vi misslyckas med att behandla klimatkrisen med det allvar och den brådska som krisen kräver.
– Varför gör ni inte det då?
Ja du... Kanske för att vi lätt blir distraherade av den mest omedelbara krisen vi ser framför oss, som covid-19-pandemin, eller kriget i Ukraina.
– Men finns det hopp för mänskorna? Eller ska vi börja ordna med skjutsar till min planet?
Vissa miljardärer med en fäbless för rymdresor kunde ni gott ta med er. Men nej, hoppet är det sista som överger oss. Vi mänskor kan vara ganska finurliga när vi verkligen vill något. Nu måste vi bara kollektivt komma överens om att vi verkligen vill få stopp på det här.
(Utomjordingens kommentarer och frågor är kursiverade).
❞ Ni känner till problemet, ni känner till lösningarna. Men det bästa ni kan få till är ett årligt möte där endast en del av ledarna orkar infinna sig, och där rika och fattiga länder bråkar om pengar?