Gunnar stöder sin prostata och urinering
Lastbilschauff ören Gunnar ville ha hjälp för sin urinering och bestämde sig för att prova Prostabona Plus. Idag rekommenderar han det till alla män som vill stödja sin prostatafunktion.
Som lastbilschauff ör är det bra om du har koll på din urinering. Det kan 63-årige Gunnar från Norrtälje skriva under på.
” Jag är ju ingen hund”, skrattar han med anspelning på alla som måste gömma sig bakom ett träd vid vägkanten, när behovet av att kissa och nöden blir för stor.
Många andra män i Gunnars ålder kan börja känna av att urineringen förändras. Det är helt normalt och i vanliga fall helt ofarligt, men det kan ibland ändå vara störande.
Rekommenderar Prostabona Plus
Gunnar var väl medveten om männens prostatakörtel fenomen, som kan växa med åldern, så när han såg en annons på Facebook om Prostabona Plus, väckte det hans intresse genast. Linfrö som bidrar till normal prostatafunktion samt fänkålsfrön som bidrar till en normal urinering. Det passade bra till hans omständigheter just då.
Gunnar har tidigare använt och haft nytta av naturbaserade kosttillskott och därför var hans omedelbara tanke: ” Jag har inget att förlora genom att prova det”. Han beställde hem ett paket, och det har han inte ångrat en sekund.
” De naturliga ingredienserna i produkten fungerade perfekt för mig”, säger Gunnar, ” jag kan defi nitivt rekommendera Prostabona Plus till andra män som har kommit upp i åldern”.
”Jag äter min tablett varje morgon och har inte försökt hålla en paus från det. Varför skulle jag göra det när det nu fungerar så bra! jag kan bara säga till alla andra män i min ålder: Prova på! Du kanske blir lika nöjd som jag”, avslutar Gunnar med ett leende.
Det är anmärkningsvärt att Mika Aaltola i sina kommentarer inte ägnar uppmärksamhet åt vikten av att få Sverige att söka om Natomedlemskap tillsammans med Finland. Kan han ha haft en alltför pessimistisk syn på förutsättningarna att få Sverige med, undrar Peter Stenlund.
Mika Aaltola, chef för Utrikespolitiska institutet, har i realtid nedtecknat intressanta dagliga kommentarer under krisen och krigets år från juni 2021 till juli 2022. Läsare borde inte låta sig påverkas av presidentspekulationerna. Kommentarerna till dagsläget görs av en sakkunnig och analytisk forskare, som endast sällan går in i rollen som en presumtiv beslutsfattare.
Boken är indelad i tre kapitel, börjande med Ryssland som en växande utmaning, sedan om de ryska ultimativa kraven och vägen mot anfallskriget och slutligen förintelsekriget och Finlands Natomedlemskap.
Putins essä från sommaren 2021 har setts som en förklarande bakgrund till den ryska aggressiviteten. Aaltola kommenterar mitt under högsommaren. Putins syn för hans tankar till Hitlers herrefolks- och lebensraum-dogmer. Aaltola talar i klartext. Ryssland har tillåtits ockupera Krim och föra krig i östra Ukraina sedan 2014. Här är inget tal om ett ukrainskt inbördeskrig.
Under hösten funderar Aaltola på frågan om det längre finns utrymme för initiativ i Helsingforsanda. Han noterar hur Ryssland i sin expansionspolitik söker svaga länkar. Finland får inte bli en sådan, vilket talar för en uppföljning av linjen från 1990-talet med ett val av nya amerikanska jaktplan. Aaltola noterar också Turkiets nya äregiriga ambitioner då USA:s inflytande i regionen minskar.
Rysslands intressesfär
Aaltola observerar att Ryssland i sitt aggressiva agerande håller på att övergå från hybridmetoder till mera direkta utmaningar av västmakterna. Inte ens krig kan längre uteslutas. Ett exempel är destabiliseringen av gränsen med hjälp av Belarus.
Första december antecknar Aaltola, att Putin krävt att Nato slutar ta emot nya medlemmar, vilket också skulle gälla Finland. Man skulle slopa en av de centrala principerna i det europeiska säkerhetssystemet, d.v.s. varje stats rätt att välja sin egen försvarslösning. Ryssland avser att bygga sin intressesfär. Nu testas Finlands förmåga att inse att man måste överge uppfattningen att Ryssland kan betraktas som en normal stat av något slag. Finland borde försäkra sig om att Natodörren hålls öppen.
Inför julen har Aaltola blivit alltmera oroad över att ett anfallskrig kan bryta ut och att konfliktens logik leder mot ett elddop för väst i Ukraina. Ryssland siktar längre än till Ukraina, betonar Aaltola alldeles riktigt. Ukraina måste få stöd i tid. Han förordar massiva sanktioner omedelbart i syfte att förhindra att krig bryter ut.
Tveksam till Natoansökan
På tröskeln till 2022 begrundar Aaltola frågan om Finland omedelbart borde söka sig till Nato men förblir avvaktande i väntan på hur Rysslands aggressivitet konkretiseras. Möjliga steg för Finland är försvarsförbund med Sverige med västliga garantier eller Natomedlemskap. Redan i detta skede har Aaltola fingret på pulsen vad beträffar de folkliga reaktionernas avgörande betydelse.
Trots sin principiellt positiva inställning till Natomedlemskap befarar Aaltola att vi under en medlemskapsprocess i kristider kunde göra oss till en specialbricka så att våra intressen skadas. Han förefaller bli alltmera tveksam till en omedelbar Natansökan och lyfter fram president Niinistös pelarmodell som den mest ändamålsenliga i realtid. Sveriges och Finlands roll i Östersjöområdet i samverkan med Nato- borde dock preciseras bättre. Stödet till Ukraina med EU som förmedlare betraktas som en genialisk lösning. Modellen är ägnad att i någon mån minska Ukrainastödets belastning på våra ansträngda relationer till Ryssland.
Ett par veckor före det ryska anfallet är Aaltola mera benägen att tro på en eskalering av det pågående kriget i östra Ukraina än på en regelrätt invasion. Publiceringen av de amerikanska underrättelserapporterna med varningar för ett storanfall ser han som ett försök att minska sannolikheten för en invasion.
Nya slutsatser
Intressant är att Aaltola omedelbart efter anfallet trodde på att Ukraina inte bryter samman utan kommer att enigt försvara sig. Han konstaterar också att det inte enbart är fråga om Putins och regimens krig utan också ryssarnas krig. Han varnar för att alltför mycket låta sig skrämmas av rysk utpressning med kärnvapen – användning av dem skulle bli förödande också för dem själva. Vad beträffar Nato ser Aaltola stora risker i att söka medlemskap under ett krig som snabbt kan eskalera. Själv hade jag först liknande tankegångar men drog slutsatsen att vi måste söka oss så fort som möjligt till Nato efter beslutet att inkludera också försvarsmaterial i vårt stöd till Ukraina.
Aaltola fortsätter att problematisera en Natoansökan och ser också en risk för en eskalerande effekt. Han påminner om sin positiva inställning till Natomedlemskap men talar nu om en process som också kunde stanna vid en nordisk lösning eller stegvis leda till medlemskap. I slutet av mars ser han det som allra mest riskfyllt att passivt stanna på stället utan att dra nya slutsatser av anfallskriget. I slutet av april bedömer han att vårt land erhållit tillräckliga skyddsförbindelser av centrala västmakter så att en ansökan kunde göras.
Osäker på Sverige
Riksdagen är snabbare än Aaltola i att uttrycka en klar ståndpunkt. I mitten av maj berömmer han den politiska beslutsprocessen som med brett samförstånd gett ett förnuftigt resultat, d.v.s. att söka om medlemskap i Nato. Han lyfter fram viktiga synpunkter på förutsättningarna för den fortsatta medlemskapsprocessen, Rysslands potentiella hämndreaktioner och olika följder av medlemskapet.
Anmärkningsvärt är att Aaltola i sina kommentarer inte ägnar uppmärksamhet åt vikten av att få Sverige att söka om medlemskap tillsammans med Finland. Kan han ha haft en alltför pessimistisk syn på förutsättningarna att få Sverige med?
Aaltola uttrycker sin särskilda tillfredsställelse med att Finland tack vare Natomedlemskapet kan frigöra sig från de sista kvarlevorna av finlandiseringen. I sin beskrivning av dessa blir han smått populistisk. Snart sagt alla försök att dra ekonomisk nytta av grannskapet med Ryssland beskrivs som dubiösa aktiviteter (suhmurointia). Det är att göra det lätt för sig. Kritiken skulle ha varit hård om inte den utrikespolitiska ledningen skulle ha främjat näringslivets strävanden i det Ryssland, som ändå gjorde ett försök att övergå till marknadsekonomi och demokrati. Den kritiska granskningen borde inriktas främst på agerandet efter 2012 eller senast 2014.