Finland ligger under i den ekonomiska matchen mot Sverige

Aktias chefsekonom har i denna tidning förtjänstfullt analyserat orsakerna till att Sverige under senare år gått bättre än Finland med påföljd att svenskarna blivit allt förmögnare än finländarna. Tidningens ledarskribent har kommenterat analysen (HBL 30.10) och i likhet med denna kommit till att orsaken är Sveriges bättre konkurrenskraft. Sant och föga överraskande.

Sverige har som rikare land sedan gammalt en mer utvecklad och mångsidig industriapparat vilket är huvudorsaken till Sveriges goda konkurrenskraft. Med beaktande av detta är det ur finländsk synpunkt sett ytterst beklagligt att Sverige genom en avsiktligt undervärderad krona om cirka 20 procent fått ytterligare konkurrensfördel. Enligt ett uttalande som Sveriges Riksbank gjorde för sex-sju år sedan lovade man att vidta åtgärder om exportindustrins konkurrenskraft försvagas. Mycket riktigt har man sett till att konkurrenskraften bibehållits genom den i dag ytterligt svagare kronan.

För att få perspektiv på problemet kan man fråga sig hur det skulle vara med konkurrenskraften om kronan i stället för att vara undervärderad med 20 procent vore övervärderad med 20 procent och Sverige sålunda vore i samma situation som Finland i dag. Sveriges Riksbank skulle endast under vapenhot tillåta något sådant vilket tyvärr är Finlands läge i dag. Finland har avhänt sig möjligheten att justera valutan så man sitter där man sitter.

Situationen i vårt land påminner om läget för fyrtio år sedan. Efter presidentvalet 1982 gick Finland in för den så kallade höga markens politik, då man bland annat revalverade en annars också övervärderad valuta, vilket ledde till landets historiskt sett största ekonomiska fredstida kris i början på 1990-talet. Med två devalveringar inom 14 månader och framgång för Nokia kom man ur den krisen. En sådan lösning av dagens kris är inte möjlig.

Problemet i dag är att det är strukturellt, det sitter i själva systemet. Därför går det inte att lösa, endast något lindras med finanspolitiska åtgärder. Finanspolitik är det enda verktyg som finns kvar sedan vi avhänt oss penningpolitiken. Vore en lösning möjlig hade givetvis regeringarna för länge sen gett oss denna – i stället för sina år för år allt dystrare prognoser om framtida budgetunderskott.

Regeringen Katainen (2011–2114) gjorde nedskärningar om två miljarder euro och regeringen Sipilä (2015–2018) för sex miljarder euro. Detta till trots steg statens skulder under denna tid från cirka 80 till drygt 100 miljarder euro – märk väl dessutom under en tid med goda konjunkturer och ovanligt låga räntor i bjärt motsats till läget i dag.

Detta är helt i överensstämmelse med ekonomisk teori och praktik enligt vilka nedskärningar eller så kallade inre devalveringar endast sällan fungerar. I dagens usla konjunkturläge fungerar en inre devalvering självfallet ännu sämre än 2011–2018 – den kunde till och med vara skadlig. Ett mycket besvärande faktum för dagens och framför allt för nästa regering. Mycket tyder på att lösningen inte ligger i egna händer, utan i systemet.

Ledarskribenten antydde att kronan kan bli en skvalpvaluta. Kanske – men hellre sitter man i en tät båt med en skvalpvaluta än skvalpar sig fram med en övervärderad valuta i en båt med en läcka i fören kallad budgetunderskott (nio miljarder euro) och en nästan lika stor läcka i aktern kallad bytesbalansunderskott (sex miljarder euro). Att samtidigt ha stora underskott i budget och bytesbalans är alarmerande.

Kronan är en medvetet undervärderad valuta för att befrämja exporten och konkurrenskraften vilket den lyckats med till stor skada för den också annars fattigare kusinen i öster. Problemet accentueras av att Sverige är vår kanske största konkurrent på exportmarknaden och en stor handelspartner.

Till slut en lägesrapport gällande denna landskamp: Finland utjämnade ett underläge från 0–6 till 6–6 under första halvlek som pågick från 1945 till 2000. Andra halvlek pågår som bäst och Finland ligger under med 0–3 och har den viktigaste spelaren (Jari Rahapolitiikka) utvisad. Matchen pågår och i ekonomi liksom i fotboll kan allt hända. Nu om någonsin behövs finsk sisu för att avvärja en fullständig ekonomisk susi (varg).

K-G Backholm Helsingfors